VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Tema

Falska motsatspar

Av Ulla Gudmundson

Synen på staden som upplyst och landsbygden som kulturellt bakom dominerar. Men det är att göra våld på en komplex och motsägelsefull verklighet.

I en intervju i samband med debaclet kring Svenska Akademien berättar Anders Olsson, i skrivande stund dess ständige sekreterare, om en tid i sitt liv då han och hustrun var panka frilansar. De övervägde då enligt Olsson att flytta ut på landet. Men ”de räddades av en professur”.

Om de sistnämnda orden är Olssons egna eller intervjuarens vet jag inte. Men de är i alla händelser uttryck för en inställning man ofta slås av i svenskt kulturliv. Att bo på landet är något man gör på semestern. På sommaren dyker små ortnamn på Österlen, på Höga kusten, på Gotland och i Dalarna plötsligt upp på de stora mediernas kultursidor, som tillfälliga häckningsstationer för en stadsbaserad elit.

Att bo heltid på landet verkar däremot ses som ett syndastraff. Något för förlorare och korkade hillbillies, en exil som utestänger från allt vad kultur och bildning heter. Landsbygd associeras med efterblivenhet och också med politisk inskränkthet och reaktion. Erik Helmerson, ledarskribent i Dagens Nyheter, skrev för något år sedan en kritisk text om Sverigedemokraternas kulturpolitik. Den skulle, skrev han ironiskt, väl bara bestå av ”knätofs och fäbodar”.

Själv bodde jag i början av 2000-talet två år på en fäbod i Dalarna. Jag hade torrdass, men läste sju tidningar om dagen på nätet. Jag minns vårvinterdagen 2003 när jag stod och strök, såg haren hoppa över tunet och lyssnade, på BBC, i realtid, till USA:s utrikesminister som försäkrade FN:s säkerhetsråd att jodå, Saddam Hussein hade massförstörelsevapen.

Hans Rosling revolutionerade vår världsbild med att lösa upp det stereotypa motsatsparet rika–fattiga länder. Det är dags att göra detsamma med motsatsparet inskränkt landsbygd–kosmopolitisk stad. Den digitala tekniken har i praktiken redan gjort det. Vi lever alla i det sociologen Manuel Castells kallade internetgalaxen. Det är våra huvuden som inte hunnit med.

Dikotomin stad–land, där landsbygdskultur ses som töntig och efterbliven, är i själva verket en Umwertung aller Werte jämfört med för hundra år sedan. Under nationalromantiken sågs framförallt Dalarnas allmogekultur som ett ideal – sund, ren, vuxen rakt upp ur myllan utan influenser utifrån. Det var en mytbild, skapad av Stockholmsbourgeoisien, av en kultur som i realiteten alltid byggt på en rörelse mellan hemma och borta. Men den fyllde en funktion i en tid av stark samhällsomvandling. Den franske historikern Jacques Le Goff har påpekat att sådana skeden ofta skapar ett behov att fly till något förmodernt och (förmodat) tryggt.

Idag dominerar den urbana, kosmopolitiska normen vårt offentliga samtal. Människors oro inför globaliseringen, en samhällsomvandling lika genomgripande som industrialiseringen, har kunnat kapas av Sverigedemokraterna, vars bild av ”det svenska” är lika historiskt falsk som nationalromantikernas en gång var.

För tittar man närmare, löses stereotyperna som alltid upp. Så var det då, för hundra år sedan. Agneta Pleijel har i en fin essä om Erik Axel Karlfeldt, den enda nationalromantikern med äkta bondebakgrund, påpekat att han var en genreförnyare, inspirerad av folkvisans talspråk och upprepningar men också av en större litterär tradition: balladen och trubadurdiktningen. Kanske var Karlfeldt medveten om att ett samband fanns, kanske anade han det intuitivt. Hur många vet att visan ”Limu, limu, lima” är en rest av en Mariahymn med ett nittiotal verser, som på medeltiden sjöngs över hela Europa?

Schablonerna stämmer inte nu heller. Orter i Dalarna och Norrbotten är bättre än storstäderna på att hitta jobb åt nyanlända. Musiker i knätofs bildar nätverk mot främlingsfientlighet. Hos Folkmusikens hus i Rättvik möter fiolen den kinesiska lutan och den paraguayska harpan. Min rättviksdräkt visade sig vara ett formidabelt Sverigefrämjandevapen i diplomatin.

I spåren av Trump, brexit och en högerpopulistisk våg i Europa växer idag en binär berättelse fram, i Sverige och andra länder, ofta sammanfattad i formeln GAL-TAN: global / alternativ / liberal ställd mot traditionell / auktoritär / nationalistisk. Det är en förenklad och politiskt farlig dikotomi, en type-casting som gör våld på en komplex och motsägelsefull verklighet. Synen på staden som upplyst och landsbygden som kulturellt bakom är en av dess aspekter. Om landsbygdsfrågorna, som det ser ut, får ökad fokus inför valet, är det angeläget att inte fastna i den. Kanske kan den digitaliserade fäboden blir en ny tankefigur?

Ulla Gudmundson är skribent och diplomat.

Mest lästa just nu

1) På ett kommateckens avstånd av Katarina O'Nils Franke

2) Verkligt deprimerande av Erik W Larsson

3) Uppfyllda av harm av Erik W Larsson

4) I de haltande analogiernas tid av Annika Borg

5) Kulturrevolutionen i backspegeln av Ingemar Ottosson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Vrid tillbaka klockan av Olle Lidbom

2) Ett förorättat folk av Lars Peter Fredén

3) På skakiga grunder av MarieLouise Samuelsson

4) Låt föremålen tala av Anna Victoria Hallberg

5) Ge mig klingande tal! av Karin Stensdotter

NR 5 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...