VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

Tvivelaktig skuggutgivning

Av Tommy Olofsson

Nyligen kom en utmärkt nyöversättning av Joyces mästerverk Dublinbor. Trist nog utgavs samtidigt en gammal, förlegad översättning av samma bok.

Modernista heter ett bokförlag som man kan reta sig på. Det ägnar sig åt ett slags skuggutgivning, genom att ge ut bedagade översättningar av klassiska verk. För de äldre översättningarna betalar företaget inte en enda krona, eftersom rättigheterna är utgångna och översättarna sedan lång tid avlidna.

När Bonniers för några år sedan satsade på att låta göra nyöversättningar av Jane Austen, med förnämliga resultat, passade Modernista på att ge ut gamla översättningar av just de romaner som Bonniers satsat på att ge ny språkdräkt, två nyöversatta av Maria Ekman och en av Gun-Britt Sundström. De gamla översättningarna, som borde ha blivit utrangerade, konkurrerade på bokmarknaden med nyöversättningarna.

Själv gjorde jag för trettio år sedan en nyöversättning av James Joyces första roman, A Portraitof the Artist as a Young Man. Jag blev ombedd att göra den eftersom en uppmärksam bokförläggare hade lagt märke till att den tidigare översättningen inte var fullständig, att den första översättaren tagit sig friheten att hoppa över vissa partier och att summariskt återge andra. Min översättning gavs den adekvata titeln Porträtt av konstnären som ung. Men det var den gamla översättningen från 1921, med titeln Ett porträtt av författaren som ung, som återutgavs av Modernista för ett par år sedan.

Ebba Atterboms översättning av A Portraitof the Artist as a Young Man är märkvärdig såtillvida att det är den första i bokform publicerade översättningen av ett verk av James Joyce. Den kom ut på svenska 1921, året innan Ulysses publicerades, alltså året innan den irländske författarens världsberömmelse med en rivstart började skjuta fart.

Det märks tydligt att Ebba Atterbom i sin översättning inte är klar över att hon har att göra med en berättare som är nyskapande. Hon normaliserar eller tar bort hans ansatser till streamofconsciousness-teknik och gör honom mer tidstypiskt traditionell och alldaglig än han faktiskt var. Dessutom tar hon sig alltså friheten att hoppa över en del avsnitt, som om de vore onödiga longörer. Så gjorde översättare ofta på den tiden. Det är inget konstigt med det. Men jag tror inte att Atterbom tog sig sådana friheter i sina översättningar av den italienska Nobelpristagaren Grazia Deledda. Däremot låg det nära till hands att göra det med en ung irländare som skrivit en roman vilken i första hand verkade framstå som en uppgörelse med den katolska kyrkan. Det är min gissning att det var Atterboms perspektiv. Hon visste inte att det var James Joyce hon hade att göra med, kan inte ha haft skuggan av en aning om vad som skulle komma. Och det kom alltså snart nog. 1922 kom Ulysses ut. Idag är det inte många som betraktar Grazia Deledda som en viktigare författare än James Joyce.

Jag frågade redaktören på Modernista, Henrik Petersen heter han, om han kände till att Atterboms översättning är ofullständig. Det gjorde han inte, men försvarade utgivningen med att översättningen har ”ett historiskt värde”. Man måste fråga sig om denna föreställning om en äldre översättnings historiska värde var det som drev Modernista att mycket snart efter publiceringen av Erik Anderssons imponerande nyöversättning 2013 av Ulysses ge ut Thomas Warburtons gamla översättning från 1946 av samma roman.

Att låta nyöversätta en tjock och komplicerad roman som Ulysses är en stor satsning och en kostsam sak. Att ge ut en inaktuell översättning kostar ingenting mer än tryckningen. Och förfarandet kan lura köpare. Modernista bör se över sin heder som bokutgivare. Förlaget har fått dåligt rykte. Man kan inte, som den ovan nämnde förlagsredaktören, gömma sig bakom argumentet att äldre översättningar har ”ett historiskt värde”. Sådant är nämligen bara en angelägenhet för litteraturhistoriker, närmare bestämt för receptionsforskare. Men vanliga bokköpare tittar mest på prislappen och bryr sig sällan om att kolla hur gammal översättningen är.

Nu har det kommit ut två svenska versioner av James Joyces mästerverk Dublinbor, utgivna med endast ett par månaders mellanrum. Den som är intresserad av novellsamlingen ska absolut strunta i Modernistas återutgivning av Thomas Warburtons översättning från 1956 och istället välja Erik Anderssons, som nu ges ut på Albert Bonniers förlag. Andersson har även denna gång gjort ett gott arbete. Han är en följsam och smidig stilist, med fin känsla för de olika språkliga nivåerna i Joyces prosa. Han återger klarvaket växlingarna mellan det vardagligt slängiga och de mera prosalyriskt vackra eller rentav sirliga formuleringarna.

Liksom beträffande Ulysses kan det enstaka gånger hända att Erik Andersson missförstår något som Warburton har snappat upp bättre. I nyöversättningen av Dublinbor ges ett åskådligt och enkelt exempel på ett sådant missförstånd. Det gäller samlingens andra novell, ”Ett möte”, som på ett sidospår berör den klasskillnad som finns mellan pojkar som går i en gymnasieförberedande skola, den skolform som i Sverige förut kallades realskola och sådana mer råbarkade grabbar som går i vanlig folkskola, National School. Det är en klassmotsättning av det slag som i svensk litteratur har fått sin mest berömda gestaltning i en dikt av Sten Selander, nämligen den som börjar med raderna ”Vi spelade kula på torget en dag, en liten folkskolegrabb och jag”. I Erik Anderssons översättning av Joyces novell skapas förvirring i och med att han översätter ”National School boys” med ”realskolegossar”. Det är en förväxling av rollerna! ”National School boys” är pojkar som går i folkskolan, det är busgrabbar som ibland får stryk på bara rumpan med rottingen. Pojkarna som står i centrum för berättelsen karakteriseras som annorlunda än ”National School boys” för att de går i en bättre skola och därmed inte är vana vid att bli bestraffade med rotting.

Det är en lustig miss i översättningen. Erik Anderssons misstag beror inte på bristande kunskaper i engelska utan förmodligen på att han inte har klart för sig vad realskola var för någonting. Det var en gymnasieförberedande skolform, dit elever kunde söka sig för att i snabbare takt få en bättre undervisning än den som gavs i folkskolan. Jag har själv gått i femårig realskola och har en examensmössa i en låda här hemma. Den är likadan som en studentmössa, men med grått tyg istället för vitt. Min egen grå mössa kommer till användning när något av mina barnbarn vill leka lokförare och bygger ett tåg av nästan alla stolar i huset. Den svenska folkskolan infördes 1842. Den irländska folkskolan lär vara den äldsta i världen, införd som obligatorisk redan 1831, och just med benämningen National School. Den engelska motsvarigheten till realskola är snarast SecondarySchool.

Att belägga ett litet fel kan bli skrymmande. Det finns ytterligare några tveksamheter i Anderssons översättningar av Joyces noveller, men försvinnande få. På det hela taget har han med stor brio överfört novellerna till livfull svenska. Man blir glad. Det råder inget tvivel om att han vida överträffar Warburton.

Något som Andersson lyckas förunderligt väl med är att moderera stilen så att den passar det ständigt skiftande tempot i Joyces prosa. Joyce har ett sätt att dröja vid små stämningsskapande detaljer och att låta språket bli stilla och börja spinna som en katt, låta det bli långsamt och dröjande, för att sedan plötsligt skjuta fart genom en prosaisk förklaring eller någon snabb och mycket vardaglig replik. Warburton är betydligt mer tungrodd i sin återgivning av Joyces kameleontiska prosa, inte alls lika sensibel och smidig som Andersson.

Mest lästa just nu

1) För den goda sakens skull av Jörgen Huitfeldt

2) Tvivelaktig skuggutgivning av Tommy Olofsson

3) Vänta på frälsning av Joel Halldorf

4) Mänskligare proportioner av PJ Anders Linder

5) Rotvälta av Peter Santesson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Mänskligare proportioner av PJ Anders Linder

2) En annan plats med andra lagar av Nathan Shachar

3) För den goda sakens skull av Jörgen Huitfeldt

NR 7 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...