VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Ledare

Mänskligare proportioner

Av PJ Anders Linder

Sista gången jag hörde H G Wessberg tala var i november 2017. Rubriken var ”Den stora oredan” och ämnet den kommande tidens regeringsbildningar.

Inget tyder på att historien kommer att ge den garvade ämbetsmannen och politikern fel utan vad vi hittills har sett är med all sannolikhet bara början. Det nya läget innebär att riksdagens arbete blir mindre förutsägbart – vitalare, om man så vill – och att det blir tätare mellan regeringsskiftena. Lyckligtvis är stök i politiken inte nödvändigtvis detsamma som stök ute i samhället.

Det finns goda skäl att ta fram historieböckerna och läsa på om det svenska 1920-talet, då det också var ovant läge. Parlamentarism och allmän rösträtt var nya fenomen. Politiken sökte sina former. Statsministrarna kom och gick och hämtades från alla läger. Liberaler, socialdemokrater, konservativa och ämbetsmän avlöste varandra, och den frisinnade C G Ekman blev känd som ”riksvågmästare” tack vare skickligt kryssande mellan vänster och höger. Det var snårigt men ett och annat blev ändå uträttat i politiken, även om 1925 års försvarsbeslut inte var någon höjdare. Ute i samhället återhämtade sig ekonomin medan tekniken och kulturen blomstrade. Sedan kom tsunamin efter jordskalvet på Wall Street, men det är en annan historia.

Inte bara i den tidens politik utan också i dess kultur finns lärdomar att plocka upp, bearbeta och nyttiggöra. Det slog mig när jag nyligen läste om Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes från 1924. Det är en ytterst nöjsam roman. Sjöberg har hela stilregistret till sitt förfogande och rör sig ledigt från smäktande sentimentalitet till ironi och komisk kommunalsvenska. Persongalleriet är enastående: träbocken ingenjör Planertz, ambulansjägarna Backlund & Stoltz, den lika släktkäre som matglade Karl Ludvig. Den fruktansvärda ”Blamageguden” har människor stiftat bekantskap med i alla tider, men det var först i Kvartetten som han fick sitt namn. De misslyckade spekulationerna i Solidarfett och Västerviks sågblad har uppenbara likheter med våra dagars förhoppningar om snabba klipp på börs och bostadsmarknad, men man kan inte känna annat än värme för Sjöbergs unga och oskuldsfulla spekulanter. De äldre girigbukarna är en annan historia med Karl Ludvigs tant Malin, ”fylld av grämelse över att hon vid realisationen av aktierna måst släppa till en liten summa av de betydande vinster som hon tidigare inhöstat”, som särskilt skräckexempel.

Fast boken väcker tankar inte bara som konstverk utan också som bild av en tid och en samhällsform. Historierna utspelar sig i en miljö som var men inte blev. I Krutstan, som skådeplatsen heter, finns varken stat eller storföretag i modern bemärkelse. Där finns läroverkslärare, postmästare och till och med skatteindrivare, men de är inte företrädare för något omfattande maskineri och än mindre för något storslaget politiskt projekt. De företräder sina professioner, och de tar personligt ansvar i egenskap av stöttepelare i samhället. På motsvarande sätt finns fabrikörer men inga multinationella stordirektörer med krav på kvartalsrapporter och kompanier av kollektivanställda. De flesta i Krutstan tycks driva hantverks- och handelsrörelser eller ha anställning i sådana. Bankerna är sparbanker och små privata bankirfirmor. Engagemanget för det gemensamma bästa kommer till uttryck inte minst i ett förenings- och ordensliv, som något tål att skrattas åt men mer hedras ändå.

Modern svensk historia har skrivits med arbetarrörelsens perspektiv. På senare tid har även exportindustrin kunnat få en rad eller två på nåder. Men vårt land har rymt mer än arbete och storkapital: det har också funnits ett småföretagandets, självförsörjningens och medborgarandans liv med större frihetsgrader för den enskilde och större oberoende av riksdag, regering och koncernkontor. Birger Sjöbergs roman ska förstås inte läsas som en representativ verklighetsbild, men den säger ändå ett par saker för den som vill lyssna. Dels att det existerar en tillbakaträngd och med åren alltmer bortglömd svensk tradition som varken präglas av storskalighet, stordrift eller stora kollektiv utan av individualism, initiativ och genuin ansvarskänsla för det allmänna bästa: en kultur som byggde teatrar, boulevarder och läroverk långt innan välfärdsstaten var en glimt i Gustav Möllers öga. Dels att denna tradition kan tjäna som idéförråd och inspiration i en tid då storskaligheten har mist mycket av sin lyster: en tid för medborgerlig ingenjörskonst underifrån snarare än social ingenjörskonst von oben.

Man kan aldrig vara riktigt säker, men jag finner det mindre troligt att dramatikern och politikern Václav Havel, president i Prag från 1989 till 2013, hade läst Birger Sjöberg. Ändå beskrev han som ett eftersträvansvärt ideal nästan precis den sorts samhälle som i Kvartetten smeks med- och mothårs. I den lilla boken Sommartankar (Norstedts, 1991) drömmer han i ett kapitel om hur det skulle kunna bli i framtiden nu när Tjeckoslovakien fått sin frihet.

Likriktningen har körts på porten: ”På varje gata finns minst två bagerier, två konditorier, två ölstugor och många andra små butiker. Allt detta är förstås privatägt, och gator och olika kommun- och stadsdelar har åter börjat få sin unika atmosfär.”

Proportionerna har åter blivit mänskliga: ”Det byggs inte längre några satellitstäder av betongsegment. Istället uppstår de mest varierade moderna bostadsområden, nya kvarter med familjebostäder, villor och givetvis också nya hyreshus … Historiska stadskärnor och förstadsmiljöer blir med varlig hand återupplivade … Människor vänjer sig som bekant vid allt, och varför skulle hon inte kunna vänja sig vid att det i bostadshus även finns butiker, att barn åter kan leka i parkerna och att gator och torg åter kan bli något annat och något mer än bara stadsplanelagda ytor?”

En idyllisk fantasi med snart 30 år på nacken, kan det vara något att fästa vikt vid? Kanske inte för den som bara bryr sig om sådant som kan bli verklighet på studs. Men för den som tänker på de långa linjerna minst lika mycket som på nästa toppnyhet i Aktuellt? Definitivt. Samhällen präglas av sina ideal, vägval och etos, och de tar form över tid. Efter att man tagit första steget på vägen märks inte mycket skillnad jämfört med förut, men steg läggs till steg och till sist har man hamnat på ett helt annat ställe än de som valt att röra sig åt andra håll. Ett samhälle där man i allmänhet prioriterar lägsta kostnad, största volym och flest möjligt arbetade timmar blir ett annat samhälle än det där man sätter individen, hennes gemenskaper och de mänskliga proportionerna i högsätet. Det ena tycker att resurser gör bäst nytta hos stora institutioner, det andra vill att hushåll ska kunna ha pengar på banken. Det ena vill ha kontroll, det andra respekterar profession och tradition. Det ena river och smäller upp, det andra bygger butiker i bostadshus.

Mest lästa just nu

1) För den goda sakens skull av Jörgen Huitfeldt

2) Tvivelaktig skuggutgivning av Tommy Olofsson

3) Vänta på frälsning av Joel Halldorf

4) Mänskligare proportioner av PJ Anders Linder

5) Rotvälta av Peter Santesson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Vänta på frälsning av Joel Halldorf

2) För den goda sakens skull av Jörgen Huitfeldt

3) Samfundet de nio av Karin Henriksson

4) Elitens fromma önsketänkande av Håkan Arvidsson

5) De gläds snart åt makten av Anders Widfeldt

NR 8 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...