Det var en gång en Mellanösternexpert. Nyåret 2010–2011 frös man ned henne, som man gör med grodor. Nyligen väcktes hon ur sin dvala och fick till uppgift att analysera läget i regionen. Det gick inte. Alltför mycket av det hon lärt sig och stött sig på var nu passerade stadier: omständigheterna, tidsandan; aktörernas identitet, motiv och banden dem emellan. Inte bara nyckelfigurer utan hela stater och frågeställningar har sopats bort under det som först kallades den ”arabiska våren” och nu kallas al-Hariq al-Arabi, ”Den arabiska branden”.

Att känna en region är inte bara ”hård” kunskap, namn och data som kan pluggas in. Det är också intuition, en känsla för vad som just nu skulle kunna ske och vad som är uteslutet. Mellanöstern är idag en annan plats, som lyder ...