Det är som att stiga in i en öppen bok. I Edinburgh är litteraturen närvarande i princip överallt. Få städer har lika många minnesmärken, statyer och monument över författare.

I stadskärnan går de litterära lämmeltågen i form av guidade Sherlock Holmes- och Ian Rankin-turer titt som tätt; pubarna och kaféerna med litterär anknytning är många och populära. På Scottish National Portrait Gallery möts du av nationalskalden Robert Burns i statyform så fort du har passerat entrén. Bakom honom står byster av Sir Walter Scott och den på 1800-talet så berömda romanförfattaren Susan Ferrier, ”Skottlands Jane Austen”.

Den som anländer med tåg till staden kommer till Waverley Station, uppkallad efter Walter Scotts historiska romansvit. Och ett av Edinburghs mest kända landmärken är det sextio meter höga Sir Walter Scott-monumentet som stod klart 1844 – det högsta i världen tillägnat en författare. Därifrån kan man blicka utöver de centrala delarna av staden där författare som Ian Rankin, Alexander McCall Smith, J K Rowling och Kate Atkinson bor och verkar. Också Irvine Welsh kommer från Edinburgh, även om han numera bor i USA. Welsh fick sitt genombrott med Trainspotting, som ju också blev en uppmärksammad film.

I böckernas Edina – det latinska namnet för den skotska huvudstaden som Burns gärna använde – ryms det såväl mörka kriminalhistorier och trevliga testunder som social utsatthet och världens mest berömda trollkarlspojke Harry Potter.

– I Edinburgh frodas alla riktningar inom litteraturen, säger Ian Rankin, en av världens mest framgångsrika kriminalromanförfattare. I hans böcker om kriminalkommissarie Rebus spelar staden en huvudroll.

Rankin började faktiskt som poet. Och på senare år har han utkommit med antologin Poems of Robert Burns. Han har dessutom varit aktiv i kampanjen för att rädda författaren Muriel Sparks arkiv åt allmänheten. Det lyckades och hennes arkiv finns nu hos det ansedda 1600-talsbiblioteket National Library of Scotland i Edinburgh. Där visas för övrigt året om en utställning om Skottlands litterära historia. Ian Rankin citerar Spark: ”Edinburgh är en stad för böcker och lärande, öppen för all kunskap.”

Finns det någon gemensam nämnare för böcker som skapats i Edinburgh?

– Typiskt för skotsk litteratur i allmänhet och för den från Edinburgh i synnerhet är dualismen. Tänk bara på Robert Louis Stevensons Dr Jekyll och Mr Hyde. Mörker och ljus. Det går igen i mina böcker om Rebus.

Den skotska huvudstaden har vuxit fram längs med en avslocknad vulkan. Kanske är det en av anledningarna till att den är så lockande och inspirerande, mystisk och bedövande vacker. Det är inte överraskande att Unesco 2004 utsåg just Edinburgh till världens första litteraturstad någonsin.

I de bevarade kvarteren i Old Town, den medeltida delen av staden, trängs över hundra bokförlag. Vid Lawnmarket återfinns The Writers Museum, tillägnat Burns, Scott och Stevenson. Edinburgh ståtar också med fyra universitet, flera välbesökta bibliotek och drygt femtio bokhandlar. Varje sommar är staden dessutom värd för världens största bokfestival, Edinburgh Book Festival. Men vad är det då som har gjort att Edinburgh är så djupt förankrad i litteraturen?

Under upplysningstiden samlades stora tänkare och vetenskapsmän på och kring Edinburgh University som grundades 1580. David Hume, Adam Smith och Charles Darwin är bara några av alla storheter som var knutna till universitetet i Edinburgh, som under en period kallades norra Europas Aten. Donna Heddle, professor i skotsk och skandinavisk historia och litteratur, vid University of the Highlands and Islands på Orkneyöarna, menar att detta är en starkt bidragande orsak till Edinburghs litterära ställning. Hon förklarar varför hon tror att den skotska huvudstaden har lyckats att vidmakthålla sin status som bokstaden nummer ett i Storbritannien:

– Anledningen till att Edinburgh är så litterärt är att det skotska samhället är uppbyggt på ett helt annat vis än det engelska. I Skottland har människor med olika social tillhörighet alltid så att säga umgåtts både vid hovet och i det ”vanliga” samhället.

Skottarna värnar om sina lyriker. I den skotska huvudstaden finns det oberoende Scottish Poetry Library, det enda poesibibliotek vars kärna utgörs av låneböcker. Det hade Muriel Spark uppskattat tror Ian Rankin. Spark – mest känd för sin roman Miss Jean Brodies bästa år (1961), som utspelar sig i Edinburgh – var också poet.

Jag träffar Ian Rankin på Oxford Bar i New Town, den georgianska delen av staden. Puben är både hans eget och hans fiktive kriminalkommissarie John Rebus stamställe. Rebus gillar inte förändringar och Oxford Bar är en gammaldags pub i den bemärkelsen att det bara är ett ställe för att dricka och konversera. Inga moderna distraktioner som musik eller spelautomater. Rankin flyttade till Edinburgh från kolgruvebyn Cardenden då han var arton och började läsa vid Edinburgh University.

– Jag har alltid skrivit och det föll sig naturligt att låta Edinburgh stå i centrum i mina böcker. Det var ett sätt att försöka förstå mig på den för mig okända storstaden, säger Ian Rankin.

– Fast det är kanske lite mycket sagt att kalla Edinburgh för en storstad. Här bor bara drygt en halv miljon människor. Alla känner alla och vi som verkar inom kultur uppmuntrar och hjälper varandra.

Det leder ibland till en korsbefruktning mellan olika konstformer. I höstas sattes teaterpjäsen Rebus. Long Shadows upp i Edinburgh och är nu på turné runt om i Storbritannien.

Vem är då Edinburghs och Skottlands mest intressanta författare just nu enligt Ian Rankin?

– Jenni Fagan.

Han är inte ensam om att tycka så. Jenni Fagan har av det inflytelserika litterära magasinet Granta utsetts till en av Storbritanniens mest intressanta unga författare.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

Efter ett långt samtal med många avbrott på grund av nyfikna Rebusbeundrare från Kanada, Australien och Norge dricker vi upp våra öl och skils åt utanför Oxford Bar. Ian Rankin beger sig hemåt till sitt kvarter som fyndigt nog har fått smeknamnet Writers’ block; en lek med det engelska ordet för skrivkramp och ordet block som betyder kvarter. Inte långt från varandra bor nämligen Kate Atkinson, Alexander McCall Smith och J K Rowling.

Själv promenerar jag tillbaka till mitt hotell under den magiskt mörka och samtidigt orangeglödande Edinburghhimlen. Den här staden är så stjärnbeströdd med litterära namn att jag nästan inbillar mig att jag kan se Peter Pan och hans vänner flyga i skyn ovanför mig. J M Barrie, som skrev Peter Pan var som så många andra framstående namn en Edinburgh University-författare.

Väl framme på mitt hotell på George Street fortsätter litteraturtemat. På 1700- och 1800-talen bestod byggnaden av sju stora pampiga hus som ägdes av stadens välbeställda familjer. En av dem var familjen Ferrier. James Ferrier var en framstående advokat och god vän med Sir Walter Scott. Han tyckte om att umgås med poeter, författare och konstnärer och bjöd ofta hem dem. Robert Burns var en av gästerna.

En av advokatens döttrar hette Susan och var en av den tidens mest populära författare. Susan Ferrier skrev under pseudonym. Det var kanske bäst med tanke på att hon baserade sina romanfigurer på verklighetens societet i Edinburgh, som på den tiden bestod av enbart några hundra personer. Ferrier sålde fler exemplar av sina böcker än de samtida kollegerna Scott och Austen men är den som har fallit i glömska – till ganska nyligen.

Nu har hon återupptäckts. Kriminalromanförfattaren Val McDermid är en av flera som har lyft fram henne. Ferrier mest lästa roman Marriage – som kom ut 1818 och något senare även gavs ut i Sverige – har kommit i nyutgåva.

I bokstaden Edinburgh har Susan Ferrier dock aldrig egentligen varit bortglömd.