VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

Stad i ljud

Av Henrik Nilsson

Olika städer har olika ljud som är typiska för dem. I Malmö är det polissirenerna.

När jag var i tjugoårsåldern gjorde den afroamerikanska poeten Safiya Henderson-Holmes diktsamling Madness and a Bit of Hope (1990) ett visst intryck på mig. Hur boken hamnade i mina händer minns jag inte längre, och sedan dess har den försvunnit spårlöst. Poeten var bara i femtioårsåldern när hon dog, och av läsningen har endast några rader dröjt sig kvar. De vittnar om vardagen i de stadsdelar – Bronx och Harlem – som var hennes: ”when making love / in new york city / i break for sirens.”

Olika städer har olika ljud, som dyker upp och försvinner under årens lopp. Det klapprande ljudet av hästhovar som en gång fyllde de europeiska städerna har ersatts av accelererande bilmotorer. I Lissabon kan man fortfarande höra gnisslet från spårvagnarna, men den ambulerande skärsliparens visslingar – som fick mig att skynda till fönstret när jag bodde där för två decennier sedan – har idag så gott som helt försvunnit. För inte så länge sedan förknippades de herrelösa hundarnas skall lika mycket med Bukarest som minareternas rop gör med Istanbul, men när jag idag besöker den rumänska huvudstaden har hundarna tystnat, efter att stadens ledning gjort sig kvitt dem.

När jag sitter och skriver på mitt kontor i centrala Malmö händer det ibland att pennan stannar upp ett ögonblick, hejdar sig mitt i en mening. Det är polissirenerna som har börjat ljuda. Då tänker jag på Henderson-Holmes diktrader. Blixtsnabbt målar fantasin upp en scen ute på gatorna eller i en lägenhet, som lika snabbt skingras – och sedan återvänder jag till arbetet. I inga andra städer jag besöker hörs polissirener så ofta som i min egen stad. Hur kan det komma sig? Kanske har det med akustiken att göra. Kanske fortplantar sig ljuden med en särskild lätthet till just den punkt i staden där jag befinner mig. I Lissabon till exempel – där jag periodvis fortfarande arbetar – hör jag inte polissirener alls lika ofta. Vad kan det bero på? Har polisen inte råd att åka på utryckningar? Eller kan det finnas någon annan förklaring?

Vi vill att Malmö ska låta som andra städer. Men det gör den inte. Från mitt hem har jag hört både skottsalvor och den sortens explosioner som omedelbart väcker alla oss som inte sover särskilt tungt. Det är inte alla europeiska städers invånare som har gjort den erfarenheten. Under den gångna vintern blev dessutom den dovt surrande polishelikoptern ett allt vanligare inslag om kvällarna. Så fort den hörs undrar alla vad som står på. Eller gör alla verkligen det?

Morgonen efter skjutningen utanför ett internetkafé förra sommaren, där tre människor dödades och tre skadades, stötte jag på en kulturjournalist som jag känner i Malmö. Jag uttryckte min bestörtning över dådet. Hon verkade förvånad över att jag förde saken på tal och frågade: ”Tycker du att det berör dig?”

För en tid sedan var jag på en middag där en utländsk ambassadör närvarade. Vid en tidpunkt ville han förhöra sig om hur det egentligen var ställt i vår stad. Gästerna, som de flesta var goda vänner till mig och hade sina politiska sympatier till vänster, tycktes tagna på bar gärning – men svarade snabbt med överslätande fnysningar och avfärdande handviftningar. Jag kände mig föranledd att lugnt upplysa ambassadören om att bara ett par dagar tidigare hade en man skjutits till döds mindre än en kilometer från den plats som vi befann oss på. Han verkade uppskatta det sakliga svaret. En kort tystnad lade sig runt bordet innan vi alla – som brukligt i Sverige – började tala om något annat.

Sverige är inte det enda land där man undviker att tala om våldet av rädsla för repressalier från de kriminella. Men Sverige är det enda land jag känner till där man undviker att tala om våldet av rädsla för att framstå som intolerant. Jag hyser inga större förhoppningar om att den saken kommer att förändras inom kort. Så jag har bestämt mig. Det är om städernas ljud jag ska tala när frågan kommer på tal. Om hur de kommer och går, förändras och försvinner. Och när sirenerna ljuder kommer jag att göra en kort paus över papperet – och sedan fortsätta att skriva. Ännu har de inte avbrutit mig mitt i akten, på det sätt som Henderson-Holmes beskriver. Men trägen vinner. Jag arbetar hårt för att det bara ska vara en tidsfråga innan hennes dikt sprider sitt förklarande neonljus även över mina lakan.

Mest lästa just nu

1) Historiens dom blir hård av Magnus Ranstorp

2) Den största tomheten av Joel Halldorf

3) Den blinda fläcken av Henrik Nilsson

4) Om läget i vår demokrati av Tommy Möller

5) Friheten står på spel av Erik Helmerson

NR 3 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...