VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

Från marxism till postmodernism

Av Carl-Göran Heidegren

Den nyligen avlidne förläggaren Bo Cavefors behandlas i en avhandling. Han är en svensk företrädare för ”teorins långa sommar”.

”Teorins långa sommar” kallar den tyske kulturvetaren Philipp Felsch de tre decennierna från 1960 till 1990. Det var en tid då man inte tycktes kunna få nog av teori. ”Teori var mer än blott följden av tankar i huvudet; den var ett sanningsanspråk, en trosartikel och ett livsstilstillbehör.” Att en text var svårtillgänglig var då inte ett argument mot den utan snarare en sporre och ett tecken på dess betydelse.

Man tänker här på Alexandre Kojèves formidabla dramatisering ett par decennier tidigare: ”Ty det är möjligt att världens framtid, och således det nuvarandes mening och det förflutnas betydelse, i sista hand betingas av hur man idag tolkar Hegels skrifter.” Hegels namn skulle mot slutet av 60-talet mycket väl ha kunnat ersättas med till exempel Marx – kanske även med Lenins eller Maos. Eller handlade det möjligen i själva verket om den rätta tolkningen av förhållandet mellan Hegel och Marx? Världens framtid tycktes under alla omständigheter hänga på en ganska så skör tråd. För att kunna förändra världen på rätt sätt måste man till att börja med tolka den på rätt sätt. Och där fanns teorin.

I Derlange Sommer derTheorie. GeschichteeinerRevolte 1960–1990 (2015) skildrar Felsch intressant nog inte i första hand de som skrev böcker utan istället de som gav ut och läste dem. I centrum för hans intresse återfinns det lilla Berlinförlaget Merve som skulle komma att profilera sig som ett teoritungt avantgardeförlag. Peter Gente var bokslukaren som inte själv förmådde att få något på pränt, utan som i stället blev förläggare. Han blev det först tillsammans med sin hustru Merve Lowien och senare med Heidi Paris. Det hela tog sin början 1970 med en tunn volym av den franske filosofen Louis Althusser: Wie sollenwirDas Kapital” lesen. I en självbeskrivning från förlagets sida betonades att detta är ett ”socialistiskt kollektiv” som ger ut serien ”internationell marxistisk diskussion”, och sist men inte minst att förlaget inte är något ”vinstdrivande företag”. Avancerade teoriimporter från utlandet skulle komma att bli Merveförlagets specialitet. Och det var framförallt fransk teori som kom att bli dess signatur, samtidigt som man förflyttade sig från marxism till postmodernism. Merve gav ut verk av Jean-François Lyotard, Jean Baudrillard, Gilles Deleuze och Paul Virilio. Husguden framför andra torde dock ha varit Michel Foucault. Gente och Paris vallfärdade till Foucaults lägenhet på Rue de Vaugirard i Paris, där denne bjöd på te och Schweppes. Liggande utsträckt på golvet lade han ut texten om både det ena och det andra.

Till merves stödtrupp på hemmaplan i Berlin hörde den judiske religionsfilosofen Jacob Taubes och sociologen Dietmar Kamper. Taubes hade tidigt varit något av en mentor för Gente. På Freie Universität hade han byggt upp en avdelning för hermeneutik som fungerade som ett slags textläsandets experimentverkstad och som ett tillhåll för dem som inte ville följa utstakade banor. Hos Taubes, som bland annat stod på god fot med Carl Schmitt, en annan storläsare, lärde sig Gente att teori hade en existentiell dimension. Inte heller Taubes var för övrigt den som publicerade särskilt mycket.

En av Merves författare var Dietmar Kamper, sedan 1979 verksam vid Freie Universität. Kamper hade med sitt extravaganta sätt tänka och skriva en förmåga att reta gallfeber på sina kolleger. En av dessa menade bitskt att han hade ingått en djävulspakt med ”Lacancan” och ”Derridada”. Under början av 80-talet tog Kamper initiativ till något som kallade sig ”Den vilda akademin”. Akademin hade inget program men arrangerade symposier på konstgallerier i Berlin och på det anrika Hotel Kempinski, där man intog ”texter, foton, filmer, musik och dryck”.

Berlin var frontstaden, kluven av en mur, där man tyckte sig kunna känna världsandens in- och utandningar tydligare än på andra platser. Felsch menar rentav att staden Berlin i hög grad bidrog till att forma den tankestil som förlaget Merve gav uttryck åt och saluförde med sin utgivning. Detta är en suggestiv tes men naturligtvis svår att leda i bevis. Under alla omständigheter tar Felsch i sina försök att underbygga den med oss rakt in i Schönebergs pulserande nattliv under 80-talet. Till detta sammanhang hör även Heiner Müllers utsaga om Berlin som utsiktsplats: ”Härifrån ser man historiens slut tydligare.” En visualisering av slutet för de stora berättelserna och en föraning om 1989.

Ett svenskt arbete som uppvisar vissa likheter med Felschs bok är Ragni Svenssons mycket läsvärda avhandling Cavefors. Förlagsprofil och mediala mytbilder i det svenska litteratursamhället 1959–1982 (Ellerströms). Här är det förlaget och inte minst förläggaren som står i fokus för intresset. Vilka Cavefors läsare egentligen var, menar Svensson, är svårt att fastställa i efterhand, även om det finns alla skäl att tro att de tillhörde eller befann sig i omkretsen till den så kallade nya vänstern. Det är inte heller privatpersonen Bo Cavefors som skärskådas utan de mytiska storheter som förläggaren och förlaget snart kom att utgöra.

Bo Cavefors och hans förlag – med adress Limhamn, Staffanstorp, Sandgatan 14, Lund – blev snabbt till något av en institution i det svenska litteratursamhället. Utgivningen profilerade sig från början som djärv, exklusiv och sofistikerad, och förläggaren själv som gentleman, outsider, flanör, radikal och provokatör. Cavefors stod för ett ”förfinat utanförskap”. Förnämitet är ett ord som både Georg Simmel och Ernst Jünger använt för att beskriva en hållning som inte nedlåter sig till några kostnadskalkyler. Framförallt handlade det om att sky mittfåran, och det gjorde man bäst genom att hålla upprorsfanan högt – ömsom den röda, ömsom den svarta. Cavefors namn stod för en kvalitetsmedvetenhet. Svensson följer detta spår ända ut i hans klädstil. Samtidigt finansierades förlagsverksamheten till att börja med genom ärvda pengar, och när litteraturstödet infördes vid mitten av 1970-talet hörde Cavefors förlag till de stora vinnarna tack vare de nätverk som arbetats upp under de föregående åren.

Genom BOC-serien och Zenit-serien tillhandahöll förlaget teori på en anspråksfull nivå. För den som ville hänga med, eller åtminstone ville ge sken av att hänga med, ledde ingen väg förbi Cavefors böcker. Bland titlarna återfinner man verk av Louis Althusser, Roland Barthes, Walter Benjamin, Michel Foucault och Antonio Gramsci, men även av Lenin, Stalin och Mao. I en intervju från 1967 gav Cavefors uttryck för den häpnadsväckande synpunkten att det var tid för ”en renässans för Stalin [...] både som teoretiker och som praktisk politiker”. Helt obetalbart är för övrigt det brev från 1969 där Cavefors på knagglig engelska läxar upp Suhrkamps förlagschef Siegfried Unseld. Enligt Svensson finner man där Cavefors förläggarpersonlighet i ett nötskal: ”självsäker och karsk, med ett lättantändligt humör”. Senare skulle Cavefors komma att ge ut både Kim Il Sungs och Röda arméfraktionens texter, och slutligen stupa på en Strindbergsutgåva som inte blev av.

Svenssons bok slutar 1982. Förlaget har då upphört och Bo Cavefors flyttat till Italien. Han avled i oktober 2018, efter att Svenssons avhandling hade lagts fram.

Slutet för Cavefors förlag innebar dock inte slutet för teorins sommar i Sverige. Vågar man gissa att det någon gång i framtiden kommer att skrivas ett liknande arbete om Symposion Bokförlag och Brutus Östling? Två bokserier från detta förlag hette kort och gott ”Moderna tyska tänkare” och ”Moderna franska tänkare”. Dessutom gav förlaget under många år ut en tidskrift med åtskillig strålglans, Res publica. Temat för det första numret var för övrigt ”Historiens slut” (1/1985).

Slutligen ett minne från Lund i september 1974. Som alldeles nybakad student stiger jag in i Bokcaféets lokaler på Sankt Petri Kyrkogata. Herregud så många intressanta böcker! Snart får jag syn på en bok som jag ditintills bara hade läst om: Being and Time av Martin Heidegger. Tjock, inbunden och dyr – långt dyrare än någon bok som jag så långt hade övervägt att köpa. Men, ack så lockande! Det nästan svindlar för ögonen. Omtumlad går jag ett varv runt kvarteret – sedan går jag in och köper boken. Så blev även jag en del av teorins långa sommar. Att döma av mina understrykningar så läste jag Being and Time från början till slut. Men min sommar med Heidegger blev ändå ganska kort. Istället var det Hegel som skulle komma att bli min livskamrat under många år.

Mest lästa just nu

1) Friheten står på spel av Erik Helmerson

2) Om läget i vår demokrati av Tommy Möller

3) En ocean av nonsens av Margareta Melén

4) Digital sopsortering av Håkan Lindgren

5) Vår tid var då av Nina Lekander

NR 4 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...