VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Tema

Låt oss försonas

Av Louise Belfrage

Hur ska vi kunna tala med varandra eller våga ha delade meningar, om minsta felsteg leder till utvisning från gemenskapen? Vi behöver en kanon för att föra djupare samtal om vad som är rätt och fel.

I Första Moseboken kapitel 45 står att läsa: ”Och Josef brast i gråt. Han grät så högt att egypterna hörde det, och faraos hov fick veta vad som hänt. Då sade Josef till bröderna: ’Kom fram hit.’ De gick fram till honom, och Josef sade: ’Jag är Josef, er bror, som ni sålde till Egypten. Men var inte bedrövade för att ni sålde mig hit och förebrå er ingenting. Det var för att rädda liv som Gud skickade mig hit före er.’ ”

Berättelsen om patriarken Jacobs älsklingsson Josef, vars avundsjuka halvbröder slänger honom i en brunn och sedan säljer honom som slav, är en av Bibelns mest välkända. Så småningom kommer Josef att tyda Faraos drömmar och förutspår sju feta år följda av sju magra år och utses till styresman över hela Egypten. Under svältåren kommer hans bröder för att köpa spannmål. Josef prövar dem genom att placera sin silverbägare i yngste brodern Benjamin sädessäck, och sedan kräva honom som slav som straff. Bröderna bönfaller honom att låta dem gå. Deras far skulle inte överleva ytterligare en förlorad son, och i det ögonblicket faller Josef i tårar och visar dem vem han är.

Varför dessa bibelord? Jo, för att de bibliska (även Koranen beskriver Josef och hans bröder) och antika berättelserna ofta saknas i vårt offentliga samtal. Under lång tid var historier som denna en del av vår kanon och av vårt samlade kulturarv. De utgjorde en gemensam referensram, det vi kunde anta att de flesta är bekanta med och förstår. Historier som följt oss genom årtusenden: om konflikter, moraliska frågeställningar och draman. De som beskriver varifrån vi kommer, vart vi är på väg, och vad vi håller för sant. De är berättelserna om vad en människa är.

Det finns formativa och normativa typer av kanon. De formativa utgör källan från vilken vi hämtar analogier, metaforer, bilder; de byggklossar vi behöver för att föra djupare samtal om vad som är rätt och fel. Som ett motgift till enkla slagord och rå populism. Den kulturella, intellektuella, litterära resurs vi bär med oss, och som inte bara kretsar kring vad som är lagligt och inte. (Den normativa kanon utgör grunden för vad som är våra lagliga rättigheter och skyldigheter.)

Idag härjar publika passioner ohejdat. Förakt, avsky, sorg, besvikelse, förnedring och förödmjukelse flyter fram som flodvågor, främst via de sociala medierna. De kallas Twitterstormar, mediedrev, mobben eller den upprörda allmänheten. Förbrytare, tjuvar, lögnare, och bedragare – alla ska avrättas offentligt. Men dessa nutidsdrama äger inga av myternas eller sagornas egenskaper. De fördjupar och nyanserar inte. De ifrågasätter inte vår moraliska hållning eller ber oss rannsaka oss själva. De för snarare tankarna till medeltidens skampålar. Den digitala tekniken har möjliggjort en Colosseumkultur. Massan vrålar samtidigt som de stora teknikbolagen håvar hem miljarder.

Ett samhälle som genomgår massiva och svårförutsägbara förändringar på social, ekonomisk, demografisk, ekologisk, och inte minst teknisk nivå, mister inte behovet av gemensamma berättelser — tvärtom. Och inte bara bibelkunskap berikar, all historisk kunskap belyser och hjälper oss att bättre förstå vår samtid. Tvärt emot vad modernismen hävdar.

Berättelsen om Josef är ett medmänskligt sett att förhålla sig till svek, ett exempel om förlåtelse att ta till sig i en konflikt. Hur ska vi kunna tala med varandra eller våga ha delade meningar, om minsta felsteg leder till utvisning från gemenskapen? Hur bör man gå till väga för att återställa förtroendet för en institution eller en person efter ett brott eller en skandal? Det vore inte fel med framgångsrika, historiska exempel. Hur når man fram till försoning, för det är väl ändå dit vi vill komma? Och vilket slags människa vill man helst vara: en som bannlyser syndare eller en som kan visa förståelse och till och med förlåta? Men vi verkar ha förlorat kontakten med vår kanon. Vi är inte längre förankrade i vår tusenåriga, världsomspännande, berättarskatt med allt vad den har att erbjuda.

Louise Belfrage är internatonell rådgivare vid Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse.

Mest lästa just nu

1) Kulturlivets tillrättaläggare av Johan Sundeen och Roger Blomgren

2) Jag vill tacka livet av Joel Halldorf

3) Den största tomheten av Joel Halldorf

4) Davidsharpan i Norden av Martina Björk

5) På ständig jakt efter nya offer av Peter Luthersson

NR 5 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...