VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Fackböcker 2019

Om läget i vår demokrati

Av Tommy Möller

Hanne Kjöller har skrivit en krönika över tillståndet i svensk politik, som kan sammanfattas: rörighet gränsande till kaos.

Bokens avstamp är valdagen 2014 då Fredrik Reinfeldt överraskande och i mångas ögon oansvarigt avgår. Därefter får vi följa den händelserika process som leder fram till den regeringsbildning som äger rum i januari 2019 och motiverar bokens titel. Blockpolitikens död är en sorts loggbok där författaren, stundom med skarpsinniga kommentarer, enbart genom att i kronologisk ordning återberätta vad som hänt frammanar ett perspektiv som förklarar denna blockpolitikens hädanfärd.

Om den nu är död. Blockpolitiken har ju trots allt en längre historia än den som omfattas av allianssamarbetet. Upp- och nedgångarna har varit många och av skiftande slag: övergången till enkammarriksdag, partiledarskiften, enskilda partiers ideologiska utveckling och nya konfliktytor har påverkat förutsättningarna. Så kommer det naturligtvis att förbli. Koalitioner av olika fasthet och beständighet kommer och går. Partierna kommer att reagera på olika sätt inför ännu okända utmaningar. Som så ofta är alltså oskrivet bäst, även om det i rådande läge är lätt att ansluta sig till Kjöllers tes. Inom överblickbar framtid framstår ett förnyat allianssamarbete avlägset.

För oss som följer svensk politik någorlunda noggrant är det mesta som avhandlas i boken välbekant. Efter att ha tuggat i sig denna koncentrerade sammanställning av en förhållandevis kort tidsperiod är det svårt att inte drabbas av missmod över tillståndet i vår demokrati. Rösträttsmotståndarna för hundra år sedan hade skadeglatt kunnat säga ”vad var det vi sa” om de kunnat blicka in i framtiden. De fasade för konsekvenserna av ”partiväldet”: när kortsiktiga partiintressen sätts före nationens väl slutar det illa.

Den parlamentariskt och demokratiskt märkliga Decemberöverenskommelsen som ingicks i slutet av 2014 var dömd att misslyckas. Formellt avträddes den efter nio månader, men DÖ har i praktiken fortsatt att hedras av de partier som nu ingått Januariöverenskommelsen. I denna har man funnit en ny konstruktion för att åstadkomma det som var hela poängen med DÖ: att isolera Sverigedemokraterna. Kjöller radar därefter upp dramatiska händelser som följer under den förra mandatperioden: flyktingkris, terrordåd, en eskalerande ökning av grova brott (som med tiden gör oss så avtrubbade att vi finner skjutningar och hedersrelaterad brottslighet som något normalt); olika skandaler med Transportstyrelsehärvan som kronan på verket. Och slutligen det riktiga lågvattenmärket i svensk lagstiftning: gymnasielagen 2018.

Då har jag inte ens nämnt den utdragna regeringsbildningsprocessen som resulterade i att vi nu har fått en regering som ska genomföra andra partiers politik, en politik som de båda regeringspartierna sade sig ogilla starkt under valrörelsen. Denna regering inleder nu, för andra gången sedan den tillträdde, med att regera landet med oppositionens budget. Och ledarna för de båda borgerliga stödpartierna, som alltså ska budgetsamverka med regeringen under denna mandatperiod, har meddelat att de siktar på att återupprätta allianssamarbetet inför nästa val. Oavsett om detta lyckas, vilket det som sagt inte lär göra, får inte väljarna något lätt jobb när de ska utkräva ansvar 2022.

Ehuru stämningssänkande är boken läsvärd. Kjöller skriver sylvasst som alltid, engagerat men sakligt. Samtidigt som hennes utsikt oundvikligen är präglad av att hon ingår i huvudstadens opinionsbildande elit är perspektivet i framställningen, själva tonen i berättelsen, befriande klarsynt och självständig. Att Kjöller är en av landets mest läsvärda ledarskribenter beror på att hon kritiskt reflekterar och just därför sällan är förutsebar.

Det går att anmärka på detaljer. Enligt baksidestexten ”enades riksdagen om att utse Stefan Löfven till statsminister” i januari (om man ska vara noga var det fler som röstade nej än ja – 153 mot 115). Blockpolitiken – som är en konsekvens av en borgerlig maktstrategi – betraktar Kjöller något förvånande som en ”maktdelningsprincip”.

Och begreppet vågmästare är förvisso Kjöller inte ensam om att använda slarvigt. En vågmästare styr skeendet från en minoritetsställning med hoppande majoriteter – poängen är att man styr med den egna politiken. Att Sverigedemokraterna därmed inte är vågmästare betyder ju inte att partiet saknar inflytande. SD har tvärtom en extremt central roll i svensk politik eftersom partiets blotta existens i så hög grad bestämmer de andra partiernas agerande. Det är för att undvika SD:s inflytande i mer konkret mening som parlamentariska innovationer av de slag vi har sett prov på kommer till stånd. Och det är tack vare SD som bokens titel är motiverad.

Mest lästa just nu

1) Kulturlivets tillrättaläggare av Johan Sundeen och Roger Blomgren

2) Jag vill tacka livet av Joel Halldorf

3) Sår vind, skördar storm av Torbjörn Elensky

4) Utflykter från fiktionen av Bengt Ohlsson

5) På ständig jakt efter nya offer av Peter Luthersson

NR 5 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...