VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

Nyckeln till Roms storhet

Av Martina Björk

Enligt Vergilius var jordbrukskonsten avgörande för statens och folkets fortlevnad. Nu har hans Georgica översatts till svenska.

Vilken var hemligheten bakom romarnas framgång? I sitt berömda verk Aeneiden låter Vergilius (70–19 f Kr) gudasonen Aeneas bli anfader till såväl Roms grundare Romulus som kejsar Augustus. Det är alltså tack vare sitt gudomliga ursprung som romarna har blivit världens härskare. I det mindre kända verket Georgica, som nu har översatts till svenska av Ingvar Björkeson (Natur och Kultur, med förord av Malte Persson), framhåller Vergilius istället det lantliga arvet som nyckeln till Roms storhet.

Den grekiska titeln Georgica betyder ungefär ”jordbruk”. Till genren är detta hexameterepos en sorts bondepraktika, en lärodikt om jordbruk och djurhållning. De handfasta råden är många. Vergilius var själv lantbrukarson och tog över sin fädernesgård. Han hade fått inspiration från den grekiska litteraturen, i synnerhet från Hesiodos Verk och dagar. Även på latin fanns det en rad böcker i ämnet.

Så varför skrev Vergilius ännu en bok för bönder? Särskilt märkligt ter det sig när man betänker att Vergilius läsekrets i huvudsak bestod av en urbaniserad elit. Men den som läser Georgica kommer att märka att den är något mer än en lärobok; den är en uppmaning om att vörda det ursprungliga, arvet från fäderna, att inte kapa rötterna.

När Vergilius författade sitt verk under 30-talet f Kr var det romerska riket sedan decennier sargat av inbördeskrig och dramatiska maktkamper. Många människor hade fått sätta livet till. I kriget mot partherna deltog så många som 60 000 romare under Marcus Antonius ledning. Ett stort antal av dessa var bönder som hade inkallats till militärtjänst, varpå deras gårdar lämnades åt sina öden:

bönderna fördes bort, alla åkrar ligger för fäfot
och man har smitt till oböjligt svärd den buktade lien.
Där börjar Eufrat krig, och här Germaniens stammar,
grannstäder bryter vänskapsfördrag och tillgriper vapen.

Över hela världen, ”där orätt och rätt bytt plats” drar krigarguden Mars fram, skriver skalden. Bönderna har tvingats överge sina verktyg till förmån för vapnen. Samtidigt kallas just bondens verktyg för vapen i Georgica. Genom sin kunskap och sina redskap äger bonden en kraft som tämjer det vilda och bångstyriga. I hans arbetsmoral finns ett kynne som har burit fram det romerska folket till världsmakt.

Därför är jordbrukskonsten fundamental för statens och folkets fortlevnad. Det fysiska arbete som lantbrukaren utövar, de svårigheter han möter, glädjen han erfar över att se resultatet – allt det formar honom till en god och värdefull medborgare. Om denna gudagivna tradition överges, om den till och med blir föraktad, något som författaren menar har skett (”ingen vördnad finns det för plogen”), infaller dekadens. Risken är stor att folket och dess storhetstid kommer att gå under:

Det är Fadern själv som har velat
göra vår odling svår, som först har tvingat oss bruka
jorden med konst och skärpt med bekymmer dödligas sinnen
för att ej se sitt rike försjunka i lättjefull dvala.

Georgica är uppdelad i fyra delar, så kallade ”böcker” eller ”sånger”. Den första behandlar åkerbruk, den andra träd, den tredje djurskötsel och den fjärde biodling. Den sista delen om bin presenteras på följande sätt: ”Små ting – men sällsamma skådespel! – vill jag uppmåla för dig,/ skildra en hel nation med dess tappra ledargestalter,/ olika folkslag, seder och bruk, intressen och strider.”

Att bisamhället är en allegori över Rom är inte svårt att utläsa. Vergilius beskriver ett avancerat idealsamhälle där strävsamma, organiserade och produktiva bin har olika arbetsuppgifter och månar om sin ledare. För att styra ett så perfekt ordnat samhälle krävs en omsorgsfull biodlare. Georgica är en lärodikt inte bara i konsten att bruka jorden, utan också i konsten att styra staten. Det är en handbok för Roms starke man, Octavianus, guden i vardande, den blivande kejsaren Augustus. Att styra ett folk liksom att sköta en lantgård kräver flit, klokhet, kunskap, hänsyn, noggrannhet samt förståelse och respekt för att varje art och individ har sina särdrag: ”Lär er därför hur varje art bör odlas, o lantmän,/ och hur med lämplig vård den vilda frukten förädlas./ Lämna inte för fäfot er jord.”

Vanvård ger dålig skörd. Men hur stora än ansträngningarna är och hur väl man än följer råden i Georgica kan bonden, eller, om man hellre vill, folkets ledare, utsättas för sådant som är bortom kontroll: sjukdomar, attacker eller vädrets makter. Skördar kan slå fel, djur kan drabbas av sjukdomar och rovdjur ge sig på fåren. Det är bondens – och människans – lott att ständigt vara utsatt för faror.

Georgica slutar faktiskt med katastrof, om än på ett oväntat sätt. Rådgivningen och den praktiska beskrivningen av redskap, metoder och arbetsvillkor överges till förmån för ett epyllion, ett mytologiskt miniepos. Vergilius berättar den älskade historien om Orfevs och Eurydike. Sångaren Orfevs miste sin nyblivna hustru då hon förgiftades av ett ormbett på självaste bröllopsdagen. I hopp om att hämta hem henne begav sig den sörjande maken till underjorden. Han bevekade dödsrikets regenter med sin musik. Av dem fick han ett löfte om att få tillbaka sin Eurydike, på villkor att han inte vände sig om för att se på henne under färden tillbaka upp till jordytan. När han likväl gjorde detta försvann hon för alltid.

Parallellt med denna historia möter vi biodlaren och halvguden Aristaios som har förlorat sina bin i en farsot. Binas utrotning sägs bero på en vredgad guds hämnd över Orfevs förlust av Eurydike. Aristaios uppmanas att bära fram ett försoningsoffer till Orfevs. När han har förrättat offret flyger en svärm av tusentals bin fram.

Vad betyder allt detta? Vad har berättelsen överhuvudtaget för plats i Georgica mer än att den associerar till bin? Det hela är gåtfullt och har förbryllat forskarna. Ansträngda försök har gjorts av uttolkare för att få detta miniepos att överensstämma med resten av verket.

Men det som ser svårt ut är kanske i själva verket enkelt. Att Aristaios motsvaras av Octavianus är ingen avancerad gissning. Inte heller att Orfevs, musikern som tämjer vilda djur med sin sång, representerar författaren själv.

Det var inte bara så att gårdar övergavs under inbördeskrigen. Efter slaget vid Filippi år 42 f Kr beslagtog triumvirerna gårdar och delade ut dem i belöning till trogna soldater som tjänat väl i striderna. Traditionen berättar att Vergilius förlorade sina ägor på detta förnedrande sätt. Redan den antike Vergiliuskommentatorn Servius hävdar att skalden åsyftar denna förlust i sin första herdedikt i diktsamlingen Bucolica. Vidare sägs det att Vergilius fick tillbaka sin gård men miste den än en gång. Likt Orfevs förlorade han alltså det käraste han hade två gånger. Om vi tolkar Georgica biografiskt, möter vi här Roms store poet som har blivit grovt förorättad av Octavianus och kräver upprättelse – vilket han också fick.

Georgicaförmanar att hålla jorden och dess brukare i helgd. Den som vansköter jorden och sina djur får dålig utdelning. Genom sin försummelse har Aristaios förlorat en hel bisvärm. Octavianus har förlorat sitt folk. Det romerska folket måste återuppstå. För att kunna ersätta alla de tappra romare som mist livet, måste nya finnas att tillgå, sådana som är utrustade med lantbrukarens dygder.

Mest lästa just nu

1) En pysande självgodhet av Dan Korn

2) Dags för en motrörelse av Anna Victoria Hallberg

3) Teragogerna ropar efter en ny Marx av PJ Anders Linder

4) Det nya prästerskapet av Fredrik Haage

5) Allting flyter av Emil Uddhammar

NR 6 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...