Han älskade teater och klassisk musik, i synnerhet Wagner, som han skrev två böcker om.

Särskilt brann han för de stora filosofiska frågorna, vilket blir tydligt i hans fina självbiografiska bok En filosofs bekännelser (1997, i svensk översättning av Hans Berggren). Där beskriver Magee hur han redan som barn började grubbla över problemen om tidens och rummets natur.

Den tänkare som hade störst betydelse för honom var nog Schopenhauer, som han skrev en uppm...