VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Ledare

Från taktisk triumf till pyrrhusseger

Av PJ Anders Linder

Januariöverenskommelsen ger Socialdemokraterna fortsatt maktinnehav, men vad innebär den för dem därutöver? Ja, det mest uppenbara är att deras strindbergska äktenskap med Miljöpartiet fortsätter.

I början av oktober kände sig statsminister Stefan Löfven för ett ögonblick som en riktig gammaldags S-märkt HSB (Han Som Bestämmer) och berättade för journalister i Malmö att det svenska flyktingmottagandet borde minskas med 50 procent: ”Vi ska inte ha fler flyktingar. Vi ska ha färre.” Men denna sköna HSB-känsla försvann lika snabbt som den infunnit sig. Före detta statsrådskollegan Alice Bah Kuhnke (MP) skrev indignerat om ”retorik från högern”. Grön Ungdom tjöt om ”fega jävla sossar”. Och torrare men långt mer förödande påpekade Löfvens ställföreträdare, vice statsminister Isabella Lövin (MP), att regeringschefens uttalande är ”Socialdemokraternas politik, inte regeringens”. Det dröjde inte heller länge förrän en pressekreterare (S) bekräftade att det var som partiledare Stefan Löfven hade yttrat sig.

Här har vi en andra sak som Jöken innebär för Socialdemokraterna: att regeringens politik rätt ofta är en annan än deras egen. Är det inte miljöpartistiska migrationslöften som Stefan Löfven ska företräda så är det ett centerpartistiskt ingångsavdrag eller en liberal marginalskattesänkning. Han får säga vad andra tycker, och när han försöker tycka något själv blir han tillrättavisad och får lov att retirera.

Är det så här han ska ha det i tre år framöver? Är det så här hans parti ska ha det? Kommer ombudsmän, kommunalråd och LO-medarbetare att bita ihop och knyta näven i fickan och nynna litet självironiskt på Kjell Höglunds gamla låt:

Och jobbet som man gör
Det har man ingenting för
Det är nån annan som drar nytta av det
Ingen aning vem
Man bara flyttar sina papper
Drar i sina spakar
Hämtar sina pengar
Det känns dumt och idiotiskt
Men man vänjer sig
Man vänjer sig

Vänjer de sig? Eller sparkar de bakut?

Vem vet. Det är ingen lätt sak för topparna i ett parti som har fantomsmärtor i 45-procentsnivån att dansa efter 4,5-procentarnas pipa, men det är inte heller lätt att bryta upp och sätta regeringsinnehavet på spel. Det var en enastående taktisk triumf när S trots den stora icke-socialistiska majoriteten i riksdagen lyckades snuva Ulf Kristersson på statsministerposten och det ska mycket till för att man ska sätta det man då uppnådde på spel.

Samtidigt är det lätt att se den taktiska triumfen transformeras till pyrrhusseger.

Jöken bröt det politiska dödläget och gjorde att Sverige fick en regering till sist. Fast priset för nationen blev högt, eftersom uppgörelsen har satt tvångströja på det stora regeringspartiet och gjort det oförmöget att ta itu med angelägna frågor på ett konstruktivt sätt.

Migrationen är bara en av dessa frågor men också det allra tydligaste exemplet. I ett läge där det behövs mycket stor stramhet vad gäller tillströmningen för att Sverige ska kunna hantera följderna av en lång tids låtgåpolitik, tvingar Jöken regeringen att gå i motsatt riktning. Stefan Löfven har möjligen fått upp ögonen för problemet till sist – hans kommunalråd kommer med alltmer otvetydiga besked – men överenskommelsen gör att han bara kan prata som partiledare, inte agera som statsminister. Sker ingen förändring kommer trycket på socialtjänst, skola, bostadsförsörjning och polis att bli ännu långt större än idag, och ingen förändring lär ske så länge MP och Centerpartiet får råda.

Jöken skapade klarhet om vilka partier som sitter i Sveriges regering. I gengäld blev det desto mindre klart vem som regerar. Politiken bygger till dels på de båda regeringspartiernas samarbete, till dels på en uppgörelse med två partier utanför regeringen. Budgeten är gemensam för de fyra, men det betyder inte att alla fyra försvarar den lojalt utan man skryter med egna förhandlingsframgångar och beklagar framgångar som samarbetspartnerna haft. Finansministern kritiserar bärande bjälkar i det bygge som hon själv har monterat ihop.

Här bryts inte mot några formella regler, men det hela är ändå djupt otillfredsställande ur demokratisk synvinkel. Syftet med allmänna val är inte minst att väljarna ska kunna utkräva ansvar av dem som har haft förtroendet att leda landet. Men hur gör man det när det inte är klart vilka som styr utan bara vilka som sitter i regeringen? Och hur ska man förhålla sig till ministrar som tar avstånd från den politik som de själva har lagt fram i riksdagen? Förr i tiden har väl detta kunnat inträffa i enskilda småfrågor, men nu kan det plötsligt gälla det tunga och tongivande. Partiledarnas förtroendetal är redan ovanligt låga. Risken ter sig betydande för att de ska bli ännu lägre.

Sakpolitiken tar stryk. Demokratin tar stryk. Det kan leda till trista konsekvenser för samtliga Jökpartier. Men Socialdemokraterna ligger särskilt illa till. Överenskommelsen har inte varit i kraft ens ett år och partiets opinionsstöd har redan sjunkit så att det är jämförbart med Sverigedemokraternas. Det verkar inte riktigt gå hem i stugorna att man låter sig bossas omkring av små samarbetspartier och bedriva en politik som på punkt efter punkt går tvärt emot vad man sade i valrörelsen. Vid årsskiftet träder värnskattesänkningen i kraft och kvällspressen kan publicera kalkyler av hur många extra tusen i månaden som det betyder för direktörer som Leif Östling – och politiker som Stefan Löfven och Magdalena Andersson. Det blir en högtidsdag för Jonas Sjöstedt medan jublet från Rörelsen lär bli mer begränsat.

Och det är tre år kvar till nästa val.

På senare tid har det gått riktigt uselt för socialdemokratiska partier runt om i Europa. Sverige har varit ett av få länder där man har hållit någorlunda emot. Tre år med Jöken kan se till att det blir ändring på den saken.

Mest lästa just nu

1) Tystnadskultur av Jon Åsberg

2) Barnen byggs bort av Simon Westberg

3) En evig renovering av Peter Santesson

4) Liberal svanesång av Malcom Kyeyune

5) Den liberala idén av Lena Andersson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Tystnadskultur av Jon Åsberg

2) Public service på tyska av Erik Thyselius

NR 8 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...