VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Tema

Det nya prästerskapet

Av Fredrik Haage

I den sekulära processionen bannlyses inte bara tidigare åldrar. Man verkar överhuvudtaget inte vilja veta av uppfattningar som var normala eller åtminstone legitima för bara några årtionden sedan.

När de första kyrkorna restes i Sverige var det ofta på gamla kultplatser. Man kan tänka hur stora stenar mödosamt rullades bort och hur beläten av trä slogs sönder och brändes. Det var inte bara det fördelaktiga läget på någon höjd som var viktigt. Det kollektiva minnet av de gamla ödesmakterna skulle bort.

Det går att förstå rationaliteten. Det var en tuff miljö för de kristna prästerna och på andra områden tvingades de till kreativa kompromisser. Det gamla yul-firandet till exempel.

Svårare att förlåta är kyrkans vandel i de gamla antika områdena. Hur många tempel och statyer har inte avsiktligt tilltygats, långt efter att de tappats på sin religiösa mening, enbart på grund av kyrkans narcissism och oförsonlighet? Av viljan att vara Det enda?

Skolverket har i sin strävan att sudda ut historia beskyllts för att vara som folkvandringens barbarer, men det är en synvilla. Ser man istället ett Sverige där den gamla etablerade tron har ersatts av en ny progressiv världsbild i vilken postmodernism och identitetspolitik är de senaste i raden av uttolkningar, ligger liknelsen med statskyrka närmare till hands. Och där utgör förstås Skolverket bara en av flera katedraler.

Men det finns en skillnad. Inte ens under så strängt religiösa perioder i Sverige som sextonhundratalet eller artonhundratalet försökte makten utplåna minnet av det gamla för att det inte passade in i den fastslagna värderingsramen. Snarare tvärtom gladdes man åt den färgstarka fornnordiska förhistorien. Liksom kyrkan på kontinenten överlag kom att erkänna det klassiska arvets intellektuella tyngd.

Den sekulära procession vi idag ser skrida genom den svenska offentlighetens gator och torg har inte samma lugn. Den bär på ett självförtroende som på samma gång är lika överdrivet som perforerat av ängslighet och hjälpligt undertryckt ressentiment.

Dess jag ter sig långt ömtåligare än tidigare motsvarigheter. Man bannlyser inte bara tidigare åldrar, man verkar överhuvudtaget inte vilja veta av uppfattningar som var normala eller åtminstone legitima för bara några årtionden sedan. Normkritiska utställningar eller utbildningar idag kan banna uppfattningar kring relationer eller könsroller som folk trodde var okej till åtminstone förra veckan men som idag är odemokratiska.

Ord, åtbörder eller bara förmodade tankar kan leda till bann på alla möjliga håll och sätt. Skolverkets försök att skrubba verkligheten ren från gammal onödig smuts är i det perspektivet inte ett exempel på något olycksfall i arbetet. Snarare ett normalt uttryck för det slags modernistiska anda som precis som en gång protestantismen delas av i stort sett hela det svenska styret.

Symtomatiskt är ju att det inte funnits något omedelbart politiskt skäl för Skolverket att backa från det famösa förslaget att skrota antiken i undervisningen. De politiska partierna har – liksom tidigare då Medelhavsinstituten hotades av nedläggning – överlag suttit passiva, ointresserade eller omedvetna. Protesterna har kommit från civilsamhället.

Historia är nu inte viktigt enbart för att lära av tidigare generationers misstag som det heter. Det är viktigt nog, men det finns också ett värde i att överhuvudtaget få insikt i andra tiders föreställningar och givna uppfattningar. Bra eller dåliga är de åtminstone oerhört många, och ger därför sinne för proportioner. En historiekunnig kan sortera med självsäkerhet bland vad som är rimligt och orimligt. Det är en mycket svårare nöt att knäcka för det sorts prästerskap i vars intresse ligger att perspektiven skall smalna av.

Fredrik Haage är politisk chefredaktör i Smålandsposten.

Mest lästa just nu

1) UD och Vietnamfrågan av Ann-Sofie Dahl

2) Historiens dom blir hård av Magnus Ranstorp

3) Världen av igår av Mats Fält

4) Individualismens baksida av Karin Pihl

5) Den seriösa av Hans-Roland Johnsson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Teragogerna ropar efter en ny Marx av PJ Anders Linder

2) Dags för en motrörelse av Anna Victoria Hallberg

3) En pysande självgodhet av Dan Korn

4) När skammen försvann av Nathan Shachar

5) Det är allvar nu av Hugo Selling

NR 9 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...