VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Fackböcker 2019

Den hotade handskriften

Av Josefin Holmström

Minns ni mellanstadiets plågsamma skrivstilsövningar? Det gör jag.

Mina överrörliga fingrar hade oändligt svårt att forma de vackert rundade bokstäverna, och så fort jag fick välja själv hur jag skulle skriva övergick jag till ett slags personlig blandning mellan textande och skrivstil som jag använder än idag. Ändå uppskattar jag att ha blivit tvingad att lära mig skriva vackert.

Än mer uppskattar jag att hela min låg- och mellanstadietid var manuell, präglad av kontakten mellan pennan, handen och papperet, av den taktila kopplingen mellan handens rörelse och ordens form. Så ser det inte längre ut i de moderna klassrummen, där datorer och läsplattor slussas in redan i förskoleåldern. Då har de förstås redan introducerats hemma: 2013 använde en tredjedel av barn i åldern två till tre år internet dagligen.

Denna utveckling bekymrar handkirurgen och forskaren Göran Lundborg, som har skrivit boken Handen i den digitala världen om handens roll i ett samhälle där allt fler begränsar allt sitt skrivande till dator eller smartmobil. Lundborg menar att vi riskerar att förlora kontakten med något unikt och sant mänskligt, och förklarar hur komplicerad skrivprocessen egentligen är: ”För en skribent är det inget märkligt – det går av sig självt – men från neurofysiologisk synpunkt är tankens omsättning i pennans rörelser en ofantligt komplicerad process som bygger på en balanserad samverkan mellan finmotorik och känsel i handen.”

Lundborg beskriver den ”kroppskarta” som finns i hjärnan, och förklarar att den ständigt förändras – detta är vad som brukar kallas för hjärnans plasticitet. Om handen är inaktiv minskar kartutrymmet; om en högerhänt person lär sig spela ett musikinstrument som kräver vänsterhandens uppmärksamhet kommer motsvarande område i hjärnan att växa. Use it or lose it, alltså. Hjärnan är i ständig utveckling, och vissa typer av beteenden tycks gagna den mer än andra. Det finns till exempel stöd i forskningen för att vi minns bättre om vi antecknat något för hand, och det är av intresse för alla oss som vant oss vid att skriva noter på datorn istället för i anteckningsboken.

Göran Lundborg har dock en romantisk ådra som gör mig lite trött ibland. Han hävdar till exempel att författares kreativitet främjas av att skriva för hand. Idolen är Paul Auster, som skriver först för hand och sedan på skrivmaskin, vilket av Lundborg målas ut som något slags idealtillstånd. Austers skrivmaskin är ”en vit Olympia […] som han köpte av en studiekamrat 1974”. Här får jag jobbiga associationer till alla killar jag har träffat som skrivit opublicerade debutromaner på skrivmaskin för att det är mer ”äkta”. Nej, det är inte mer äkta, det är mer hipster. Likadant med ett avsnitt där författaren sörjer den gamla svarta tavlan. Hur kan man sakna det gräsliga gnisslandet av krita och det fläckiga vita dammet? Saker och ting är inte nödvändigtvis bättre för att de är gamla.

Med det sagt är mycket av Lundborgs kritik klok. Vi genomgår just nu ett massivt skifte som mänsklighet, från utpräglat taktila varelser till sådana som får många av våra viktigaste intryck via en skärm. Handens färdigheter, inte bara i form av kalligrafi utan även i slöjdämnen och andra hantverk, är hotade. Men det finns en motrörelse.

I takt med att jag övergått till att skriva nästan allt på dator har jag återupptäckt broderiets lugnande inverkan på själen, och avsätter nu kvällar åt att långsamt återupprepa de rörelser som generationer kvinnor före mig ägnat sig åt. När jag skrev om detta i Svenska Dagbladet hörde mängder av läsare av sig och berättade att också de fann tröst i handarbetet. Det tillgodosåg ett behov som mobilerna och paddorna inte kunde fylla. De handarbetande beskrev hur hemslöjd och stickning hjälpte dem att bearbeta oro och smärta och blev en fokuspunkt för tankarna, ett sätt att låta själ och kropp befinna sig på samma ställe. I en tid av digital splittring är det livsviktigt.

Kommer då handskriften helt att försvinna? Det vore outsägligt sorgligt, och det vore ett förnekande av vår verklighet som kroppsliga varelser. Människan har i alla tider upptäckt världen omkring sig med hjälp av fingrar, ögon, tunga och öron. Vi behöver alla de där sinnena lika mycket som våra förfäder. Förhoppningsvis kan Göran Lundborgs bok understödja debatten om det komplicerade samspelet mellan människa och maskin, och vilka fysiska, psykologiska och kanske till och med moraliska konsekvenser det samspelet kan få.

Mest lästa just nu

1) De upplystas intolerans av Svend Dahl

2) Den orättvisa skönheten av Katarina Barrling

3) Så illa är det inte av Peter Santesson

4) Känslostorm av Jonathan Rauch

5) Boris Johnson har mer än brexit i kikaren av PJ Anders Linder

NR 9 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...