VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Ledare

Boris Johnson har mer än brexit i kikaren

Av PJ Anders Linder

Om inget högst oväntat inträffar kommer Storbritannien att ha lämnat EU under tiden mellan att dessa rader skrivs och att de når sina läsare.

Det verkar däremot inte som om Big Ben kommer att ha ljudit i den triumferande big bong på utträdeskvällen som många entusiastiska brexitörer hoppats på. Renoveringsarbeten och formalia satte käppar i hjulet för klockringningen trots att man samlat ihop flera hundra tusen pund för att betala kalaset.

Nu lär det inte behövas något extra oväsen för att få folk att vända blickarna mot London under året. Brexit må ha blivit verklighet den 31 januari, men vilken sorts utträde det blir och vilken sorts umgänge som fortsättningsvis ska råda mellan Storbritannien och EU – och för den delen mellan Storbritannien och övriga världen – är ännu långt ifrån klarlagt. Komplicerade förhandlingar återstår och de kommer att följas intensivt i kretsar där man med vitt skilda förväntningar ser fram mot resultatet: oro, hopp, skadeglädje.

Fast det finns fler skäl än brexit att följa med vad som nu händer i brittisk politik. Under lång tid har förhållandet till EU tryckt ut en rad andra frågor i marginalen, men efter valet i december har inrikespolitiken till sist fått chans att göra comeback. Det lär dröja innan detta yttrar sig i form av en genuin kraftmätning mellan regering och opposition – Labour är ute på en ökenvandring som kan få Moses vildmarksvistelse att te sig som rena weekendsemestern. Istället handlar det om Boris Johnsons ambitioner och dagordning och hur de kommer att tåla mötet med verkligheten.

”Get brexit done” bröt igenom bruset och var ett under av begriplighet jämfört med Labours snåriga planer. Den kontrasten mellan tydlighet och otydlighet i valrörelsens mest centrala fråga spelade med största sannolikhet stor roll för resultatet. Men det hade även sin betydelse att huvudbudskapet i det konservativa valmanifestet inte bara innehöll en mening utan två: Get Brexit done. Unleash Britain’s potential. Se till att vi får brexit undanstökat så att vi kan komma igång med att utveckla vårt land. Utträdet beskrevs varken som självändamål eller som avståndstagande från europeiska grannar utan som startskottet för ett positivt framtidsprogram.

För många väljare tedde sig detta förljuget och falskt: inskränkt nationalism i glättigt omslagspapper. Hos andra slog det uppenbarligen an en sträng, och de var tillräckligt många för att ge tories segrar i valkretsar där man aldrig nått framgång förut och den största majoriteten sedan 1980-talet. Efter att ha plågats av bittra internkonflikter om EU i decennier råder plötsligt näst intill enighet bland partiets parlamentsledamöter samtidigt som oppositionen är liten, vilsen och tandlös. Beslutet att utesluta 21 rebeller ur underhusgruppen tidigt i höstas sågs av många som överilat och brutalt, men det kan ha varit ett av Johnsons allra mest lyckade drag. Det klargjorde för en grupp inbitna Labourväljare att hans budskap var på riktigt och att han prioriterade politiken högre än att hålla konservativa kamrater om ryggen.

Denna politik består som sagt av mycket mer än brexit, och den innebär i flera viktiga avseenden en omprövning av konservativ ortodoxi. Istället för åtstramning ska det bli betydande satsningar på delar av den offentliga verksamheten. Stora summor sätts av till kommunikationer, forskning och utveckling inte minst norröver i England där det finns många nya toryväljare (och gott om investeringsbehov). Skolan och sjukvården, liksom polisen, ska också få rejäla resurstillskott.

Att måna om sådant, infrastruktur i ett välfungerande samhälle, borde inte vara något konstigt för konservativa, men många har kommit att tänka på det offentliga mest i termer av kostnader och skattetryck och inte som konstruktiv kraft. Johnsons perspektiv är ett annat. Han vill inte höja skatter eller bidrag men gillar både offentligt och privat, vill få bäggedera att bli bättre och ett partnerskap dem emellan att fungera. Efter lång tid av fokus på marknader och finansbransch är det kanske inte så dumt. Om Johnson lyckas hålla sin radikale rådgivare Dominic Cummings någorlunda i schack kan det bli så att en sorts konservatism kompletteras med en annan.

Sedan återstår det att se hur väl detta kan rimma med löftet om ”en ansvarsfull budgetstrategi”, liksom hur mycket nytta nya pengar kan göra om de strukturella förändringarna uteblir. Att tona ned behovet av att reformera det gigantiska sjukvårdssystemet NHS må ha varit ett bra drag för att vinna väljare, men det är också att skjuta problemen framför sig.

I tredje delen av sin väldiga Margaret Thatcher-biografi skriver Charles Moore apropå tories att centerhögerpartier måste ha patriotisk attraktionskraft om de inte ska reduceras till små ekonomistiska grupperingar. Rätt så. Och patriotism kan ta sig olika uttryck vid olika tillfällen. Boris Johnsons nya, framgångsrika variant handlar i mina ögon betydligt mindre om chauvinism och imperienostalgi än vad en del av hans anhängare önskar, och hans kritiker beskyller honom för, men desto mer om att tro på sitt land och dess möjligheter. Med sin humor och tillförsikt påminner han långt mer om Ronald Reagan än om den grälsjuke och lynnige Donald Trump som han ofta och missvisande jämförs med.

Hur rimligt är det att vara trosviss optimist om Storbritanniens möjligheter att nå framgång på egen hand utanför det europeiska samarbetet? Hur mycket ansvarslöst lättsinne gömmer sig i det goda humöret? Hur länge räcker pengarna och hur ska det gå när väljarna behöver strykas mothårs? Frågetecknen är lika många som historierna om Boris Johnsons skarvande och lirande, och det är på tok för tidigt att utropa honom till statsman. Men man vänder blicken mot London med större nyfikenhet än på länge.

Mest lästa just nu

1) De upplystas intolerans av Svend Dahl

2) Den orättvisa skönheten av Katarina Barrling

3) Så illa är det inte av Peter Santesson

4) Känslostorm av Jonathan Rauch

5) Boris Johnson har mer än brexit i kikaren av PJ Anders Linder

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Projekten som formade Sverige av Tommy Möller

2) Ett gemensamt intresse av Mats Hellström

3) En lång historia av Svante Nordin

4) Var tid har sin egen Hitler av Lars Åke Augustsson

5) Den orättvisa skönheten av Katarina Barrling

NR 1 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...