I rikets hemliga tjänst

I hemlig tjänst.

En utställning på Armémuseum skildrar tre kvinnliga infiltratörer under andra världskriget.

Genom en nyckelhålsformad port kliver man rakt in i 1940-talets Sverige. I taket projiceras en film från en svensk stridsflygövning, ljudet från motorerna smattrar i bakgrunden. Det är utställningen I rikets hemliga tjänst på Armémuseum i Stockholm, där vi får möta tre kvinnor som var informatörer och infiltratörer under andra världskriget.

Utställningen är uppbyggd av flera elegant formgivna historiska besöksrum; kontor och vardagsrum från den här tiden. Man får lära sig vilka restauranger – många av dem finns kvar än idag – som blev samlingsplatser för exempelvis sovjetiska, tyska och norska agenter. En viktig plats som lyfts fram var det tyska propagandaministeriet på Kaptensgatan 6 i Stockholm. Där arbetade Karin Lannby för att rapportera om verksamheten till den svenska underrättelsetjänsten under kodnamnet ”Annette”. Hon är en av de kvinnor man får följa genom museiutställningen, de två övriga är Jane Horney och Erika Wendt.

Lannby kom från fina förhållanden, var verksam både som skådespelare och journalist och var även frivillig i spanska inbördeskriget. Hon hade ett förhållande med självaste Ingmar Bergman. De lär ha delat skrivmaskin, han författade om dagarna och hon skrev hemliga rapporter om nätterna. Hennes rapporter omfattade över 1 300 sidor.

Hennes liv och relationen med Bergman har även skildrats av författaren Anders Thunberg i biografin Karin Lannby. Ingmar Bergmans Mata Hari (2009). Boken innehåller flera fotografier varav ett är från artistklubben Tavernan på Vasagatan, där bland andra poeten Nils Ferlin syns umgås med personer ur Lannbys bekantskapskrets. Hennes sociala nätverk i kulturelitens Stockholm var stort och poesin går som en röd tråd genom detta.

Biografin inleds med en efterlysning från 1938 med signalement på den då 22-åriga fröken Karin Lannby. Tankarna går till Hjalmar Gullbergs berömda dikt ”Död amazon” (1941), med efterlysningen av Karin Boye: ”Mycket mörk och med stora ögon;/ klädd i resdräkt, när hon försvann.” Det är en illavarslande start på boken och man undrar genast: Hur gick det då för Lannby?

I Thunbergs biografi lär vi oss bland annat att familjens läkare utfärdade en felaktig schizofrenidiagnos, hon tvångsintogs därför på mentalsjukhuset Långbro i södra Stockholm. Läkaren ansåg att hon var farlig för omgivningen, när hon flydde från sjukhuset kom efterlysningen som ett brev på posten.

På många sätt var Lannbys liv kantat av dramatik redan från början. Det hela började när hon som sextonåring träffade den femton år äldre författaren Arnold Ljungdal. Han introducerade henne till den socialistiska intellektuella rörelsen Clarté, där hon gjorde sin första entré i kulturelitens nätverk, vilket tros ha gynnat henne i spaningsarbetet på Stockholms gator och krogar.

År 1952 flyttade Lannby till Paris, kallade sig Maria Cyliakus och umgicks med den franska kultureliten. Hon blev fransk medborgare och avled 2007, 91 år gammal.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Det tycks finnas ett stort intresse för sådana levnadsöden under andra världskriget. En aktuell skönlitterär skildring på samma tema är deckarförfattaren Denise Rudbergs Det första chiffret. Romanen är första delen i den nya serien Kontrahenterna och inleds 1940, då Signe, Elisabeth och Iris rekryteras av regeringen för att knäcka tyskarnas kod. Enligt förlaget har Rudberg hämtat inspiration från sin egen släkthistoria. Intressant att notera är också att Armémuseums chefsintendent Thomas Roth tackas i författarens efterord för att ha granskat manus, vilket ger den historiska romanen tyngd.

Gemensamt för armémuseums utställning, Rudbergs roman och Thunbergs biografi är att de inger en känsla av tomhet och frustration över att inte få svar på alla frågor. Därför känns det passande att I rikets hemliga tjänst avslutas där informationen tagit sin början: vid arkiven där travar av hemligstämplade mappar, pärmar och kartonger staplats. En del material har slängts, annat har återförseglats med ny sekretess. Men här har vi ändå bjudits en inblick i verksamheter och människoöden som länge har varit hemliga.

Katarina O'Nils Franke

Redaktionssekreterare i Axess.

Mer från Katarina O'Nils Franke

Läs vidare