VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Recension

Mer eller mindre

Av Jenny Danielsson

The Longing for Less. Living with Minimalism är en redogörelse för estetiken och idéerna kring minimalism och utgår från frilansskribenten Kyle Chaykas iakttagelser av begreppets omfattande och varierade användning under 2010-talet.

Författaren noterar att det helt enkelt gick inflation i begreppet. Det var mycket som inordnades under konceptet, bland annat kategoriserades Instagrambilder av bergsformationer i Gran Canyon och inredningsdetaljer i form av bokstäver under hashtaggen minimalism.

Under 2010-talet utvecklades minimalism till ett estiskt ideal och livsstilsfenomen. En trend som omfamnades inte minst av grupper av yngre storstadsboende som gärna bar funktionsplagg och visade sin tillhörighet genom att dricka lokalproducerat ur glasburk och jobba på lövtunna MacBook Airs. Via en uppsjö podcaster och bloggar förkunnades hur man skulle gå till väga för att nå en sparsmakad livshållning. I spetsen för rörelsen instruerade den japanska städkonsulten Marie Kondo folk i hur man rensar och städar på rätt sätt.

2015 kom Netflixdokumentären Minimalism, som porträtterar två vita amerikanska män i yngre medelåldern på bokturné. Boken var i sin tur en förlängning av deras blogg som handlar om hur de gått från att vara välavlönade men olyckliga chefer inom storföretag, bosatta i enorma hem som var fyllda med en massa prylar, till att bli minimalister. De redogör för hur de har programmerat om sin strävan efter löneförhöjning, gjort sig av med saker och nu lever bekymmersfritt med mindre. Avspänt rör de sig runt i stadsrummet på lagom slitna skateboards.

Möjligen var det inte så konstigt att en motreaktion till konsumtionshets skulle visa sig efter den största ekonomiska krisen sedan depressionen under 1930-talet. Det är rimligt att ifrågasätta konsumtion, men Chayka förhåller sig sympatiskt skeptisk till att en estetik, ett minimalistiskt leverne med kala väggar och några stilrena Ikeamöbler skulle vara något slags snabb och enkel biljett till lycka och välmående. Han poängterar att det inte förändrar någonting i grunden att bara reducera och rensa. Man har färre saker att ta hand om, men de underliggande problem som överkonsumtionen från första början kunde varit symtom på tar sig livsstilstrenden aldrig an.

I dokumentären Minimalism visar det sig att de båda männen egentligen aldrig har vågat något annat än att ta sig an den begripliga strukturen med definierade mål och stabil utdelning som erbjöds inom ramen för deras yrkesliv. De kommer från trasiga förhållanden och pengar är det enda de säkert vet ger trygghet och stabilitet. Det kan tyckas en aning banalt, men det är också hemskt sorgligt på ett personligt plan.

Det är förstås lyckosamt om ett estetiskt ideal kan förändra ett liv till det bättre, men i sämsta fall blir minimalism bara en form av uppvisning som premierar riktigt stora tomma ytor. Steve Jobs får agera posterpojke i ett fotografi där han sitter ensam på golvet i en gigantisk, nyligen förvärvad villa. I bild syns entreprenören i enkel klädedräkt, en musikanläggning och en lampa. Kanske var Jobs t-tröja masstillverkad och billig, men Chayka berättar att det är en antikvitet från Tiffanys som sprider ljus över rummet och en väldigt speciell och dyr musikanläggning som har placerats i hörnet.

Bilden illustrerar ett sparsmakat liv som går ut på att leva med rätt, snarare än med få saker i största allmänhet. En minimalistisk livsstil som ytterst få kan kosta på sig.

Jobs estetiska ideal har givetvis påverkat Apples design, som ofta beskrivits som minimalistisk. Som Chayka poängterar, är det en sak att telefonerna är enkla, smala och platta, men en helt annan sak vad det rent faktiskt betyder. Att vi ständigt är uppkopplade via den senaste (och dyraste) telefonmodellen är långt ifrån sparsmakat. Tillverkningen av produkterna och strukturen för internet är långt ifrån avskalad. Den kräver omfattande resurser i form av serverhallar, logistik, kablar och gruvdrift.

Istället för att se minimalism som ett estetiskt svar eller livsstilsmässigt slutmål föreslår och argumenterar Chayka för att begreppet skulle kunna användas som ett slags verktyg. En hjälp i vår strävan att hantera livet här på jorden. Merparten av boken ägnas åt att se tillbaka på konstnärer som har associerats med minimalism för att bena ut idéerna bakom begreppet. Chayka är också övertygad om att man måste bemöda sig med att lära känna så mycket som möjligt av biografin kring en konstnär för att förstå personen och verket. Framförallt är det viktigt att se hur konstnären ifråga faktiskt levde.

Genomgående ligger texten nära författarens egna reflektioner och utvecklas till en veritabel reseberättelse. Man får följa skribenten på besök i The Glass House, den amerikanske arkitekten Philip Johnsons hem en timme norr om New York City, till Japan och in på ett flertal museer. Det är givetvis ett stilistiskt grepp att använda sig själv för att driva texten vidare. Överlag fungerar det utmärkt, men mot slutet av boken har man lärt känna honom tillräckligt för att vissa redogörelser ska kännas en aning förutsägbara.

Det är väl på sin plats att berätta något om författaren. Kayle Chayka är en bokdebuterande amerikansk skribent och konstkritiker bosatt i Washington. En vit, heterosexuell man, uppvuxen i en trevlig familj i ett vanligt område i Connecticut. På universitetet studerade han konsthistoria och efter examen 2010 flyttade han till Peking, till ett betalt skrivjobb för en publikation om konst och kultur. När han skrev The Longing for Less bodde han i New York. Ett liv han beskriver som avskalat och minimalistiskt av hävd och berättar om enstaka prylar som lätt kunde förflyttas i Ikeakkassar från den ena adressen till den andra. Han slår fast att höga hyror ger korta bostadsarrangemang och att man utan generöst förvaringsutrymme inte gärna samlar på sig en massa saker. För dem som gärna vill bo i stora städer men har osäkra inkomster är en sparsmakad livshållning alltså inte nödvändigtvis ett livsstilsval. Det är en nödvändighet av vilken man kan göra en dygd, om man så vill.

För att få fatt i vad minimalism kan vara och förstås kulturellt använder sig Chayka alltså av ett flertal personer som vi konsthistoriskt associerar med begreppet minimalism och redogör för deras liv och inspirationskällor. Först ut är konstnären Agnes Martin, som så elegant och koncentrerat har fångat enkelhetens komplexitet i färg på duk. Hon kallade sig dock aldrig minimalist. Inte heller konstnären Donald Judd ville kännas vid epitetet. Berättelsen om Judd är fullödig och rätt spännande. Judd framstår som en ytterst egensinnig och motsägelsefull figur. Bland annat startade han sin bana med att skriva konstkritik, men efter att han hade slutat med det hävdade han alltid att kritik var lönlöst, ingen förstod honom.

Genomgående hade Judd en klar estetisk blick som bottnade i en idé om helhet. Chayka poängterar att de monokroma skulpturerna vi är vana att se inom ramen för vita avskalade miljöer snarare var tänkta att agera i en omgivning av andra ting. Konstobjekten var tänkta som en integrerad del av livet i stort. I Judds enormt stora hem, en före detta lagerlokal i New York, fanns bland annat ett platsspecifikt ljusverk av vännen Dan Flavin. Idag kan vi slå fast att Judds 1960-tals hem i mångt och mycket har fått agera prototyp för hur det ska se ut på ett konstnärsloft. Kallt om vintern och hett om somrarna, berättar barnen som växte upp där och som nu har varit med om att förvandla hemmet till ett museum.

Chayka reser till Marfa och får tillgång till arkivet på The Judd Foundation. Att få möjlighet att leva ut sin estetiska vision som Judd gjorde i Marfa från 1970-talets början är få förunnat. Han backades av ett flertal institutioner och i avkroken i Texas fanns bland annat hangarer från en övergiven militärförläggning att förvärva till låg kostnad. När han inte hittade möbler som föll honom i smaken anställde han lokala snickare för att tillverka inredning. Idag är staden en dyr destination för konstintresserade och stoltserar med privat flygplats.

I en del av boken uppmärksammar Chayka Västerlandets långvariga fascination av japansk kultur och zenbuddismens lärosatser. Bland annat noteras hur många konstnärer i väst efter det att världen hade bombats sönder under andra världskriget omfamnade den negativa estetiken och den uppskattning av tomrummet som den japanska stenträdgården erbjuder. Inspirationen färgades säkert av ett visst skimmer av exotisk vurm, men kanske finns ändå en antydan till vissa svar på många av livets frågor i tuktade trädgårdar och ritualer?

Sammanfattningsvis erbjuder The Longing for Less en analys av vår samtid, fast förankrad i konst- och idéhistorien. Underliggande finns det en text som handlar om människors heta önskan om och idoga arbete med att få till det här i livet. Inte minst framstår författarens egen strävan efter att få fatt i så mycket material som möjligt som rörande. Han åker runt, får tillgång till arkiv, går på John Cage-konsert och somnar, traskar oändligt länge runt på en kyrkogård i Kyoto, lyssnar in sig på kompositören Julius Eastman, är stressad och bestämmer sig för att betala för att låta sin kropp sjunka ner i ett ljudisolerat saltbad.

Författaren beskriver också en tyst långhelg i Sverige som underlig. Befinner man sig i en hälsosam vardag om man känner sig nödgad att ge ifrån sig luren och i samlad tropp hålla tyst mitt i en skog? Hans iver och ambition resulterar i en snärtig text med högt diskussionsvärde, men är också en påminnelse om att människan både är högst kapabel och rätt ynklig på en och samma gång.

Chayka är en röst av många inom den samtida konstens värld som verkligen anstränger sig för att tala om fenomen och trender utifrån så många perspektiv som möjligt, och som inte har några problem med att blotta ambivalens. The Longing for Less är en bok som inte avslutningsvis summerar vad författaren har kommit fram till.

Det är en flödande uppfriskande text som jag hoppas att man som läsare kommer att låta sig inspireras av. Kanske kan den till och med mana till eftertanke och diskussion? Det finns nämligen en poäng i att tala om saker och att odla en viss ömhet inför livet och prylarna. Tingestarna vi har omkring oss och som kan vara oss fullständigt likgiltiga eller det allra finaste vi vet.

Mest lästa just nu

1) En historia om känslor av Joel Halldorf

2) Livet någon annanstans av Susanna Birgersson

3) Fler dör av krossat hjärta av Lars Åke Augustsson

4) Det finns alltid hopp av Mats Wiklund

5) Revolutionen passerar Stockholm av Emil Uddhammar

NR 3 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...