Tvångsmässig optimism är något av en samtida dygd, åtminstone i den politiska sfären. Den som inte uppvisar tillräcklig entusiasm inför framtiden, hur legitimt det än kan vara att bekymra sig över olika aspekter av den tekniska eller samhälleliga utvecklingen, avfärdas som ”alarmist”. Optimismen har i mångt och mycket blivit doktrin, och det gör oss naiva. Det får oss att blunda för att många av mänsklighetens största framsteg har haft allvarliga baksidor.

Se bara på atomforskningen. Som en konsekvens av människors nyfikenhet och framstegsiver har vi både kärnkraften – den renaste och bästa energikällan mänskligheten någonsin haft tillgång till – och atombomben, det mest potenta massförstörelsevapnet.

En annan potentiell mänsklig självförstörelsemekanism beskrev den tjeckiske författaren Karel ˇCapek långt innan den dök upp på den vetenskapliga horisonten: generell artificiell intelligens. År 1920 skildrade han i pjäsen R.U.R. – där ordet ”robot” användes för första gången, även om det enligt ˇCapek själv var brodern Josef som myntade det – hur mänskligheten utvecklar robotar (även om vi idag snarare skulle kalla dem androider), som i sin tur kommer fram till att de inte har någon nytta av sina mänskliga herrar och utplånar dem.

Optimismen har i mångt och mycket blivit doktrin, och det gör oss naiva. Det får oss att blunda för att många av mänsklighetens största framsteg har haft allvarliga baksidor.

I Salamanderkriget från 1936, som förra året återutgavs på svenska (översättning Erik Frisk, Norstedts), tecknade ˇCapek ytterligare ett undergångsscenario. Där låter han människan upptäcka en intelligent salamanderart i en isolerad vik i Indonesien. Salamandrarna visar sig vara bra på att hämta upp pärlor, vilket de gärna gör i utbyte mot vapen att försvara sig mot hajar med, så de placeras ut i vikar runt om i Indonesien och Söderhavet. När marknaden för pärlor mättas kommer någon på att salamandrarna i egenskap av billig arbetskraft själva kan fungera som handelsvara. Den intelligenta arten sprids över världen, och till slut är salamandrarna lika högteknologiska och beväpnade som människorna, men många miljoner fler. Ni förstår förmodligen vartåt det barkar.

Mer än 80 år efter att Salamanderkriget skrevs drar man fortfarande på mungiporna åt de osmickrande beskrivningarna av hur politiker, journalister, forskare och storföretagare förhåller sig till de möjligheter och risker salamandrarna innebär. Vissa saker förändras inte. Mot slutet av boken anklagar sig herr Povondra, dörrvakten som beslöt att släppa in salamandrarnas upptäckare till riskkapitalisten som började exploatera dem, för att ha beseglat mänsklighetens öde. Hans son tröstar honom: ”Alla människor är skuld till [kriget]. Det är staterna som är skuld till det, det är kapitalet. Alla ville ha så många salamandrar som möjligt. Alla ville tjäna pengar på dem.”

Sonen har rätt. Viljan till makt och strävan efter ekonomiska medel är grundläggande mänskliga egenskaper, på gott och ont. De är drivkrafterna bakom vår civilisations tekniska framsteg. De är också drivkrafter som riskerar att bryta ned civilisationen igen.

Denna vilja till makt, pengar och framsteg ligger djupt inbäddad i vår natur. Vi har all anledning att oroa oss för vad den kan få för konsekvens när nya verktyg blir tillgängliga för mänskligheten: möjligheten till massövervakning, kärnvapen, eller rent hypotetiskt möjligheten att utnyttja en annan intelligent art till vår fördel. Framförallt i kombination med den egenskap ˇCapek kritiserar skarpast av alla: naiviteten.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Jenny Sonesson Samhälle 2021 7

I kampen mellan salamandrar och människor är det svårt att identifiera något moraliskt övertag – väger man samman de båda arternas mål och medel är de ungefär lika illasinnade – men salamandrarna har det rent praktiska övertaget: de saknar, efter ett antal bistra lektioner, människornas naivitet.

Ofta tar sig naivitet inte uttryck i en oförmåga att se orosmoln på horisonten, utan i ett mer eller mindre medvetet beslut att bortse från dem eftersom man har mer attraktiva saker på näthinnan: de lockande möjligheterna. Tryggheten man uppnår genom att bemanna sina kuster med tungt beväpnade salamandrar. Förbättringarna artificiell intelligens innebär för sjukvården. De pengar man kan tjäna på att samla in och lagra ingående data om människor. Man bortser från de tänkbara nackdelarna eftersom fördelarna är så attraktiva. Med en sådan mentalitet som grund ger dagens dogmatiska framtidsoptimism främst skäl till pessimism.