Otyg klingar lite lätt gammaldags och placerar oss en bit tillbaka i tiden. Den fyndiga boktiteln syftar på problemen med tyg och tekoindustri, och specifikt på fallet Algots Nord.

Lena Andersson-Skog är professor i ekonomisk historia vid Umeå universitet och skriver om ett av de största lokaliseringsstöd som den svenska staten någonsin har gett till ett industriföretag. Ambitionen var god; genom att etablera textilindustri på tre orter i Västerbotten skulle tusen jobb skapas i en region där den kvinnliga arbetslösheten var hög. Men det gick snett. År 1977 försattes Algot Johansson AB och dotterbolaget Algots Nord i konkurs. Anledningarna till det är många och historien komplex, vilket gör boken både intressant och ibland tungrodd.

Bokens kärna återfinns i kapitel fyra, där Andersson-Skog fokuserar på individerna bakom företaget och framgångssagan som Algots till en början var. Företaget gick från knalleverksamhet till internationell konfektionskoncern, och trots att man som läsare redan från starten är medveten om problemen som komma skall så njuter man av den spirande företagsamheten.

Varför jeans på omslaget? År 1938 gör grundaren Algot Johansson en jordenruntresa och i USA blir han inspirerad att ta hem ett nytt mode: fritidskläder och framförallt jeans. Men det ska dröja till efter andra världskriget innan svenskarna är redo. Då tar affärerna fart och företaget kan ta klivet in på såväl den nationella som den internationella marknaden.

Redan 1932 hade en riktig nymodighet introducerats på Algots – det löpande bandet. Effektiviseringen var tydlig, men smått brutal. Sömmerskorna, som tidigare hade kunnat sitta mittemot varandra och småprata medan de sydde, satt nu uppradade och såg in i nackarna på varandra. Toalettbesök kunde man endast göra om man lyckades få en avbytare och annars vid den inplanerade pausen – bandet gick i 55 av 60 minuter. Personalomsättningen blev hög och Algots fick tidigt dåligt rykte som arbetsgivare.

Varför har det inte skrivits mer om textil- och konfektionsindustrin? En anledning är förmodligen helt enkelt att intresset för ekonomisk historia ofta har handlat om mer exporttung industri.