Somliga författare – och förläggare – har tur. Att som den brittiske historieprofessorn David Vincent i april 2020, när stora delar av världens befolkning satts i karantän, ge ut en bok med titeln A History of Solitude, är ett exempel på en så lyckad tajmning att man kan misstänka inslag av klärvoajans.

Karantän är påtvingad eller påbjuden isolering till skillnad från det avsiktliga avskiljande från umgänge som Vincent främst intresserat sig för, men parallellerna är flera. Karantän kan vara en svår prövning, inte minst om trångboddhet och ansträngda familjeförhållanden hör till bilden. För andra är det påfrestande ensamt och enformigt även om hemarbete, internet, Netflix och en uppsjö av möjligheter till digitala sociala kontakter ständigt är inom räckhåll. Men karantän kan också vara ett välkommet avbrott i ett stressigt vardagsflöde och samhällsklimat där snabbhet blivit självändamål. Då uppstår en befriande brist på valmöjligheter, ett tillstånd av ...