Det våras för existentialismen. Som ett tecken i tiden skulle jag vilja anföra Martin Hägglunds uppmärksammade bok från förra året: This Life. Secular Faith and Spiritual Freedom, som kommer på svenska nu i höst. Såväl amerikanska som svenska journalister har tävlat om att älska ihjäl den unga professorn i litteraturvetenskap vid Yale University, och visst är hans bok en imponerande filosofisk bedrift. Med tanke på hur han beskriver villkoren för sekulär tro – att det enda liv som någonsin kommer att finnas är det som vi lever tillsammans just nu – och andlig frihet – att jag är ensamt ansvarig för hur jag väljer att leva detta liv – är det desto märkligare att varken Jean-Paul Sartre eller Simone de Beauvoir finns med i litteraturlistan. Søren Kierkegaard är naturligtvis på plats i en mycket läsvärd utläggning av Abrahams inställda offer av sonen Isak på Moriaberget, men det är i stort den enda eftergiften till existensfilosofins kulturhistoria.