Den ryska litteraturen ställer moraliska frågor. Den är uppfodrande och uppfostrande. Men vi lägger märke till att Sorin inte har något inskränkt ryskt perspektiv på vad som ingår i den ryska kanon. Det är nämligen inte bara ryska klassiker som Aleksandr Pusjkin och Nikolaj Gogol och sovjetiska koryféer som Michail Sjolochov och Maksim Gorkij utan även William Shakespeare.

Idag, menar Andrej Sorin, behöver den ryska litterära kanon ett nytt, fräscht namn. Detta är nödvändigt därför att man försöker skapa en rysk nationalstat efter Sovjetunionens kollaps. Litteraturprofessorn hoppas att Lev Tolstoj ska få en nutida arvtagare. Tolstoj skrev under andra hälften av 1800-talet romanen Krig och fred om det ryska försvarskriget mot Napoleon år 1812 och gav Ryssland ett nationalepos. Sorin hoppas alltså på ett nytt nationalepos om Rysslands kamp för demokrati idag.

Vi har vant oss vid att Ryssland är ett konstigt land i ständig kris. Men står det verkligen lika illa till med en kultur som har en levande litterär kanon och strävar efter att förnya den, som med en kultur som har gjort rent hus med allt vad litterär kanon heter och därtill yvs över detta?