Banditerna är besegrade, tack vare hårt motstånd från invånarna i Mespech. Ledaren för gänget erkänner att han fick betalt av Fontenac. Siorac har gjorts till baron som belöning för sitt mod och förföljelserna mot de protestantiska adelsmännen lugnar ner sig. Isabelle gör uppror mot sin man och förklarar att hon för alltid kommer att förbli trogen sin katolska tro. Klyftan mellan de två makarna verkar djupare än någonsin.

Siorac återvänder till kriget utan att ha slutit fred med Isabelle. I hans frånvaro hotar en ny fara slottet Mespech: Fontenac är mer beslutsam än någonsin att ta över och allierar sig med soldater från andra sidan Pyrenéerna. Isabelle och Sauveterre måste lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan för att organisera försvaret genom att mobilisera bönder, kvinnor och barn.

Året är 1557. Protestanterna förföljs för att de utövar denna nya religion men fortsätter att få nya medlemmar. Jean De Siorac och hans vapenbror Jean De Sauveterre är bland dem. Efter att ha återvänt från kriget bestämmer de sig för att dra sig tillbaka i Mespech. Om det inte vore för det faktum att Jeans fru Isabelle är en ivrig katolik kunde livet där ha blivit fridfullt.