TV > Tjeckisten > ”Vem satte igång den helvetiska dödsmaskinen?”

Tjeckisten

”Vem satte igång den helvetiska dödsmaskinen?”

Ett porträtt av en revolutionär bödel som såg sin uppgift i att rensa staden från kontrarevolutionärer. Många av dem var han personligen bekant med. Observera att filmen har ett starkt våldsamt innehåll - känsliga tittare varnas!

Tjekan, namnet är en rysk akronym för Allryska Utomordentliga Kommissionen för Bekämpande av Kontrarevolution och Sabotage, var Lenins fruktade hemliga polis som grundades i december 1917. Tjekan kom att bli en garant för sovjetkommunismens överlevnad genom att hålla kritiker och upprorsmakare i shack med hot och våld. Organisationens mångtaliga gendarmer drev arbetsläger, upprätthöll Gulag-systemet, slog ned bonde- och arbetaruppror samt myterier inom Röda Armén. Tjekan kom i någon mån att överleva sig själv och det kommunistiska systemet men har genomgått stora förändringar fram till dagens organisationen som går ut namnet FSB. Vladimir Putin var före sitt presidentskap chef för FSB där han även fortfarande har en stark maktbas.

Tjeckisten bygger på novellen Träflisan av den okände ryske författaren Vladimir Zarubin. Filmen är kontroversiell, framför allt när det gäll dess visuella sida – filmspråkets estetik. När den kom ut väckte den heta debatter bland ryska filmkritiker.

Efter att filmen kommit ut skrev filmrecensenten V.Ivanova i tidningen  Kultura (20 augusti 1994): ”Vem satte igång den helvetiska dödsmaskinen? Vilka var dessa människor, vad tänkte de på och vad kände de när de mördade varje dag och helt vardagligt, utan att räkna, helt meningslöst? Bödlarna kan inte urskilja ansikten på sina offer, de ser bara nackar – mål för sina korta skott. Kameran är ställd på ett sätt som möjliggör för publiken att se både dem som skjuter och dem som ger order att skjuta.  Filmen centrerar kring ett psykologiskt porträtt av en revolutionär bödel i vars makt är både mördare och offer”. 

Den ansedde filmkritikern Andrej Plakhov, som 2005 valdes till ordförande för internationella filmkritikerförbundet, FIPRESCI, och dessutom var den som i början av perestrojkan såg till att över 200 filmer som legat på hyllan under sovjettiden släpptes, skrev kort efter filmens premiär: ”Trots namnet är det inte ett monodrama, utan snarare en film om dödsproduktion, hur man uppnår en riktig fullkomlighet och rekord i det blodiga yrket. Men när det gäller metoden kan Tjeckisten jämföras med yrkespornografi: det är som om den gjordes av en voyeur förtrollad av våldets och dödens syn.”

En annan filmkritiker, Natalja Sirivlja, instämde med Plakhov och skrev 1993: ”Jag är övertygad om att det finns erfarenheter som inte behövs av människan. Det är kontraindikatoriskt att man närvarar vid en arkebusering som övervakare, även om den bara sker på filmduken. Ännu mindre behöver man vänja sig vid mordautomatik, när berövelse av människoliv blir en vardagsakt som står i rad med andra akter som finns med i filmen…”


”Vem satte igång den helvetiska dödsmaskinen?”

Tjeckisten

Ett porträtt av en revolutionär bödel som såg sin uppgift i att rensa staden från kontrarevolutionärer. Många av dem var han personligen bekant med. Observera att filmen har ett starkt våldsamt innehåll - känsliga tittare varnas!

Tjekan, namnet är en rysk akronym för Allryska Utomordentliga Kommissionen för Bekämpande av Kontrarevolution och Sabotage, var Lenins fruktade hemliga polis som grundades i december 1917. Tjekan kom att bli en garant för sovjetkommunismens överlevnad genom att hålla kritiker och upprorsmakare i shack med hot och våld. Organisationens mångtaliga gendarmer drev arbetsläger, upprätthöll Gulag-systemet, slog ned bonde- och arbetaruppror samt myterier inom Röda Armén. Tjekan kom i någon mån att överleva sig själv och det kommunistiska systemet men har genomgått stora förändringar fram till dagens organisationen som går ut namnet FSB. Vladimir Putin var före sitt presidentskap chef för FSB där han även fortfarande har en stark maktbas.

Tjeckisten bygger på novellen Träflisan av den okände ryske författaren Vladimir Zarubin. Filmen är kontroversiell, framför allt när det gäll dess visuella sida – filmspråkets estetik. När den kom ut väckte den heta debatter bland ryska filmkritiker.

Efter att filmen kommit ut skrev filmrecensenten V.Ivanova i tidningen  Kultura (20 augusti 1994): ”Vem satte igång den helvetiska dödsmaskinen? Vilka var dessa människor, vad tänkte de på och vad kände de när de mördade varje dag och helt vardagligt, utan att räkna, helt meningslöst? Bödlarna kan inte urskilja ansikten på sina offer, de ser bara nackar – mål för sina korta skott. Kameran är ställd på ett sätt som möjliggör för publiken att se både dem som skjuter och dem som ger order att skjuta.  Filmen centrerar kring ett psykologiskt porträtt av en revolutionär bödel i vars makt är både mördare och offer”. 

Den ansedde filmkritikern Andrej Plakhov, som 2005 valdes till ordförande för internationella filmkritikerförbundet, FIPRESCI, och dessutom var den som i början av perestrojkan såg till att över 200 filmer som legat på hyllan under sovjettiden släpptes, skrev kort efter filmens premiär: ”Trots namnet är det inte ett monodrama, utan snarare en film om dödsproduktion, hur man uppnår en riktig fullkomlighet och rekord i det blodiga yrket. Men när det gäller metoden kan Tjeckisten jämföras med yrkespornografi: det är som om den gjordes av en voyeur förtrollad av våldets och dödens syn.”

En annan filmkritiker, Natalja Sirivlja, instämde med Plakhov och skrev 1993: ”Jag är övertygad om att det finns erfarenheter som inte behövs av människan. Det är kontraindikatoriskt att man närvarar vid en arkebusering som övervakare, även om den bara sker på filmduken. Ännu mindre behöver man vänja sig vid mordautomatik, när berövelse av människoliv blir en vardagsakt som står i rad med andra akter som finns med i filmen…”


Publicerat 15 apr, 2009
Tillgängligt till Ej tillgängligt