Det rumänska språket lever i ett spänningsfält mellan öst och väst. Denna östromanska lingvistiska ö uppstod under det första århundradet efter Kristus, då den romerska provinsen Dacia grundlades. När en del rumänska prosaister på 1800-talet förlade sina berättelser till Italien – som förknippades med framstående konst och civilisation – knöt man alltså an till ett månghundraårigt arv. Liksom när avantgardistiska författare och konstnärer som Max Blecher och Constantin Brâncuși flyttade till Paris under 1900-talets första decennier. Efter det kommunistiska maktövertagandet blev det emellertid betydligt svårare att resa västerut, landet vändes istället i perioder mot Sovjetunionen.

Rum...