Begrepp som frihet och öppenhet på nätet kan tyckas vara tämligen oproblematiska: självändamål i vår gemensamma strävan efter en mindre sluten värld. I en artikel i den nyutkomna antologin Myten om internet visar Pelle Snickars, forskningschef vid Kungliga biblioteket, att det inte alls är så okomplicerat. Frågorna som vi borde ställa oss är: Frihet för vem? Öppenhet på vems villkor?

Bakom varje agenda på nätet finns tunga ekonomiska intressen. Bakom piraternas skenbart idealistiska strävan att allt ska vara gratis och omedelbart tillgängligt finns kommersiella jättar som Google, vars hela affärsidé bygger på att andra delar med sig gratis av sina åsikter, sina tankar och sitt skapande. Samma sak gäller leverantörerna av bredband och hårdvara som vill pressa ned kostnaden för innehållet – det vill säga den musik, litteratur, journalistik och film som strömmar genom deras kablar – mot noll.

När David Bowie intervjuades i New York Times 2002 sa han: ”Inom tio år kommer musik att vara som vatten och elektricitet. Som något som strömmar ur kranen eller flödar fram bara vi trycker på en knapp.” Idag har vi kommit dithän. Den genomsnittlige konsumenten betalar företrädesvis för förmedlingstjänsterna, inte för det konstnärliga innehållet. Publikens pengar, som tidigare tenderade att sippra ned till upphovsmännen, stannar idag på vägen: hos bredbandsleverantörer och strömningstjänster.

På den andra sidan i striden om öppenheten på nätet står företag som Facebook och Apple, som genom att stycka upp internet i små portionsförpackningar, så kallade applikationer, skaffar sig total kontroll över inte bara innehållet utan också våra beteendemönster och referensramar. Genom att koppla applikationerna till hårdvaran skapar sig Apple total kontroll över hela den digitala näringskedjan och har därigenom ett omfattande inflytande över vårt digitala liv. Både Facebook och Apple har fått kritik för den godtyckliga censur som utövats mot allt från bilder på handikappade barn till ammande mödrar. De bägge företagen har emellertid i kraft av sin dominerande ställning inte behövt backa eller ens besvara kritiken.

På nätet är det dessutom den som knackar kod som har den absoluta makten. De flesta av oss som dagligen använder internet är inte programmerare, och är således helt utlämnade åt de gränssnitt som tillhandahålls. Koden är internets naturlagar: det ramverk som bestämmer gränserna för vår tillvaro. Att dessa är skapade av människor och företag med egna agendor reflekterar vi alltför sällan över. Hur stor makt kodarna och nätföretagen har blir riktigt tydligt först när de väljer att använda den. I den digitala världen är få saker vad de vid första anblicken synes vara, och begrepp som verkar idealistiska döljer ofta krassa ekonomiska intressen.