Soprummet – en plats där man läxas upp

Häromdagen talade jag med en papperskorg.
Eller om det var den som talade med mig – man kan aldrig vara helt säker dessa dagar, då gränsen mellan teknik och människa blir alltmer flytande, och mobilen tagit hudens roll som vårt mest vidsträckta organ.
Papperskorgen var i alla händelser mycket vänlig. Först såg den alldeles tyst ut, som papperskorgar brukar, eller i alla fall brukade. Det enda kommunikationsförsök jag kunde uppfatta var en grön lampa. Den lyste. Jag tolkade detta som ett gott tecken, så jag drog upp det något tröga locket, och slängde ned mitt papper. Just som jag vänt ryggen till utbrister papperskorgen: ...
Docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet.