Som grundare av Nationella fronten, som idag i ny skepnad och under nytt namn är Frankrikes största parti, etablerade han den invandringskritiska ytterhögerideologi som hans dotter Marine, ledare av Nationell samling, kanske kommer att vinna 2027 års presidentval på. Om hon ens får ställa upp vill säga, men vi återkommer till det.

Nyheten om Jean-Marie Le Pens död den 7 januari möttes visserligen av en hel del hyllningar av hans gärning, men det som framförallt stack ut var kritiken – och inte sällan ren avsky. Elyséepalatset uttryckte presidentfamiljens kondoleanser, men betonade samtidigt att det nu är upp till historien att fälla domen över Jean-Marie Le Pens arv och påverkan på det franska samhället. Samtidigt sågs mängder av människor på kvällen fira hans bortgång genom att skåla i champagne.

Oavsett vad man tyckt om denne man är han nu död och kan därmed inte längre påverka det politiska landskapet. Frågan har dock väckts om han kommer att fortsätta kasta en skugga över sin dotter även ”från andra sidan”. För trots den omfattande omprofilering som Marine Le Pen genomfört – med det symboliska namnbytet, uteslutningen av fadern och ansträngningar att göra partiet mer rumsrent – har hon haft svårt att helt frigöra sig från Jean-Marie Le Pens arv. Ett arv präglat av öppet nazistiska och rasistiska uttalanden, som att gaskamrarna är ”en detalj i historien”, att ”Herr Ebola” borde ta hand om den afrikanska invandringen, samt anklagelser om att han själv torterat människor under Algeriets självständighetskrig.

Det finns de som menar att hans död kommer att påminna väljare om partiets mörka sidor, när nu hans uttalanden och handlingar åter hamnar i strålkastarljuset, och att det riskerar att leda till en “återdemonisering” av partiet. På samma gång nämns också den motsatta möjligheten, att hans död till sist kommer att åstadkomma just den frigörelse som Marine Le Pen så envist arbetat för – och bana väg för att hon ska lyckas bryta igenom det “glastak” som man ofta talar om när det gäller Nationell samlings väljarstöd.

Marine Le Pen har dock fler hinder än sin fars arv att överkomma. Den pågående rättsprocessen där hon anklagas för att ha förskingrat EU-medel kan bli en avgörande faktor för hennes politiska karriär.

För den som inte har följt fallet rör åtalet ett påstått systematiskt upplägg där löner för assistenter begärts ut, men där dessa personer i praktiken arbetat för partiet utan koppling till EU. Åklagaren anklagar Le Pen för att ha förvandlat EU-parlamentet till en ”kassa­ko” och kräver fem års fängelse samt böter på 300 000 euro. Det mest uppmärksammade kravet är dock att också förbjuda Le Pen från att ställa upp i val – ett förbud som åklagaren vill se träda i kraft omedelbart och utan möjlighet till överklagan. Om detta går igenom skulle det utesluta henne från att delta i presidentvalet, där hon är favorittippad.

Jean-Marie Le Pens död markerar slutet på en era, men om det också blir början på ett nytt kapitel för Nationell samling återstår att se. Mycket hänger på vad som sker när domen faller den 31 mars, då både Marine Le Pens politiska framtid och partiets väg framåt kommer att avgöras.

Som om vi inte redan haft nog med dramatik i fransk politik.