Apples olyckliga affär med Kina

Några av de tydligaste ­minnena kring Apple från min tid i Kina var hysterin kring företagets produkter. Kring 2010 var det många kineser som utan vidare lade en hel månadslön på en ny Iphone eller Ipad. Slagsmål utbröt i de ringlande köerna utanför butikerna, inte bara mellan kunderna utan även med säkerhetspersonal och anställda på Apple. Och så alla flickor som sålde sex, samt pojken som sålde sin njure för att ha råd med de senaste modellerna.

I en enda butik i Peking såldes Ipads för motsvarande 3,7 miljoner dollar på fem timmar, vilket var nytt världsrekord. Alla betalningar skedde i kontanter, då majoriteten av köparna var fattiga kineser som skickats ut av organiserade ligor att köpa så många enheter de bara kunde.

Efterfrågan var bottenlös, men situationen långt ifrån problemfri. Då flera kunder vägrade att gå hem efter att den senaste Iphone­modellen sålt slut i en butik i Shanghai 2010 dök en elitstyrka från polisen upp. Misshandeln blev så svår att golvet behövdes bytas ut; det kunde inte tvättas rent från allt blodstänk. Ingen officiell dokumentation av händelsen existerar. Övervakningskameror och de anställdas telefoner rensades noggrant på innehåll.

Men en av över 200 intervjuade källor till boken Apple in China bevittnade incidenten. Han beskriver den som ”massakern vid Himmelska fridens torg i miniatyr”, och ser den som ytterligare ett bevis för den kinesiska regimens auktoritära makt och möjlighet att sopa hemligheter under mattan. Men detta var inte nödvändigtvis ett problem för Apple. Tvärtom så konstateras att bolaget på många vis har dragit nytta av bristen på mänskliga rättigheter i Kina.

Apple var länge på ruinens brant, vilket skildras nästan litet för ingående i boken. Då framställningen är strikt kronologisk tar det närmare 100 sidor innan Kina på allvar kommer in i bil­den. Innan dess får vi en brokig historia av folk som under 1970- och 1980-talet anställs och avskedas av en excentrisk Steve Jobs. När konkursen var nära, så beslutade Apple i mitten av 1990-talet att lägga delar av tillverkningen utanför USA.

Bortskämda arbetare och jobbiga fackföreningar gjorde satsningar på underleverantörer i Wales och Tjeckien kortlivade. Förutsättningarna var betydligt bättre i Asien. Taiwan hade lägre löner, men ändå både teknologisk expertis och företag som stod i kö för att samarbeta. Ett av dem var Foxconn, som tidigt förstod att den främsta fördelen med detta samarbete inte var ekonomisk vinst, utan vad man kunde lära sig från Apple.

Foxconns notoriske ägare Terry Gou var en pionjär som hade etablerat högteknologisk tillverkning i Kina redan på 1980-talet. I takt med Apples ökade volymer övertygade han företaget att tillsammans med honom satsa på landet. Apples ingenjörer häpnade under de första besöken vid Fox­conns­ underleverantörer i Shenzhen. Där fanns varken hiss eller luftkonditionering.

Man häpnades även över ännu lägre löner, ännu sämre välfärd och ännu värre arbetsvillkor än i Taiwan. Med andra ord ännu större möjligheter att göra vinst. Kinas regering satsade redan på ekonomisk tillväxt genom export av tillverkning som skedde med hjälp av utländska investerare. Något som underlättades ytterligare när landet blev medlem i Världshandelsorganisationen 2001.

Med de små marginaler som Apple erbjöd satsade Foxconn på storskalighet. Man förvandlade fält till fabriker på bara månader, och byggde i princip hela samhäl­len som tillverkade elektronik åt Apple. Först byggde man Imacs med vad som snart kallades ”Kina­hastighet”. När Foxconn sedan började tillverka Apples ikoniska Ipod i Kina, så gick försäljningen från under en miljon enheter år 2003 till över 22 miljoner år 2005. Från 2007 sågs samma utveckling med Iphone.

Apples förvandling från vertikal integration i egna fabriker till att förlita sig på kontraktstillverkning utomlands förändrade inte bara företaget i grunden.

Det förändrade även Kina. Apples ingenjörer hade tidigare åkt till Taiwan för att utbilda lågbetalda arbetare enligt produktchefernas idéer. Nu gick resorna till underleverantörerna i Kina, i en omfattning så stor att man övertygade United Airlines att införa nya direktlinjer till tidigare ointressanta städer som Chengdu, med löften om att fylla upp businessklassen varje dag.

Kommunistpartiet välkomnade förstås allt detta med öppna armar. Mark till fabriker subventionerades och billig arbetskraft skeppades in från Kinas vidsträckta, utfattiga landsbygd. Enligt vd Tim Cook så har Apples skapat fem miljoner jobb i landet; något som få inhemska företag kan stoltsera med.

Kring år 2015 var Apple den största företagsinvesteraren i hela Kina med ungefär 55 miljarder dollar om året. Detta enligt dokument som författaren Patrick McGee, som tidigare bevakat företaget för Financial Times, har fått tag på särskilt till denna bok.

Inga företagsutgifter kommer i närheten av Apples, vars investeringar beskrivs som ”en Marshallplan för Kina”. Patrick McGee jämför rakt av företagets närvaro i Kina med nationsbygge, och menar att landet aldrig hade varit samma ekonomiska och teknologiska stormakt utan Apple. Den allra viktigaste komponenten i detta var tekniköverföring. Dussintals miljoner arbetare utbil­dades. Vi får läsa ingående om hur tillverkningsprocesser av alltmer avancerad teknologi ”uppfanns” av Apples ingenjörer och designers tillsammans med kinesiska kolleger.

Detta likställs med viktiga geo- politiska händelser som Berlinmurens fall, med skillnaden att den utspelade sig under flera års tid och i skydd av sekretessavtal och mediecensur.

Utvecklingen tjänade Apple mycket väl. Företaget blev sommaren 2023 det första i världen att passera tre biljoner dollar i marknadsvärdering, och Tim Cook har sannolikt varit världens mest framgångsrika vd det senaste dryga årtiondet. Men hans beslut att lägga över 90 procent av tillverkning och slutmontering i Kina har gjort Apple sårbart på en rad olika sätt, vilket med tiden har orsakat allt fler problem.

Ett av de unika inslagen med Apples expansion i Kina var de hundratals miljarder kronor som investerades i maskinutrustning, vilken placerades ut i fabriker på villkor att de endast fick användas för att tillverka företagets produkter. Det fungerade på kort sikt, men gjorde Apple bundna till Kina – och mer sårbara för hot från Xi Jinping.

När Xi Jinping blev president 2013 stod det snart klart att han hade större planer för Kina än sin föregångare. Två år senare lanserades industriplanen ”Made in China 2025”, med ambitionen att göra Kina till en global ledare inom högteknologi. Apple kom att spela en viktig roll för att möjliggöra denna innovation.

Snart fick företaget skäll för ”västerländsk arrogans” i statliga kinesiska medier, och myndigheterna hotade att strypa tillgången på billig arbetskraft. Krav kom också på att censurera App Store, bland annat genom att radera New York Times app, inte bara från Kina utan globalt. Man pressades att som första utländska företag lagra användardata på fysiska servrar i Kina, och tvingades mot sina självförhärligande principer att motarbeta demokratiaktivister i Hongkong.

Här skulle många bolag ha spridit sina risker. Men Apple in China bygger på tesen att Kina – med hjälp av billig arbetskraft och stor konsumentmarknad – har lyckats ”fånga” vad som i långa perioder var världens största företag. Apple var redan ”ofrånkomligt framtida beroende av en hänsynslös auktoritär stat”. När man väl förstod att Xi Jinping var mer repressiv inrikes och mer aggressiv utrikes, så var det redan för sent att lösgöra sig från den ”obrytbara” relationen.

Kritik och hot ledde istället till att Tim Cook 2017 åkte till Zhongnanhai, det avspärrade bostadskomplexet för kommunistpartiets toppledare i centrala Peking, för att lova investeringar på ytterligare 275 miljarder dollar under de kommande fem åren. Justerad för inflation är bara denna summa enligt Patrick McGee dubbelt så stor som den ovannämnda ­Marshallplanen.

Det handlar alltså om mer pengar än vad USA lade på att återuppbygga sexton europeiska
nationer efter andra världskriget.

Vid det här laget hade Apple problem på flera fronter i Kina. Det beskrivs hur de kinesiska underleverantörerna gradvis ”tog sin kunskap och erbjöd den till inhemska företag som Huawei, Xiao­mi, Vivo och Oppo”. Skildringarna innefattar hur rekryterare stod just utan­för Apples fabriker med erbjudanden om högre löner. Inhemska konkurrenter utvecklade snart mer prisvärda smartmobiler, som tog marknadsandelar från Apple inte bara i Kina utan även globalt.

Apple är ökänt för sin brist på transparens. Exempelvis meddelades summan 275 miljoner aldrig offentligt, utan hittades senare i interna dokument. Och det kanske var tur. För när Donald Trump först blev USA:s president 2017, så twittrade han argt om att Apple borde ha sin tillverkning i USA snarare än Kina.

För att blidka sin nya ledare påbörjade Apple tillverkningen av Mac Pro – en produkt av marginell betydelse – i Texas. Donald Trump basunerade ut saken som en oerhörd framgång. Att fabriken inte var ny spelade ingen roll, då både presidenten och Apple hade intresse av att beskriva den som sådan. Dessutom hade man så stora problem med att få igång produktionen att kinesiska ingenjörer från Foxconn skickades dit för att lösa problemet.

”Det är svårt att överskatta ironin”, skriver Patrick McGee. ”Efter över ett årtionde där de främs­ta ingenjörerna skickats till Kina för att utbilda personalen i att tillverka produkter enligt Apples kvalitet, så behövde Cupertino flyga kinesiska ingenjörer till hjärtat av Amerika för att färdigställa detta projekt”.

I ännu ett tydligt exempel på ironi så blev Trumps första presidentskap mycket positivt för Apple, som hade tagits på sängen av framförallt Huaweis framgångar. 2019 införde Trump en rad sanktioner mot Huawei, som ströp tillgången på avancerade mikrochips och gjorde det svårare att tillverka konkurrenskraftiga alternativ till Iphone.

Denna bok är inte omtyckt av företaget som skildras. Tvärtom har Apple sagt att texten är ”osann” och ”full av inkorrekta uppgifter” – dock utan att nämna specifika detaljer. Visst låter det inte särskilt smickrande att ha ”gått i sömnen in i en ny verklighet”, och samtidigt ofrivilligt hjälpt en geopolitisk rival på traven genom att dra nytta av billig arbetskraft och dålig rättssäkerhet.

För Apple, där arbetskulturen sedan tidiga dagar varit omänsklig, vände villigt bort blicken från rena övergrepp i Kina. Det var först när arbetare i Foxconns fabriker började begå självmord som man reagerade – bland annat sattes nät upp kring sovsalar, så att fler arbetare inte kunde ta livet av sig genom att hoppa ut från fönstren.

Förvisso vidtogs även andra, mer förebyggande åtgärder. Men samtidigt gjorde man sig av med eller ignorerade de chefer som ville se verkliga reformer av arbetsrätten hos underleverantörerna.

I det stora hela hade Kinas politiska system varit positivt för Apple. Xi Jinpings nedslag mot civilsamhälle och aktivism försvårade mycket påpassligt alla fristående undersökningar av arbetsvillkor.

Men detta slags auktoritära nationalism är tveeggad. Kinesiska företag fick allt större subventioner, vilket gjorde dem till mer resursstarka konkurrenter. I tider av geopolitisk konflikt med USA har såväl myndigheter som konsumenter uppmanats att prioritera inhemska alternativ framför Apple. Och trots rekordinvesteringarna har de politiska kraven från den alltmer auktoritära kinesiska regimen ökat, med allt svårare dilemman som följd.

Inte heller har Donald Trumps andra presidentperiod varit lika fördelaktig. Handelskriget mot Kina innebar att tullsatsen på export till USA ett tag låg på 145 procent. Apple lade tidigare delar av sin produktion i Indien eller Vietnam, som nu också har drabbats av tullar. Men den infrastruktur och det kunnande som Kina har utvecklat mycket tack vare Apple gör det paradoxalt nog svårare att lämna landet.

Istället har Apple nyligen meddelat rekordstora investeringar på närmare 6 000 miljarder kronor i USA de kommande fyra åren. Men detta sker utan villfarelser om en lika billig tillverkning som i Kina, och delvis på grund av påtryckningar från Trumps nya regering.

Kan Apple bli lika framgångsrikt med ett auktoritärt Kina? Denna osäkerhet bidrog till att företagets aktie tappade över tio procent i värde under första halvåret 2025. I augusti stängde Apple vidare en butik i Kina för första gången, på grund av vikande försäljning.

Oavsett vad framtiden har i sitt sköte för relationen mellan Kina och Apple, så utgör denna bok en varning till alla företag som bländas av lovande marknad och fördelaktiga produktionsvillkor i världens största diktatur.