”Yttrandefrihet ska gälla lika för alla”

Dagen innan författaren och debattören Sakine Madon och jag träffas har mordet på den amerikanske konservative influencern ­Charlie Kirk ägt rum, på ett universitet i Utah. I skrivande stund pekar det mesta på att den misstänkte 22-årige gärningsmannen Tyler Robinson hade ett politiskt motiv – uppvuxen i en kristen, republikansk familj hade han under de senaste åren radikaliserats vänsterut.

Charlie Kirk, som blev 31 år, var en förgrundsfigur inom den amerikanska kristna högern, med miljontals följare på olika medieplattformar. Han ansåg bland annat att abort är mord, att det är fel med samkönade äktenskap, samt att det finns två kön – för att bara nämna några av hans i dagens polariserade USA mycket kontroversiella ställningstaganden. Kirk blev berömd inte minst för sina besök till universitet över hela landet, där han föreläste och även tog debatten öga mot öga med alla som ville komma fram till mikrofonen.

Det finns ett stort antal filmsnuttar upplagda på sociala medier i vilka Kirk diskuterar med studenter. Han framstår där som mycket rapp i munnen och snabb i huvudet. Ibland är tonen varm och skämtsam ton trots det ideologiska avståndet mellan honom och motdebattören – andra gånger snarast oförskämt då han med illa dold tillfredsställelse mosar sin antagonist. Detta lätta intellektuella underhållningsvåld älskades av Kirks följare och hatades förstås i lika hög grad av hans politiska fiender.

Kirk var kort sagt ett utmärkt exempel på det slags person vars rätt att uttrycka sig debattören och författaren Sakine Madon försvarar: en man demoniserad av många för sina åsikter, stridbar, omstridd – och heller ingen frände till Madon själv ideologiskt.

– Om motivet är politiskt är det jätteobehagligt, säger hon när vi kommer in på mordet. Att döda någon är ju själva antitesen till tolerans och till att ha ett demokratiskt sinnelag och att med hjälp av dialog och argument nå varandra.

Just rätten att uttrycka sig fritt är temat för Sakine Madons nya bok Till kättarens försvar, som kommit ut nyligen. I den fortsätter hon sin granskning av yttrandefriheten i Sverige – och vad som hotar den – ett ämne hon även behandlade i sin första bok Inget är heligt som kom för tre år sedan.

Vilken effekt tror du att mordet på Kirk får på demokratin och den fria debatten i USA?

– Risken finns att människor som verkat i samma sfär drar sig undan och utövar självcensur. Jag tänker på koranbrännaren Salwan Momika som sköts till döds i januari. Sådana mord kan säkerligen ha en avskräckande effekt på and­ra. När jag arbetade med den här boken sökte jag Momikas parhäst Salwan Najem som deltog i koranbränningarna, men han är helt omöjlig att få tag i sedan mordet. I en intervju efter mordet i vintras sade han att han var livrädd.

Sakine Madon har själv genom åren framstått som en orädd och kaxig debattör. När folk runtomkring henne däremot fick höra att hon skulle skriva om rätten att häda tyckte en del bekanta att ämnet var obehagligt. Riskabelt.

Hon förmanades att vara försiktig. Själv har hon noterat en tendens i den offentliga debatten:

– Det intressanta med dem som blir utsatta för våld för sina åsikters skull är att människor ofta försöker rationalisera vad som hänt. ”Han hade ju så extrema åsikter, det var inte så kons­tigt att han blev skjuten”, ungefär. Man skuldbelägger offret och flyttar fokus från förövarna. Ta Lars Vilks. Jag träffade honom innan han dog i bilolyckan 2021. Han var så otroligt ensam. Tänk om det funnits fler som stöttade honom medan han levde. Om bara en handfull av alla dem som efter hans död tyckte att han varit så viktig och skrev gripande minnesord hade stått upp för ­honom när han levde…

Sakine Madon tar i sin nya bok upp exempel på skribenter som hyllade konstnären Lars Vilks och betonade hans betydelse efter hans död – men som tidigare hade kritiserat honom för att hetsa mot muslimer. Man blir påmind om hur vanlig den uppfattningen var på kultur- och ­ledarsidor för bara tio år sedan, nämligen att Vilks missbrukade yttrandefriheten för otrevliga syften. En tystnad omgav honom under många år i kulturvärlden. Han var ute i kylan, isolerad.

I Till kättarens försvar går Madon till läggen och bjuder på en hel del mer eller mindre komprometterande citat – men hennes främsta poäng är att reflexen för yttrandefrihet är för svag hos personer i samhället som utifrån sina positioner snarare borde vara dess främsta väktare.

–Vi har tyvärr gått bakåt, säger hon. Och vi fortsätter att backa, när det gäller yttrandefriheten.

Vad ser du för orsaker till den utvecklingen?

– Det handlar delvis om en blandning av rädsla för islamistiskt våld och för bojkottkrav från muslimska länder. Men det beror också till stor del på identitetspolitikens uppsving i väst och dess föreställning om över- och underordnade grupper. Enligt det postkoloniala synsättet är muslimer förtryckta och kritik av islam är rasism. Samma intellektuella som tycker att det är en självklarhet att få behandla kristendomen i konst, med utställningar som fotografen Elisabeth Ohlsons Ecce Homo exempelvis, tolkar in något annat när det handlar om islam. För då handlar det i deras ögon om kränkning av en utsatt grupp.

I boken refereras generalsekreteraren för Sveriges kristna råd, som sommaren 2023 säger till TT att koranbränning borde bli ett hatbrott, men som inte tycker att detsamma ska gälla bibeln, eftersom det inte vore lika laddat att sätta eld på en sådan.

– Men yttrandefriheten kan inte vara avhängig vem som säger något, konstaterar Madon.

Hon anser att vi i praktiken har fått ett förbud mot hädelse – trots att lagen om brott mot trosfrid, som den hette, är avskaffad sedan 1970. Bland annat beror detta enligt Sakine Madon på domen mot Rasmus Paludan. Han fick fyra månaders fängelse för att ha eldat en koran inlindad i bacon och för att ha uttryckt ”missaktning” mot muslimer.

– Tingrätten omtolkade hans uttalanden om islam som uttalanden om muslimer. Han dömdes för hets mot folkgrupp men vi har i praktiken med denna dom ett förbud mot hädelse mot islam.

Madon är kritisk till lagen om hets mot folkgrupp (HMF). Och det är just tillägget i lagen om ”missaktning” som gjordes på 1970-talet som hon ser som mest problematiskt.

– Vem bestämmer vad missaktning innebär? När sexuell läggning började omfattas av lagen om hets mot folkgrupp 2003 så anmäldes Bibeln för formuleringar i Gamla testamentet. Det får absurda konsekvenser. Nej, bäst vore att stryka den lagen rakt av.

Samtidigt finns det dem som tycker att HMF snarare är för tandlös. När aktivister hängde dockor föreställande judar i Umeå polisanmäldes det men bedömdes inte vara hets mot folkgrupp. I samband med Palestinademonstrationerna skanderas slagord som ”inga sionister på våra gator” eller ”from the river to the sea” (syftar på att Palestina ska ersätta Israel).

Under hösten har också en debatt blossat upp om att demonstranter förföljt och ropat okvädingsord åt ministern för civilt försvar, Carl-­Oskar Bohlin.

– De som följde efter ministern kanske gör sig skyldiga till ofredande. Men vad gäller otrevliga ramsor som skanderas… jag gillar dem inte, men tycker att de ska vara lagliga. Jag tycker också att det ska vara lagligt att förneka Förintelsen. Vi måste träna på att bemöta galenskap och konspirationsteorier, ta jobbiga diskussioner istället för att förmedla till ungdomar att de inte får tycka på ett visst sätt, för att staten har förbjudit det.

Däremot tycker hon att tydligare gränser hade kunnat sättas vad gäller tältlägren vid flera svenska universitet de senaste två åren.

– Det är ingen mänsklig rättighet att ockupera offentliga platser eller institutioner. Där ska man vara snabb med att sätta gränser. ­Samma sak om demonstranter blockerar riksdags­ingången eller närgånget skriker på ledamöter utanför deras arbetsplats.

– Men lösningen, fortsätter hon, är inte att nagga demonstrationsrätten eller yttrandefriheten i kanten.

Sedan berättar hon om sina föräldrar. De kom som flyktingar från Turkiet, där de hade varit fackligt aktiva.

– När de gick i förstamajtåget för första gången i Sverige blev de chockade av att polisen var där för att vakta dem istället för att misshandla dem, eller dra iväg demonstranter i bilar med mörka fönster. Det är vad som är så fantastiskt med Sverige. Att se sådant man inte gillar är nyttigt.

Trots att Sakine Madon växte upp i ett klart vänsterorienterat hem blev hon övertygad liberal.

– Jag har alltid varit lite konträr. Blev vegan som ung och dessutom liberal trots att alla mina vänner var vänster.

Finns det gränser för yttrandefriheten, tycker du?

– När det handlar om hotfulla budskap så är det problematiskt, men det kan man komma åt på andra sätt. USA har en lagstiftning mot hotfulla uttryck och uppvigling men ingen lag om hets mot folkgrupp. Det är rakare, och vi skulle slippa diskussionerna om huruvida man kan bränna koraner.

Det sätt på vilket lagen om hets mot folkgrupp har tillämpats retar henne.

– Det finns inga fall av hets mot svenskar, eftersom de är i majoritet. Men vi ska vara lika inför lagen, inte ha en lag som bara är till för att skydda minoriteter. På liknande sätt måste man få bränna koraner om man får bränna biblar. Det är inte bra med dubbla måttstockar.