Bortom Netflix massproduktion

Något som länge har förvånat mig rörande Netflix är hur man medvetet döljer merparten av de filmer och serier som finns att se där. Även om du vet att en viss film finns tillgänglig är det inte säkert att den kommer fram när du gör en sökning, om du inte skriver filmens exakta titel. Lika fascinerande är funktionen ”Vi tror du skulle gilla det här”. Deras förslag är aldrig relevanta för mig, trots att de givetvis vet exakt vad jag är intresserad av och har tittat på tidigare. Istället är det en del av deras affärsmodell att inte föreslå saker som jag kan vara intresserad av men som det är viktigt för Netflix att jag tittar på.

Det är uppenbart en affärsmodell som fungerar då Netflix länge har varit den dominerande strömningstjänsten. Man började med att distribuera film på dvd, mellan 1997 och 2006. Från och med 2007 erbjöd man också strömmade filmer och serier till dem som skaffade sig ett abonnemang (då hette tjänsten Watch Now). Först bara i USA, men snart i andra länder också. Till Sverige kom Netflix 2012 och finns nu i nästan alla världens länder. Totalt har drygt 300 miljoner människor konto hos Netflix, enligt siffror från januari 2025.

Men paradoxalt nog har tillväxten inte lett till högre kvalitet på deras produktioner utan det motsatta. Det finns nya Netflixproduktioner som har någon form av konstnärlig verkshöjd, exempelvis en serie kortfilmer av Wes Anderson baserade på noveller av Roald Dahl (särskilt Svanen är fantastisk) och några svenska långfilmer och några serier. Men det är inte något som Netflix prioriterar.Fokus är på massproduktion, där ambitionen inte nödvändigtvis är att folk ska gilla det, eller ens titta, utan ha det på i bakgrunden. Film/serier som hissmusik. Eftersom Netflix tjänar pengar på att folk prenumererar, inte att de tittar, är det mängden som är relevant, inte kvaliteten.

De använder sedan algoritmer och tittarstatistik för att skapa illusionen av att det som de vill ska vara populärt också är det. De redovisar antalet timmar en film eller serie har setts, men det räcker att någon har tittat i två minuter för att det ska räknas som en visning.

Du kan välja visningshastighet på det du tittar på, och om du väljer en snabbare hastighet hinner du se mer, även om dialogen och rörelserna blir ryckiga och hetsiga. Det gör du knappast utav kärlek till det du tittar på, utan för att kunna följa med i konversationen i fikarummet. Man har skapat en illusion av att göra framgångsrika och omtyckta serier, att ge folk vad de vill ha, och samtidigt har användarna skapat en illusion av att de tittar på alla dessa serier och filmer, när dessa egentligen bara står på medan de gör något annat.

Det är intressant att titta på sammanställningar över de mest populära filmerna på Netflix. Listan för 2024 består dels av välkända barn- och actionfilmer som tidigare har visats på bio och som Netflix köpt visningsrättigheter till, som Minions (2015), The Boss Baby (2017) och Dune: Part Two (2024), dels av helt okända filmer som inte har gjort något avtryck alls och som inte heller de som sett dem verkar tycka om, att döma av de tittarbetyg som publiceras på nätet. En av Netflix mest spelade produktioner 2024, Mother of the Bride, gillades exempelvis av blott 17 procent av dem som såg den. De här filmerna är dåliga såväl när det gäller regi och manus som när det gäller skådespeleri och foto. Det är inte nyttigt för filmarbetare att arbeta på det sättet; det underminerar deras kompetens och kreativitet när de tvingas förminska sig själva för att överhuvudtaget få jobba.

Men även om det finns all anledning att vara kritisk mot Netflix är det också så att i många länder utgör bolaget en livlina för den inhemska film- och serieproduktionen. När det saknas egna statliga eller lokala resurser tillhandahåller Netflix en struktur, både för produktion och för distribution. Utanför USA är det främst i Polen, Sydkorea, Indien, Filippinerna, Turkiet och Indonesien som Netflix har en egen produktion, och man spelar även in i Sverige.

En av förra årets mest framgångsrika filmer på Netflix, Damsel, var till stor del inspelad i Portugal, med ett portugisiskt team, även om skådespelarna främst var från Storbritannien och USA, och det är förstås värdefullt för den portu­gi­­siska film­industrin. Den film som genererade flest strömmade timmar 2024 var dessutom den spanska Snöns brödraskap, om flygkraschen i Anderna 1972, där de överlevande tvingades äta människokött för att överleva. Nyligen släppte Netflix också en hyllad serie baserad på Gabriel García Márquez roman Hundra år av ensamhet, och den har helt spelats in i Colombia, med colombianska skådespelare, filmarbetare och regissör/manusförfattare.

Det finns naturligtvis risker med att lägga ut finansieringen av sin produktion på ett amerikanskt kommersiellt bolag, och inte bara med tanke på geopolitiska konfrontationer. Netflix tar inget ansvar, och har ingen anledning att göra det, för ett enskilt lands filmkultur och dess långsiktiga överlevnad och stabilitet. Inget hindrar att Netflix nästa vd bestämmer sig för att lägga ned all produktion på andra språk än engelska och istället fokusera på att utveckla deras samarbete med, till exempel, prins Harry och hans fru Meghan Markle, med vilka de haft flera års samarbete. Ett samarbete som bland annat genererat en drygt fyra timmar lång dokumentärserie om hästpolo. Netflix satsar alltmer av sina ekonomiska resurser på realityserier, spel, pratshower, livesändningar och annat som är billigare att producera än riktiga filmer och serier, som även de generellt har en låg budget nu för tiden.

Men trots allt skräp som Netflix själva producerar och premierar finns där också en mängd bra filmer, både nya och äldre. Man kan till exempel hitta hundratals äldre franska, brittiska och italienska filmer, och verk av Ingmar Bergman, Jean Renoir, Carol Reed, Aki Kaurismäki, Ermanno Olmi och Alfred Hitchcock. Men eftersom det inte är Netflix egna produktioner har de inget intresse av att marknadsföra dem eller upplysa om att de finns.

Ett annat alternativ är naturligtvis att utforska de många andra tjänster som finns. För den som primärt är intresserad av film, och inte serier, är Mubi den jag främst rekommenderar. För antingen 129 kronor i måna­den eller drygt 1 000 kronor för ett år får man tillgång till hundratals filmer som alla är omsorgsfullt utvalda. Det handlar om äldre film och verk från hela världen som visats på filmfestivaler, och de lyfts fram på ett informativt sätt. Göteborgs filmfestival har sin strömningstjänst Draken Film, vars utbud påminner om Mubis fast är mer begränsat till vad som har visats tidigare i Sverige. På Mubi finns det mycket film som inte finns någon annanstans. För den som bor nära ett bibliotek som är anslutet till Cineasterna är de ett bra, och avgiftsfritt, alternativ, inte minst om man vill se allt som visats på svenska biografer de senaste åren.

Det finns också många hyrtjänster, som SF Anytime, men också mer okända tjänster som Plex eller Pluto (som är gratis), med mer obskyrt utbud och många äldre serier. Det finns också smalt nischade tjänster som Cultpix, som visar olika former av skräck och science fiction, eller Takflix, som är fokuserat på film från Ukraina. Att botanisera bortom Netflix kan bli både billigare och roligare.