En permanent tonårsprotest

Kerstin Thorvall levde i otakt med sin samtid. Hon var född i fel tid och i fel sammanhang. Det hävdar litteraturvetaren Maria Jönsson i Behovet av närhet blir med åren betydligt större än nödvändigheten att bevara sin värdighet (Ellerströms), där hon riktar in sig på två aspekter i Thorvalls författarskap, genus och åldrande i samspel med sexualitet. Samtidigt betonas konsekvensen i Thorvalls litterära verk, där teman, motiv och stildrag återkommer. Thorvall följer en omtagningens princip som ger koncentration och täthet åt texterna, ibland till den grad att läsaren får en känsla av klaustrofobisk instängdhet.

Det är välkommet med en studie av Thorvalls romankonst. Det har inte skrivits något mer ingående arbete om henne förutom Beata Arnborgs biografi för några år sedan, Kerstin Thorvall. Uppror i svart och skärt. Thorvall är värd att uppmärksammas för sitt omfattande och i flera avseenden nyskapande författarskap. Drygt sextiotalet böcker för barn och vuxna hann hon ge ut. Hon banade väg för 1970-talets bekännelseroman och bidrog till barnbokens förnyelse med böcker skrivna i solidaritet med de unga läsarna. I sitt författarskap var Thorvall definitivt före sin tid.

Det är utmärkt att Jönsson behandlar Thorvalls litterära verk som en helhet och skriver om barnböckerna parallellt med böckerna för vuxna. Motivkretsarna är desamma: moders- och kvinnoroller, flick- och pojkskap, kärlek och närhet kontra frihet och oberoende. Framträdande är också det självbiografiska draget. Thorvall brottas i sitt skrivande oavbrutet med sin egen livshistoria och iscensätter en rad livskriser, till exempel i de båda bekännelseromanerna, den skandalomsusade Det mest förbjudna (1976) och Oskuldens död (1977). Men klassaspekten får inte heller glömmas bort, vilket Jönsson tyvärr med det perspektiv hon valt tvingas göra. Tänk bara på Thorvalls roman När man skjuter arbetare, som utspelar sig mot bakgrund av skotten i Ådalen.

Upproret är Thorvalls speciella signum. Det finns med i allt hon skriver och gör, och hon tycks leva i en permanent tonårsprotest. Jönsson föredrar dock att i sin analys följa vad hon kallar misslyckandets linje istället för revoltens. Som jag ser det är det snarast två sidor av samma sak. Thorvalls protester får sällan avsedd verkan. De leder till nederlag, vilket i sin tur framkallar en rädsla och en ångest, som får hennes texter att vibrera av undertryckt oro och besvikelse över att inte räcka till, att inte nå ända fram. Författarskapet rymmer således en påtaglig ambivalens. Motsatta känslor står mot varandra. I Thorvalls flickböcker till exempel framstår flickskapet som såväl en lockelse som ett fängelse.

Det ambivalenta draget blir tydligt också när Thorvall beskriver sig själv som en kvinna som vill vara både ett självständigt begärande subjekt och ett objekt för mannens åtrå. Det var sent i livet som Thorvall lärde känna sin kroppslighet och sexuella lust, vilket gav upphov till konflikter och svårigheter. Hennes stora längtan efter närhet och omsorg gjorde att åldrandet blev särskilt svårt för henne. Till detta bidrog äldrevårdens alienerade förhållningssätt. I och med att kvinnan förlorar sitt yttre attraktionsvärde förlorar hon också sin status. Denna smärtsamma erfarenhet gestaltar Thorvall med febrig intensitet bland annat i Upptäckten (2003), en rapportbok om åldrandets förnedring. Det är en bok som känns mer angelägen idag än då den skrevs för drygt tio år sedan.

Det finns något desperat över såväl Thorvalls författarskap som hennes livshistoria, något som kanske bottnar i en aldrig tillfredsställd längtan efter bekräftelse från moderns sida. Detta tema löper parallellt med längtan efter att på nytt få vara ett barn som blir omhändertaget. Thorvall skriver på en barndomsskildring som aldrig tar slut, hävdar Jönsson. I en evig kretsgång vänder hon åter till barndomen som tillstånd och barnet som symbol för en plats hon förgäves söker tillträde till. Jönsson har skrivit en idérik och spännande bok, och man slås av att Thorvalls författarskap fortfarande känns aktuellt och tycks öppna sig för många läsarter och tolkningar.