Kriminaliteten var ett val

Hendric Hellbom beskrev sina föräldrar som ”ärliga och beskedliga” och me­nade att de uppfostrade honom ”under öm och kristlig omvårdnad med kläder och föda samt tukt och Herrens förmaningar till allt gott”. Nej, det var inte deras fel att han stal fisk redan som sjuåring eller att hans sista andetag togs på Carlstens fästnings sjukhus drygt fyrtio år senare, där han avtjänade en livstidsdom.

I Fängslade öden. Tjuvar och ­bedragare i 1800-talets Sverige (2024) presenterar Bonnie Clementsson läsaren för människor och öden som i de flesta fall sedan länge har fallit i glöms­ka. Det handlar om återfallsförbrytare, främst tjuvar, som hamnade på Carlstens fästning som straffångar under 1800-talets första hälft. Vi får bekanta oss med sjutton fångars liv, från tidiga barndomsår till deras död genom ett detaljrikt material. Det som gör materialet unikt är att det på individnivå beskriver livet på samhällets botten.

Historia om enskilda personer behandlar nästan alltid annars representanter för överheten. Det är främst om personer ur eliten – den politiska, ekonomiska eller kulturella – som det finns ett så rikt källmaterial att individerna kan levandegöras i vår tid. De flesta hi­storiska levnadsöden har för alltid försvunnit från eftervärldens medvetande.

Att dessa sjutton straffångars liv och berättelser bevarats är tack vare riksdagsmannen och journalisten Carl Fredrik Ridderstad som i egenskap av romanförfattare intresserade sig för kriminella människors livsvillkor. Han besökte fängelset många gånger, samtalade med fångarna och, viktigast av allt, bad dem skriva ner sina levnadsberättelser med egna ord. Detta resulterade i flera hundra sidor fyllda av glädje, sorger, upptåg och förklaringar till varför de till sist hamnat på Carlsten.

Clementsson utgår främst från Ridderstads insamlade material, men kompletterar det också på ett skickligt sätt med andra arkivkällor såsom domstolsmaterial och kyrkoböcker.

Resultatet blir en bladvändare där man nyfiket vill veta hur det ska gå för huvudpersonerna, en läsupplevelse av samma slag som av en välskriven ­roman. Samtidigt som fångarnas livsberättelser skildras presenteras även en minst lika intressant berättelse, den om 1800-talets Sverige. Vi får inblickar i allt från skolgång och kärleksliv till arbete och lösdriveri, och allt detta ur ett under­ifrånperspektiv.

Att läsa om lösdrivare ur myndigheternas perspektiv kan vara intressant, men att läsa om fenomenet från lösdrivarnas egna perspektiv är mer ­spännande.

Vissa aspekter av fångarnas berättelser kan överraska. Exempelvis försökte de varken bortförklara sina brott ­eller påstå sig vara oskyldigt dömda. Det fanns enskilda anklagelser de motsatte sig, men till det mesta erkände de sig skyldiga och accepterade straffet. ­Hendric Hellbom ville inte anklaga sina föräldrar eller skylla på sin uppväxt och detsamma gällde för de flesta av straffångarna.

Det var inte dåliga omständigheter som gjorde dem kriminella om vi ska tro på deras egna förklaringar. 1800-talet var en tid av utbredd fattigdom men fångarna på Carlstens fästning stack inte ut som fattigare än and­ra människor inom de lägre klasserna och ingen av dem menade att de stal på grund av ekonomisk nödvändighet.

I bokens välskrivna slutord konstaterar Clementsson att fångarnas berättelser till största delen stöder synen att deras kriminella livsstil var självvald.

Fängslade öden är en populärvetenskaplig bok, men skriven på ett sätt som gör texten givande också för akademiska historiker. Språket är lättillgängligt men boken är rik på fakta och historiska detaljbeskrivningar.

Vad som kunde ha lyft den ytterligare hade varit en längre och mer ingåen­de diskussion kring bokens resultat och vilka slutsatser som kan dras från materialet.

Den diskussion som nu förs i slutordet är intressant och klargörande men stillar inte fullt ut min nyfikenhet. Jag hade gärna läst mer av Clementssons tankar om vad som förenade de män som hamnade på Carlstens fästning.

Detta bör dock inte ses som någon stor brist, utan mer som ett resultat av att boken var så intressant att den gärna hade fått vara ännu längre.

Clementsson har med Fängslade öden fyllt en lucka i vår förståelse av tidens samhällsliv.