Arts and Crafts ger fortfarande hopp

De flesta av oss känner igen formspråket när vi ser det. Den sirliga symbiosen av växtlighet, djur och rankor av olika slag utgör numera ett inslag i mångas hem i form av en fondvägg, ett överkast, kanske en tekopp. Många känner även till att mönstrens upphovsman var den brittiske formgivaren och poeten William Morris. Desto färre är dock medvetna om den socialestetiska vision som låg till grund för dessa numera så populära mönster, och som genomsyrade hela Arts and Crafts-rörelsens verksamhet decennierna runt förra sekelskiftet. I antologin Arts & Crafts. Idéer som formade världen vill man nu inte enbart belysa de tankar, män och kvinnor som gett upphov till rörelsen, utan även visa på dess relevans i vår egen samtid.

Redan vid mitten av 1800-talet fanns det i England ett växande behov av att undslippa den värld som börjat ta form i och med den industriella revolutionen. För Arts and Crafts-rörelsen blev ett tillbakablickande till den förindustriella erans förhållningssätt till människa, natur och hantverk grundstommen i vad man såg som lösningen på industrisamhällets urholkning av både konsten och själen.

Recenserad bok

Arts & Crafts. Idéer som formade världen

Elisabeth svalin gunnarsson & Suzanne Fagence Cooper (red.)

Bokförlaget stolpe (2025)

I England liksom i Norden blev idén om hemlivet en politisk och estetisk nyckelfråga för hantverkare och intellektuella inspirerade av Arts and Crafts-rörelsen. Genom ett formspråk inspirerat av naturen och genom handtillverkad möbel-, textil- och målarkonst skulle skönhet bli tillgänglig för alla, inte enbart för aristokratin. Suzanne Fagence Coopers essä om Jane Morris arbete för att skapa ”kreativ gemytlighet” i hemmet Kelm­scott Manor erbjuder en särskilt upplysande insikt i den roll hemmet spelade för rörelsens holistiska syn på konst och liv. Även i Sverige såg man potentialen i att utmana skiljelinjen mellan konst och vardagsliv. I Ellen Keys Skönhet för alla (1899), där Carl och Karin Larssons estetik användes som förebild, skulle ett estetiskt hem, moral och hygien inspirera den breda allmänheten.

Flera försök gjordes att omsätta dessa idéer i levd praktik. Ett stort antal hantverksföreningar uppfördes, men även skolor och till och med hela hantverkarbyar. I de flesta fall var dessa utopiska projekt dömda att misslyckas. Massproduktionens kommersialisering hade drivit ner priserna på tillverkade varor och den nedslående sanningen var i många fall att endast den välbärgade eliten hade råd med Arts and Crafts hantverk. I och med Cilla Robachs avslutande essä om kampen mellan traditionalisterna och modernisterna under svenskt 1930-tal tecknar antologin en tydlig båge över rörelsens uppgång och fall.

I sin helhet utgör antologin en gedigen och därtill rikt illustrerad introduktion till Arts and Crafts-rörelsen, i synnerhet till dess mindre kända förgreningar i Norden kring förra sekelskiftet. Verkets ambitioner att vara samtidsrelevant hade dock kunnat utvecklas mer. Man pekar i den introducerande första essän på hur Morris och Ruskin idag betraktas som pionjärer inom ekokritiskt, ”grönt” tänkande. För läsare som själva längtar efter alternativ till den miljöförstörande masskonsumtionen är detta en högintressant ingång till ämnet.

En större del av essäerna hade därför med fördel kunnat vara mindre deskriptiva och istället ha en mer djupgående, analyserande diskussion. Många av bidragen omnämner rörelsens aktualitet idag, men man dristar sig inte till att sätta dessa idéer i kritisk dialog med vår samtid. Beror det på att likheterna mellan nu och då är självklara eller är frågorna för stora för att ställas? Ruskins idé om överflöd hade exempelvis kunnat jämföras med de typer av överflöd som utmärker vår tid idag.

Det är inte för inte som antologins inledande essä fått rubriken ”Hand, huvud, hjärta – och hopp”. Arts & Crafts är en inspirerad och på många sätt även inspirerande bok. Det industriella 1800-talet har beskrivits som en upptakt till vår samtida känsla av hopplöshet inför utvecklingen. Finns det då plats för Arts and Crafts praktiska idealism och utopiska hoppfullhet i en samtid som kännetecknas av bristande framtidstro? Oavsett vad svaret blir tycks mönstrens ständiga popularitet tala sitt tydliga språk: det finns åtminstone en längtan efter något annat.