Den levande guden

Dit kallades sedan kejsar Haile Selassie. Han ombads lyssna till en proklamation som lästes upp för honom med de tre journalisterna som vittnen:

”Trots att det etiopiska folket sett med tillit på kronan som en enande symbol har Haile Selassie I missbrukat tronens makt, värdighet och vördnaden inför den för personlig vinning. Som ett resultat har fattigdom och förfall hemsökt vårt land. Nu har härskaren nått en ålder där han inte längre är kapabel att fullgöra sina officiella plikter. Således skils nu Hans Majestät Haile Selassie I från sitt ämbete med omedelbar verkan och ersätts av en interimistisk militärregering.”

Med denna proklamation, återgiven i medierna tre dagar senare, avslutades en epok i Etiopiens historia som enligt det heliga etiopiska nationaleposet Kebra Negast (Konungarnas ära) inleddes då drottningen av Saba sökte upp kung Salomo i Jerusalem i mitten av 900-talet f Kr. Detta möte resulterade enligt samma källa i att drottningen blev gravid och födde en son som gavs namnet Menelik.

Med titlarna ”Kejsare” och ”De etiopiska konungarnas konung”, efterträdde Menelik sin mor som härskare över ett Röda havs-imperium som omfattade dagens Etiopien och Eritrea, delar av Sudan och Egypten och på andra sidan havet Jemen. En dynasti skapades som enligt landets mytologi härskade över Etiopien fram till dess Haile Selassie detroniserades, knappt tre årtusenden senare, och fraktades bort i baksätet på en blå Folkvagnsbubbla.

Haile Selassie hade då suttit på den etiopiska kejsartronen sedan 1930 och varit de facto regent sedan 1916. Han var en småvuxen mörkhyad man med förnäma drag och aristokratisk framtoning. Han vann stor respekt både på hemmaplan och i omvärlden. 1935 utsågs han till Årets man, av Time Magazine. Han spelade den ledande rollen då afrikanska enhetsorganisationen OAU skapades 1963. Nelson Mandela har kallat honom ”en afrikansk jätte”.

Bland rastafarianhängare ses han som en återuppstånden Kristus. Rastafari, som uppstod på Jamaica på 1930-talet, är en kristen sekt byggd på en särskild afro-karibisk och antivästerländsk tolkning av Bibeln. Den har sitt namn efter Haile Selassie, vars dopnamn var Tafari och vars titel var Ras. Han benämndes alltså Ras Tafari – Prins Tafari.

Bob Marley hyllar honom i stycket Black Redemption med orden: ”coming from the root of King David, through the line of Solomon, His Imperial Majesty is the Power of Authority: spread out, spread out, spread out …”

I det starkt religiösa Etiopien var knytningen till de stora judiska kungarna en viktig del av mytologin kring kejsartronen. Till Haile Selassies många pampiga titlar hörde ”Det segrande lejonet av Juda stam”, en benämning som återfinns både i Gamla testamentets Första Mosebok (49:8-10) och i Uppenbarelseboken i Nya testamentet som benämning på Jesus, med tillägget ”Davids rotskott”.

Rastafarianhängarnas anspråk på att han skulle vara en levande Gud tillbakavisades dock av kejsaren själv. Han var en vanlig dödlig. Däremot ansåg han sig som kejsare vara utvald av Gud att leda det etiopiska folket, en gammaldags monark av Guds nåde. Demokrati var inte Haile Selassies tekopp.

Om denne man har en av hans släktingar, Asfa-Wossen Asserati, skrivit en från-vaggan-till-graven-biografi med titeln King of Kings. Det är en matig och initierad skildring, skriven av en person som på nära håll kunnat följa vad som hände under senare delen av Haile Selassies regim, både genom det han hörde från sina släktingar, som var direkt inblandade, och som åsyna vittne till flera av de saker han skildrar.

Hans farfar Ras Kassa var Haile Selassies kusin, en av landets ledande aristokrater och makthavare både före och under Haile Selassies styre. Han tillhörde den lilla feodala elit inom kejsarfamiljen som gjorde Ras Tafari till regent och sedan kejsare. Ras Kassas son, tillika författarens far, Ras Asserate, uppbar också rader av framstående ämbeten. Vid tiden för kejsardömets fall vara han ordförande i det kejserliga kronrådet, kejsardömets näst finaste ämbete.

Författaren själv befann sig i Västtyskland då Haile Selassie störtades. Dit hade han skickats för studier och där blev han kvar till följd av det som hände i hemlandet. Han har en doktorstitel i historia från Frankfurt am Mains universitet, har verkat som politisk analytiker med inriktning på Afrika och Mellanöstern, har skrivit flera bästsäljande böcker och tilldelats två framstående litterära priser i Tyskland.

Haile Selassie föddes 1892. Hans far, Ras Makonnen, var guvernör i provinsen Harar. Kejsare var Menelik II. Ras Makonnen var Meneliks närmaste förtrogne och kronprins. Emellertid dog Ras Makonnen plötsligt i sjukdom 1906. Sonen ärvde då titeln Ras, blev Ras Tafari och såg sig som den naturlige tronarvingen efter fadern, men det gjorde inte kejsaren. Till kronprins utsåg Menelik istället sin dotterson Lij Iyasu, som trädde till då kejsaren dog 1913.

Tre år senare, ännu okrönt, avsattes Lij Iyasu i en palatskupp, anklagad för att ha konverterat till islam, vilket närmast var att betrakta som förräderi. Ras Tafari svor på att han inte deltagit i någon konspiration mot sin rival. Det var först när han begrep att släktingen vänt den etiopisk-ortodoxa kyrkan ryggen som han förenade sig med kuppmännen. Det håller dock Asfa-Wossen för osannolikt. Den ambitiöse och äregirige Ras Tafari hade flera goda skäl att vilja bli av med släktingen på tronen.

Oomstridd efterträdare till Lij Iyasu blev Meneliks dotter och Lij Iyasus moster Zauditu. Eftersom hon var kvinna ansågs hon behöva en man som skötte politiken. Det blev Ras Tafari. Eftersom Lij Iyasu inte var beredd att släppa makten godvilligt utbröt ett kort inbördeskrig som dock vanns av de nya makthavarna. När den avsatte kejsaren infångats blev han satt i gyllene husarrest hos Asfa-Wossens farfar Ras Kassa.

Ras Tafari var bara 24 år då han upphöjdes till regent. Landet var i oreda efter inbördeskriget och runt om i kejsardömet fikade andra släktingar efter den makt som nu lagts i den unge prinsens händer. Många tvivlade på hans förmåga att reda ut situatiomen. Italiens ambassadör skrev i en rapport hem till Rom, att Ras Tafari saknade den skicklighet och energi som skulle krävas för att leda staten ut ur anarkin.

Fjorton år senare hade Ras Tafari manövrerat ut alla konkurrenter om makten. När kejsarinnan Zauditu dog i början av april 1930 var han självklar tronarvinge. Som regent hade han bland annat moderniserat krigsmakten, avskaffat slaveriet och gjort Etiopien till medlem i Nationernas förbund. Etiopien var i stort sett det enda icke koloniserade landet i Afrika. Italien hade försökt men förlorat det sedermera legandariska slaget vid Adwa 1869, mot de etiopiska styrkorna som leddes av Ras Makonnen, Ras Tafaris far.

Inom ett dygn efter Zauditus död utgick en kommuniké från den 37-årige tronföljaren där det meddelades att han tagit plats på kejsartronen under namnet Hans Majestät Haile Selassie I, kungarnas konung (Negus Negast) av Etiopien. Det fanns visserligen inga andra kungar längre i landet men den titeln tog han ändå, trots att den förnekats hans företrädare Zauditu med just det argumentet.

Det hörde till etiopisk tradition att kejsaren inför kröningen tog sig ett namn som skulle kunna fungera lite som en programförklaring. Den bokstavliga betydelsen av Haile Selassie är ”treenighetens makt”. Till de titlar han kröntes under hörde också ”Det segrande lejonet av Juda stam” samt ”Guds utvalde”.

Kröningen ägde rum i Addis Abeba i november 1930, ett storslaget och påkostat evenemang i närvaro av representanter och press från alla länder som Etiopien hade diplomatiska förbindelser med. Haile Selassie ville visa utlänningarna att Etiopien var ett lika civiliserat land som deras och sina landsmän att deras land hade en plats i den internationella gemenskapen.

Det som mötte gästerna vid kröningsspektaklet har beskrivits både som scener ur Alice i Underlandet och något taget ur Tusen och en natt. Vid den stora kröningsbanketten deltog 24 000 gäster. De utfordrades i fyra grupper om 6 000 vardera. Enligt den tyske ambassadören hade 700 oxar och 2 000 får slaktats inför banketten. Enligt New York Times var antalet slaktade oxar 5 000.

Det mest berömda reportaget från kröningsfestligheterna skrevs av den brittiske författaren Evelyn Waugh. Asfa-Wossen karaktäriserar Waughs artikel som en uttömmande beskrivning av alla missöden som inträffade. Men konstaterar sedan att även den notoriskt hånfulle britten lät sig imponeras av de parader och manövrer som följde dagarna efter kröningen.

Haile Selassie var nummer 225 i den mytologiska successionen efter Menelik I. 1931 såg han till att Etiopien fick sina första grundlagar. Fem år senare tvingades han i landsflykt. I december 1935 attackerade Mussolini Etiopien. Striderna pågick i sju månader innan Italien vann och fick revansch för nederlaget vid Adwa 1896. Italien tog kontroll över Etiopien, kung Viktor Emanuel proklamerades kejsare. Haile Selassie gick i exil i Bath i England.

Det var en tröstlös tid som han tillbringade med att söka övertyga London och Nationernas förbund om att ingripa mot Italiens övergrepp. Hans tal inför Nationernas förbund i Genève den 30 juni 1936 är klassiskt. Men stormakterna hade sina egna intressen och de sammanföll inte just då med Haile Selassies. Britterna var ovilliga att företa sig något som skulle kunna bidra till ett närmande mellan Rom och Berlin.

Det tog fyra år innan han blev bönhörd. Den 10 juni 1940 gick Italien med i andra världskriget på tysk sida. Haile Selassie förvandlades därmed till en nyckelfigur i världspolitiken. Den 4 maj 1941 kunde han med brittisk assistans återta sin kejsartron.

Åter på tronen började Haile Selassie i stigande grad ägna sig åt utrikespolitik och diplomati. Framförallt odlade han amerikanska kontakter. Efter det italienska nederlaget mot britter och etiopier i de strider som befriade Etiopien tog britterna hand om Eritrea och Ogaden. Båda territorierna hade under långa tider hört samman med Etiopien och Haile Selassie ville införliva dem med sitt rike. Det lyckades. I början av 1950-talet släppte britterna, efter amerikanska påtryckningar och förhandlingar i FN, kontrollen över båda områdena till Etiopien.

Haile Selassie hade gjort sig till en vida respekterad och beundrad ledare i världen. Men han var en patriark och despot, om än upplyst sådan. Demokrati och yttrandefrihet var honom främmande. Och i likhet med andra despoter skaffade han sig fiender och rivaler som ville störta honom.

I december 1960 genomfördes ett kuppförsök då kejsaren befann sig på statsbesök i Brasilien. Kuppmännen, två bröder varav en var befälhavare för det kejserliga gardet och en annan provinsguvernör, lyckades dock inte vinna den reguljära armén för sitt uppror. Upplösningen blev mycket blodig och Haile Selassie kunde återvända hem med tronen i behåll.

Det skulle dröja 14 år till nästa kuppförsök, det som slutligen fällde Haile Selassie. Det föregicks av gatudemonstrationer och myterier inom krigsmakten under vintern 1974. Anarki utbröt och tilltog. Armen började arrestera ministrar. Regeringar tillsattes och avsattes på löpande band men ingen rörde vid kejsaren. Själv påstod han att han hade allt under kontroll. I juni for han till Somalia för att delta i OAU:s toppmöte.

Inte förrän Derg, kuppofficerarnas sammanslutning, bokstavligen hade utplånat hela den kejserliga maktapparaten gav man sig på kejsaren själv. Åtta månader senare, den 28 augusti 1975 förmedlades nyheten att Haile Selassie var död. Han blev 83 år. Enligt vittnesmål från Haile Selassies butler, som Asfa-Wossen återger, blev han mördad; drogad och sedan kvävd med en kudde. Kanske av kuppledaren överste Mengistu själv.

Mengistu störtades i sin tur 1991 och lever sedan dess i exil i Robert Mugabes Zimbabwe.