Ideologiskt om kunskapssamhället

När kärnkraftverket i Fukushima dränktes av tsunamin den 11 mars 2011 reagerade Tysklands förbundskansler Angela Merkel omedelbart och deklarerade Energiewende, en närmast panikartad omläggning av Tysklands elproduktion med avveckling av kärnkraften som central åtgärd.

I båda fallen kan man säga att politikerna uppvisade en total likgiltighet för etablerad kunskap: ATP-systemet hade inbyggda svagheter som var välkända och att ett japanskt kärnkraftverk drabbades av en naturkatastrof har inget som helst samband med den tyska kärnkraftens säkerhet och funktion.

Båda exemplen tjänar som illustration över svagheten hos Jarricks intressanta Det finns inga häxor. En bok om kunskap. Denna bok om kunskap och kunskapssamhället känns en aning ideologiserad. Jarrick använder Trump som exempel på en politiker som är likgiltig för kunskap och förefaller vara av uppfattningen att USA:s nuvarande president representerar något nytt. Men det nya med Trump är den osannolika grovhet med vilken han agerar – inte att han struntar i uppenbara fakta. På det finns mer intressanta exempel.

Inte längre tyst om socialdemokratin och de afrikanska diktaturerna. Andra exempel på Jarricks ideologisering är att jämlikhet deklareras vara det viktigaste värdet och varken forskare eller journalister bör vara konsekvensneutrala i sitt förhållande till fakta. Dessa ställningstaganden är inte nödvändigtvis fel, men ger en separat debatt som inte slutförs och ställer sig därför mellan läsare och boken. Kritiken mot Jan Björklunds stöd för betyg eller Hans Bergströms för det fria skolvalet känns också lite småttiga i sammanhanget.

För övrigt är Jarricks bok mycket intressant. Den är komplex och resonerande. Som lat läsare saknar man bullet points, tydliga ställningstaganden och sammanfattningar. I gengäld belönas man med ett rikt smörgåsbord av vinklar och perspektiv på vad kunskap och kunskapssamhälle är och vilka konsekvenser det har.

En sammanfattning av bokens tes (i den mån det finns en sådan) är att mängden kunskap har ökat enormt. Det gör att vi alla förlorar överblicken och tvingas lita till experter, vilket i sin tur ger experterna makt som brukas eller missbrukas och till sist leder till en spridd misstro mot vetenskap och experter. Allt kan ifrågasättas även utan goda skäl. Sund skepsis lever i samhällsdebatten sida vid sida med foliehattsföreställningarna. Det är förstås ett problem.

Det positiva, menar Jarrick, är att medborgarna i västvärlden generellt är kunnigare idag än tidigare i historien. Dessutom har vetenskapen och den enorma mängden hyggligt underbyggd kunskap lett till ett för bara ett par generationer sedan otänkbart materiellt välstånd.