Moralen mellan förnuft och känsla

Under samma period har socialpsykologin tagit över som moralpsykologins hemvist, och känslorna snarare än förnuftet har tagits som utgångspunkt för vår förståelse av den mänskliga moralen.

Genom arbetet The Emotional Dog and Its Rational Tail.A Social Intuitionist Approach to Moral Judgement2001 blev Jona­than Haidt något av en centralgestalt ­inom den moderna moralpsykologin. Och hans kreativa moralpsykologiska experiment har väckt intresse långt utanför den egna disciplinen.

I sin nya bok The Righteous Mind vill Haidt förklara hur det kommer sig att förståndiga och omdömesgilla människor kan vara oeniga i moraliska och politiska frågor. Med utgångspunkt i amerikansk politik menar Haidt att republikaner har ett försprång gentemot demokrater: de förstår sig nämligen på (att utnyttja) social­psykologi. Haidt, själv liberal, menar att detta beror på att konservativa erkänner en moral som knyter an till flera ”moraliska fundament” som liberaler förnekar.

Premissen för Haidts tänkande är att moraliska omdömen inte är baserade på förnuftet. Snarare härstammar de från moraliska känslor eller ”intuitioner”. Förnuftets uppgift är att rättfärdiga dessa intuitioner, men har nästan inget att göra med varför vi har de känslor vi har, och har dessutom begränsad förmåga att styra dem. Haidt demonstrerar det via olika tankeexperiment som typiskt orsakar negativa reaktioner – trots frånvaron av uppenbara moraliska övertramp.

Ett exempel: En familj beslutar sig för att äta sin hund som just blivit överkörd. Försökspersonerna i Haidts experiment fördömer vanligen en sådan handling och försöker rättfärdiga sina intuitioner. Men ofta kan de inte finna några godtagbara skäl baserade på förnuftet. Ändå står de likväl kvar vid sin bedömning. Experimenten tycks visa att intuitioner är baserade på annat än de principer förnuftet erkänner. Idén att förnuftets roll inom moralen är att tjäna våra känslor associeras ofta med filosofen David Hume, och Haidt anser sig alltså ge teorin empiriskt stöd.

Haidt argumenterar även för att liberaler och konservativa skiljer sig åt vad gäller moraliska intuitioner. Konservativa erkänner existensen av en moral som sträcker sig bortom det man kallar ”skadeprincipen” och ”rättviseprincipen”. Deras moral innehåller även värden som lojalitet, auktoritet och helgd. Många av de tankeexperiment Haidt använder är just sådana som aktualiserar dessa principer.

Haidt kallar teorin (utvecklad med Craig Josephs) moral foundations theory. Moraliska intuitioner kan förstås som manifestationer av en uppsättning moraliska fundament. Vår moral är produkten av särskilda psykologiska ”moduler”, en ­enligt Haidt medfödd förmåga att reagera på moraliskt relevanta händelser. Dessa händelser representerar i sin tur viktiga evolutionära utmaningar. Haidt finner stöd för fem separata fundament: ”omsorg” (skadeprincipen), ”rättvisa”, ”lojalitet”, ”auktoritet”, ”helgd”.

Varje fundament beskrivs utifrån den evolutionära utmaning fundamentet möter, dess ursprungliga och nuvarande ”triggers”, associerade känslor och dygder. Ett exempel är fundamentet ”lojalitet”: Utmaningen är att bygga hållbara koalitioner. Fundamentet triggades ursprungligen av hot mot gruppen, (men numera oftare av till exempel idrottshändelser). Karaktäristiska känslor förknippade med fundamentet är gruppstolthet, och ilska mot förrädare. Och dygden som sammankopplas med lojalitet kan exempelvis vara ”självuppoffring”.

Moralisk oenighet uppstår när en situation triggar olika fundament hos olika personer. Om till exempel livet ses som heligt följer att dödshjälp inte kan accepteras, även om en sådan handling kan minska lidande. Men hur ska vi bedöma samma moraliska dilemma om ”helighet” inte accepteras som ett fundament?

Vilka fundament vi ställer oss bakom stämmer överens med vår position på den politiska kartan. Det kan Haidt visa genom den empiri hans sammanställt genom ett moraltest på hemsidan yourmorals.org. Hans modell är intressant, men i sin tillgänglighetsiver gör han dock ofta kategoriska uttalanden när evidensen bara ger stöd åt tendenser.

Haidt menar att moralens uppkomst bäst förklaras genom evolutionär gruppselektion – en bekant men kontroversiell position. Grupper med stark intern moral klarar sig bättre än de utan. En grupp där medlemmarna har en fallenhet att straffa fuskare, även när kostnaden är hög, kan överleva eftersom det gör gruppen mer konkurrenskraftig. Men det är i själva verket oklart om Haidts teori involverar gruppselektion. Bestraffning av fuskare skapar ett internt tryck som gör att individer i gruppen vinner på att vara, eller förefalla vara, moraliska – men detta är i själva verket förenligt även med den selektion som sker på individnivå.

Haidts arbete utmynnar i en varning för ”moraliska monister”, det vill säga de som försöker reducera moralen till ett enda fundament. Han varnar för detta trots att han själv är uttalad utilitarist. (”Durkhei­miansk” utilitarist, påpekar han, men det betyder bara att han har en viss uppfattning om vad det är som gör människor lyckliga: att leva och verka i samhällen.) Här finns också en olöst spänning: Om moralen så fundamentalt binder oss till våra grupper, hur är det möjligt för oss att bli bättre människor i en mer universell bemärkelse? Det är en av moralpsykologins stora frågor, och den lämnas obesvarad.