Samhälle

Harold Evans goda hjärta

Mats Wiklund. Foto: Johan Patricny

När jag kom in i branschen för 40 år sedan hade journalistik ett nästan löjeväckande romantiskt skimmer. Namn som Bob Woodward och Carl Bernstein, Günter Wallraff och – för dem utan hämningar och omdöme – Jan Guillou ingick i vokabulären och självbilden.

Mats Wiklund

Redaktör i Axess.

Affischen på Aftonbladets chefredaktör Gary Engman med majspipa och plirig blick under den självgoda rubriken ”Nu får pamparna passa sig” är kongenial med tidsandan.

Några vändor på lokaltidningar med hårdföra och verklighetsnära nyhetschefer tog grillerna ur mig. Jag lärde mig ett yrke. Och liksom i alla yrken måste man kunna grunderna för att utvecklas och förkovras. Den som aldrig har rapporterat, med ett orubbligt krav på rättstavade namn, från ett frikyrkomöte en söndagseftermiddag ute i det fria med kaffetermosar, sång och bön, har en mycket svårfylld journalistisk kunskapslucka.

Därmed inte sagt att landsortstidningar drar sig för att säga obehagliga sanningar eller driva kampanjer. En av mina favoriter, Krister Wistbacka hade som chefredaktör i Katrineholms-Kuriren, total koll på en lokal socialdemokratisk pamp vid namn Göran Persson samtidigt som han skrev ledare och höll örat mot marken för att inte gå miste om minsta lilla skälvning i de södermanländska bygderna.

Den brittiske journalisten Harold Evans hade förstått och respekterat Krister. Hans meritlista, det måste ändå medges, var på papperet mer imponerande. I eftermäle och nekrologer framhålls Evans banbrytande chefredaktörskap på Sunday Times där han i stort sett uppfann det avslöjande reportaget. Tidningens insight team skrev scoop efter scoop som röjde missförhållanden och gjorde Storbritannien mer öppet och tolerant.
Att Rupert Murdoch gjorde honom till chefredaktör i Times och i stort sett i samma andetag sedan sparkade honom gjorde inte saken sämre.

Harold Evans avslutade sin bländande karriär som förlagschef på Random House i New York och dog vid 92 års ålder i oktober. Hans far var lokförare och hans farfar kunde inte läsa. Avståndet mellan uppväxten på Renshaw Street i Manchester och tidningspalatsen på Fleet Street skulle kunna mätas i ljusår.

Harold Evans behöll hela tiden sin nyfikenhet och nästan pojkaktiga iver. Och viktigast av allt i ett yrke med särskild hemvist för cyniker och pessimister besatte han en helt nödvändig egenskap: ett gott hjärta.­

Upptäck Axess Digital i 3 månader utan kostnad

Allt innehåll. Alltid nära till hands.

  • Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
  • Tillgång till vårt magasinarkiv
  • Nyhetsbrev direkt till din inbox
Se alla våra erbjudanden

Publicerad:

Uppdaterad:

  • Övrigt

    Peter Luthersson 1954 – 2025

    Mats Wiklund

  • Krönika

    Mats Wiklund

    När Thatcher tog teaterlektioner

  • Krönika

    Mats Wiklund

    I stundens hetta

  • Krönika

    Mats Wiklund

    Såren som aldrig läker

  • Krönika

    Mats Wiklund

    Sanningssägaren

  • Krönika

    Mats Wiklund

    FRÅN SIGGE STARK TILL DOSTOJEVSKIJ

Läs vidare inom Samhälle

  • Ruud Koopman klär av en postkolonial myt

    Torbjörn Elensky

  • ,

    Väst måste vara tuffare mot Ryssland

    Alex Voronov

  • Det danska kungahuset är experter på autenticitet

    Anna-Karin Wyndhamn

  • ,

    Natosamarbetet knakar i fogarna

    Ann-Sofie Dahl

  • ,

    Bostadsmarknaden förstör mänsklig tillit

    Håkan Boström

  • Högern har förlorat sin folklighet

    PJ Anders Linder