Relevans på glid?

Hon avslutar med iakttagelsen att ”samhällsvetenskaplig forskning […] utvecklats till en världsomspännande, expansiv verksamhet, men har samtidigt inriktats mot frågor som främst intresserar de berörda forskarna”. Det är en självkritisk kommentar värd både ett seminarium och en mässa.

De företagsekonomiska forskningsinsatserna – både Brunsson och jag är ekonomer – kan tyvärr tjäna som exempel från samhälls­vetenskapen. Ämnet etablerades vid högskolorna i början av 1900-talet och den forskning som sträckte sig väl över halva seklet hade nära koppling till företags och branschers faktiska utveckling. Professor Ulf af Trolle blev riksbekant som ”företagsdoktorn” genom en serie branschstudier av betydelse för näringslivets utveckling kring mitten av förra seklet. Universitetens gryende företagsekonomiska forskning hade en stadig fot i konkreta, empiriska iakttagelser, men dåtidens aktörer ville komma ifrån ”utredningar” och in i ”akademin”. Man gjorde det strategiska valet att sträva efter den akademiska världens mer abstrakta resonemang om teorier och modeller. Ju längre 1900-talet led, desto mer gled forskningen från de praktiska problemen och problemlösningarna till att istället vila på den teoretiska foten. Forskningstiden har sedan alltmer ägnats åt att internt bolla begrepp, ofta med knapphändiga empiriska data som bihang, för att inte säga en irriterande blindtarm. Konfrontation med verkligheten har ersatts av teorin om verkligheten.

”Inte alla forskare finner intresse av att tillmötesgå forskningsrådens efterfrågan på genusrelaterade eller hållbarhetsformulerade spetsfundigheter.”

När akademiska ämnen blivit mer esoteriska svarar beslutsfattande organisationer med att utveckla egna organisationer för empiriska studier som Brottsförebyggande rådet (Brå) och Handelns utredningsinstitut (HUI). Ett intressant fall i det sammanhanget är etableringen av Statens institut för byggnadsforskning (SIB) i mitten av 1970-talet. Där var ordet utredning tabubelagt och Forskning stavades med så stor bokstav. Man ville gärna bli ett eget forsknings­universitet, en utveckling som den borgerliga regeringen i början av 1990-talet fann irrelevant varför man avvecklade hela organisationen.

När Ingrid Carlberg grundligt går igenom sitt minst sagt omfattande källmaterial och skriver en mycket underhållande bok om Alfred Nobel (2019) noterar hon förvånat att Nobels framgångar varken baserade sig på teori eller systematiskt arbete. Det var trial and error som ledde till framgången. Och Nobel är inte ensam; när man studerar mer nutida framgångsföretag som Apple, Microsoft, Spotify med flera slås man av att de utvecklats av entreprenörer som utgått från det de ser och gör, mer sällan av teori.

Forskningsartiklarnas standardstruktur har trots allt fördelen att man snabbt kan söka den information man önskar. Högre utbildning går också mer ut på att lära sig förstå den vetenskapliga processens form. Kraven på relevanta problemlösningar har alltmer försvunnit då kraven på genomströmningshastigheten ökat inom högskolan. Många amerikanska universitet har därför ersatt krävande examensuppsatser med läskurser. Till och med doktorsavhandlingar ses numera som gesällprov och övningar inför en kommande karriär som forskare (eller lärare) efter de fem åren. Men ingenting hindrar naturligtvis att man skriver en inledning eller avslutning med knorr. Allt oftare får också artiklarna rubriker som ska locka till läsning. Brita Bergseths avhandling (2015) om kvalitetsmätning och rankning av universitet fick den träffande titeln Vägledning eller vilseledning?

Företagsekonomins strategiska val har lett till en enkelriktad teoriväg som fått till följd att man numera inte ser mycket av dess forskning i den allmänna samhällsdebatten. Det är påfallande att många intressanta ekonomianalyser istället skrivs av journalister som Ingrid Carlberg. Hon visar en vital förmåga att både samla ett omfattande källmaterial och presentera en läsvärd och relevant text. Journalisten Johanna Bäckström Lerneby blottlägger i den aktuella boken Familjen hur en kriminell klan de facto fungerar som ett företag i en miljö som ekonomer vanligen ser som intressant, emerging markets, men som helt hamnat utanför radarn för den akademiska forskningen om marknader som nätverk. Det forskningsområdet var från början förankrat i omfattande empiriska studier men ser ut att vandra längs en väg mot knappologi för kollegiala ­kaffestunder och internationella begreppsutbyten.

Om forskningsprocessens struktur och språkdräkt ligger i forskarnas händer, är den lika viktiga frågan om innehållets relevans något som efter hand verkar glida ur desamma. Högskolelagen ger forskarna rätt att själva välja vad de vill studera. Samtidigt kräver en allt större andel av forskningstiden extern finansiering. Inte alla forskare finner intresse av att tillmötesgå forskningsrådens efterfrågan på genusrelaterade eller hållbarhetsformulerade spetsfundigheter. Den faktiska begränsningen av forskningens frihet som anslagsstyrningen innebär kan därmed sägas bidra till forskningens esoteriska karaktär och till bristen på exoteriska resultat.