Korruption urholkar själen

Under en resa till Rumänien för några år sedan fick jag en ögonblicksbild av hur vardagskorruption kan upplevas som den naturligaste sak i världen. I detta låglöneland har även högutbildade, som exempelvis läkare, en med västliga mått blygsam inkomst. Min guide förklarade att rumäner som gick till doktorn förväntades ha med en penninggåva. Den som inte hade råd att skänka den extra lilla dusören kunde inte räkna med samma bemötande eller kvalitet på vården. Min spontana reaktion var förstås att det var fel, men guiden förklarade pedagogiskt att det bara handlade om ett sätt att visa sin uppskattning och tacksamhet. ­Läkarna klarade sig ju knappt på sina skrala ­löner.

Detta exempel är naturligtvis en liten detalj i ett system med väsentligt grövre korruption än så, samtidigt illustrerar det hur pass integrerade mutor är i det rumänska samhället. På en mänsklig nivå är det inte svårbegripligt att man vill ge lite ”dricks”, till sin lågavlönade läkare. Men i en rättsstat är detta, förstås, ett mutbrott.

Dilemmat med länder där korruption blivit en del av samhällets blodomlopp är att det är så oerhört svårt att bli av med den: alltför många har allt för mycket att tjäna på status quo. Rumänien ligger i botten av EU-länderna på Transparency Internationals korruptionsindex, 46 ­poäng av 100 hade landet i den senaste mätningen från 2024. Sverige fick 80 poäng – vår sämsta notering sedan mätningarna började för trettio år sedan. År 2015 hade vi 89 poäng.

Sverige har varit bland de bästa i klassen, men risken är att vi kommer att halka än längre ner på indexet. Den organiserade brottslighet som etablerat sig under 2000-talet letar sig aktivt in i alla delar av samhället: näringsliv, riksdag, banker, domstolar, polisen och andra myndigheter, med flera. Mycket talar för att de fall som uppmärksammats de senaste åren bara är toppen av ett isberg, och att mörkertalet är stort. Fler länder i Europa har samma negativa utveckling.

Ett intressant fall är maffians utbredning i Tyskland. Kriminologen Zora L. Hauser har disputerat på detta i Oxford och kom tidigare i år ut med en bok i ämnet. Hon beskriver hur det gamla anrika (om man kan säga så) kriminella nätverket från italienska Calabrien, ­Ndrangheta, genom migration har spridit sig till små orter i Tyskland. En konsekvens är att det på vissa ställen inte går att handla på någon av de lokala pizzeriorna utan att gynna maffian, som sysslar med penningtvätt och knarkhandel.

Ndrangheta är en av världens mäktigaste kriminella nätverk, aktivt i 80 länder. Näst efter Italien är det alltså Tyskland, eller snarare tyska småstäder, som blivit nätverkets främsta bas. Strategin är att infiltrera lokal­samhället: att driva en populär restaurang på orten och vara tummis med dess starke man i lokalpolitiken – samtidigt som de ägnar sig åt kriminell verksamhet. Korruptionen följer med detta.

Den tyska pizzan med kriminella kopplingar för osökt tankarna till våra svenska jordgubbar. Sedan ett par somrar tillbaka har den svenska polisen varnat för att lokala jordgubbsförsäljare kan kopplas till ett kriminellt nätverk och att man genom att handla de rara bären till midsommar i ett gatustånd kan bidra till penningtvätt.

Vad gäller korruption i det allmänna, tillsatte regeringen förra året utredningen om ”straffrättsliga åtgärder mot korruption och tjänstefel”, vars betänkande lades fram den 25 juli i år. I det föreslås en rad åtgärder för att anpassa lagstiftningen till vår nya svenska verklighet. Återstår att se om det går att hejda eller rentav vända den tråkiga utveckling vi för närvarande ser.

I vårt fördjupande block om korruption i detta nummer ger Louise Brown en lägesbeskrivning av var Sverige befinner sig just nu. Bo Rothstein reflekterar över varför forskarna länge hade ett så förstrött intresse för frågan – och Torbjörn Elensky visar hur korruption i Afrika sprider sig och får återverkningar på andra kontinenter.

Korruption är ett gift, och får det fäste i vårt samhälles blodomlopp kan det långsamt ta kål på vår demokrati och rättsstat.

Har ni tankar om nämnda essäer eller något annat i detta nummer? Skriv till oss på redaktionen@axess.se.