Fjärilarna som styr vår ekonomi

Jag frågade vännerna i min bioklubb vilken film som var den bästa de såg innan jag anslöt mig. De var helt eniga om franska Fritt fall, av Justine Triet. Jag såg den så snart jag kunde, men blev gruvligt besviken. Och sur på mig själv, eftersom jag visste varför.

Jag hade låtit mig bli förväntansförgiftad. Problemet var ju inte den utmärkta filmen, utan min nyckfulla inre barometer, som gnällde att den inte var såå bra.

Över-förväntan-rus fungerar på samma sätt, fast åt andra hållet. En expert på affärskultur jag nyligen intervjuade berättade att svenska företagare som åker till Kina för första gången ofta blir upprymda när de märker att det ”faktiskt går att göra affärer i ett sådant land också”. Det hade man inte trott! (Norrmännen däremot, som borde plocka upp varenda kulturell vink, avfärdas som hopplösa.)

När man funderar på det ser stora delar av livet ut att dränkas i ett färgbad av förväntningar innan vi springer iväg och upplever det. Tänk bara på hur barn uppfyller föräldrars och lärares projektioner. Men trots förväntningarnas superkraft att forma verkligheten känns de rätt flummiga. De kan inte fångas in med fjärilshåv och studeras, de är sekundvis föränderliga, ofta omedvetna och inte sällan grundlösa. Fjärilar i magen inför en dejt eller ett tryck över bröstet i väntrummet hos doktorn osar inte precis vetenskaplighet.

Men simsalabim – om man studerar dem i flock förändras karaktären. På aggregerad nivå kristalliseras vingslag och irrationell vånda till fakta och statistik. Mest synligt är det inom makroekonomi, där vardagliga förväntningar förvandlas till nyckeltal som långa räntor, prisutveckling och sparbeteende – mått och indikatorer som sysselsätter en hel armé av analytiker, företagare och centralbankirer.

Den främsta tummelplatsen för förväntningar är givetvis börsen. Priset på aktier ska bestämmas av vad man tror om ett bolags framtida vinster. Ett amalgam av fakta och psykologi får kapitalet att dagligen rusa in och ut i olika aktiepositioner.

Inför våren är det ovanligt bubbligt i den ekonomiska förväntningsgrytan, inte bara på börsen. Investerare och hushåll uttrycker mer optimism än tidigare, men med det brända barnets försiktighet. Alla minns förra årets förhoppningsfulla första månader, innan Trump blev crazy på ett nytt sätt.

I år simmar en hel flock svarta svanar runt i den globala dammen, redo att flaxa upp. Venezuela, Iran, kreditbubbla, Ukraina, Taiwan, AI-bubbla, Grönland … Var är de vanliga vita? Undrar man.

Det har varit instabilt och olycksbådande under lång tid nu, men realiteten är ändå att börsen trots tullkaoset steg 14 procent förra året, och under 2026 väntas tillväxten bli runt sunda 2,5 procent. Det går helt enkelt bättre för Sverige än det … känns.

Bland nationalekonomerna på hemmaplan råder rentav oro för att regeringen just nu gör sig skyldig till en spektakulär feltajmning: ovanpå en även i övrigt expansiv budget halveras dessutom matmomsen i april. Sådant blir det sockerchock av, sa Nordeas chefekonom Annika Winsth nyligen. Konsumenterna är redan rikare än de tror. Sparandet minskar, till exempel, ett tecken på att lilla kassakistan därhemma känns angenämt full. Ovanpå det läggs nu alltså en valfläskig momssänkning, som kommer att få konsumenterna att äntligen släppa det hårda greppet om plånboken. Fastighetspriserna väntas öka (lånetaket höjs ju också), bilförsäljningen drar igång och livet blir allmänt roligare.

Men risken är, enligt ekonomerna, att det alltför snabbt blir alltför kul och att räntan därmed måste höjas.

Det skulle inte bli populärt efter den obehagliga loop på räntebanan vi just återhämtat oss ifrån. Investeringar och konsumtion skulle kunna överreagera nedåt. Kanske. Hur som helst lär den regering som sitter vid makten då få huka sig i riksdagsbänkarna.

För på samma sätt som vi fastnat i en mental lågkonjunktur orienterar vi oss utifrån minnet av nollräntan före 2022. Det är den psykologin Riksbanken måste navigera.

I deras penningpolitiska protokoll försöker de nåla fast våra fjärilar, så att de inte flyger samman och formar ett inflationsspöke eller något annat obehagligt.