De enda investeringsråd du behöver

Vad är det som händer där ute på marknaderna egentligen? Länder invaderas och aktiemarknaden rycker på axlarna. Kevin Warsh föreslås som Fed-chef och guldet kraschar. Enskilda aktier åker upp och ner dubbelsiffrigt på en dag utan att det ”hänt nåt”. Ingen rapport, inga nyheter om bolagen.

Det har inte precis blivit lättare att vara vanlig dödlig privatinvesterare.

Rådgivare på bank är trots titeln knappt bemyndigade att ge råd. Och för säkerhets skull måste vi skriva under på att vi nog ändå förlorar alla pengar till slut.

På nätet är stämningen mindre återhållsam. ”Finfluencers” gör tvärsäkra utfästelser om att alla kan gå i behaglig pension vid 47. Och mellan rådlösa rådgivare och virala orakel finns dessutom en kader av analytiker, som tar sig an kristallkulan med akademiskt nit.

Vi sägs vara väldigt ”aktieintresserade” i Norden. Tre gånger så många svenskar äger fonder som genomsnittet i Europa. Men hur många av oss är ”intresserade” genom att blunda och stoppa pengarna i indexfonder?

Turligt nog är det ingen dum placering alls. Sannolikt den bästa, även om det låter osexigt jämfört med allt kul andra verkar ägna sig åt i finansvärlden. Bitcoin, champagne och sånt. Men aktiva förvaltare fixar faktiskt inte högre avkastning än börsindex mer än (i bästa fall) ett fåtal år i följd. Mängder av studier intygar det.

Men. Om man nu ändå är litet lockad av att leka finanshaj, utan att för den skull byta Buddenbrooks mot Bloomberg? Låt oss ta ett råd från varje grupp.

Analytikerna älskar portföljer. Och att fördela de ägg man har över flera korgar är ett av få råd som faktiskt har bevisats. Diversifierade insatser sänker helt enkelt risken för en given avkastningsnivå. Harry Markowitz kom med den idén på 1950-talet, som stödde utvecklingen mot … indexprodukter. Men diversifieringens magi kräver inte ett helt index.

Redan med tio olika aktier finns bara 40 procent av den bolagsspecifika risken kvar, vid 20–25 aktier endast 20–30 procent.

Däremot återstår marknadsrisken (räntor, geopolitik och sånt), som man inte kan diversifiera bort i en portfölj av bara aktier. Därifrån kommer tanken att fördela äggen över flera tillgångsklasser. Fastigheter och råvaror skyddar mot inflation, obligationer mot högre räntor, i grova drag. Ett vanligt råd är 50 procent aktier, 35 procent räntebärande papper och 15 procent reala tillgångar.

Särskilt bra är det att shoppa ingredienser till portföljen där avgifterna är låga. Och det är de – om du investerar själv, på någon internetbank. Litet synd, eftersom det låter mycket gosigare med private banking. Men för den som har mindre än några tiotal miljoner är det en lyxprodukt. Som man så klart ska betala för om man vill, som för all annan bekvämlighet. Bara man inte tror att själva pengarna förökar sig bättre med den inramningen.

Den verkligt förmögne har inte privata bankirer för att bli ompysslad utan för att få access. Till investeringar i onoterade bolag, infrastruktur och private equity-fonder, där varje ”biljett” mäts i miljoner. Där blir det sant att ju mer du har, desto mer kan du tjäna.

Efter att ha dissat privata bankirer förmedlar jag ändå ett råd från den klokaste jag känner (de är ju smarta, problemet är att de är dyra för mind­re investerare): Försätt dig aldrig i en situation där du måste sälja tillgångar vid en tidpunkt du inte själv valt. Någonsin. När marknader kraschar säljer inte de rika och smarta. De ser tvärtom till att vara i position att köpa mer.

Ska vi till sist lyssna på en finfluencer, så kan det bara bli stencoole 95-årige Warren Buffett. Han uppmanar oss att investera i ”sånt man förstår”, vilket inte betyder att man behöver kunna vibe-koda för att satsa i ett AI-bolag.

Men man ska förstå vad som driver priset på den finansiella produkt man väljer, och man ska förstå vad som kan gå snett. Om en ”kapitalskyddad autocall med minneskupong” känns … exotisk, så finns bättre alternativ. Strukturerade produkter med konstiga namn är för övrigt designade så att huset tar lägst risk.

På 30–40 års sikt har avkastningen på börsen alltid varit god, även när man inkluderar djupa kriser. Det gör att allt utöver kompassriktningen att diversifiera, disciplinera och förstå, det är egentligen finlir.