Kan Kanada bli den femtioelfte delstaten?

I sketchen ”The North Minehead by-­election” spelar John Cleese en mr Hilter, som omger sig av hantlangarna Bimmler och Ron Vibbentrop. Hilter är ”The National Bocialists” kandidat i fyllnadsvalet i en valkrets i Somerset.

Hilter, Bimmler och Vibbentrop bor på ett litet pensionat där de sitter lutade över en karta över Stalingrad. MacGöring ringer. Ron Vibbentrop bedyrar att han är född i Somerset och till skillnad från von Ribbentrop inte alls på Gotterdammerstrasse 46 i Düsseldorf. Bimmler presenterar sig själv som ”pensionerad fönsterputsare och pacifist”.

Ett bärande inslag i valkampanjen är terri­to­riel­la anspråk på grannkommunen Taunton, som enligt Hilter alltid varit en historisk del av North Minehead. Även en annektering av Polen står på programmet.

Som det heter: Farsen upprepar sig inte. Men den rimmar.

Donald Trump är lyckligtvis inte Hilter eller – olyckligtvis – inte Monty Python. De territoriella anspråk han riktar mot sina allierade är högst verkliga. Panamakanalen ska tas tillbaka. Kanada och Grönland bli amerikanska delstater.

Vicepresident JD Vance har dessutom haft den sällsynt dåliga smaken att vid upprepade tillfällen kalla Danmark för en dålig allierad. Presidenten har hotat med riktade tullar mot den danska ekonomin om han inte får sin vilja igenom.

Detta mot ett land som var med och grundade Nato och som under de senaste decennierna med stor lojalitet och till stora uppoffringar ställt upp för USA. Inte minst i kriget mot terrorismen. I relation till folkmängden stupade det fler danska än amerikanska soldater i Afghanistan. Det är helt enkelt svinaktigt.

Enligt en opinionsundersökning från Ber­lingske­­ önskar 6 procent av grönlänningarna att bli en del av USA. 85 procent är emot. Trumps tolkning är att ” The people of Greenland would love to become a state of the United States of America”. I Kanada är entusiasmen något större – 9 procent vill bli del av USA.

Den amerikanska konstitutionen är inte särskilt detaljerad för hur ett territorium blir delstat. Enligt artikel IV i sektion 3 av konstitutionen är det ett beslut som fattas av kongressen. Hur processen dit ska se ut framgår inte.

I praktiken har beslutet alltid vilat på en ­tydlig vilja hos befolkningen i den framtida staten. År 1958 röstade exempelvis drygt 83 procent för att Alaska skulle bli USA:s 49:e delstat. Ett år senare vann jasidan 93 procent i en motsvarande omröstning på Hawaii.

Den politiska processen hade pågått i ett halvsekel. Och i båda fallen fanns ett motstånd bland de redan befintliga staterna. Demokratiska sydstatspolitiker såg en risk att medborgarrätts­rörelsen skulle stärkas i kongressen. Republikaner trodde att Alaska skulle bli ett slukhål för den federala budgeten.

Det territorium som under lång tid varit ak­tuellt för att bli USA:s 51:a delstat är Puerto Rico. Puerto Ricos befolkning är dubbelt så stor som Hawaiis och fyra gånger större än Alaskas.

I samband med valet i november genomfördes en rådgivande folkomröstning där knappt sextio procent röstade för att Puerto Rico ska bli en delstat och knappt 12 procent för självständighet. Motståndet har även här haft en tydlig taktisk komponent, där republikanska politiker oroar sig för två nya demokratiska senatorer.

Kanada är i sig en federation. Som av historiska och politiska skäl består av 10 provinser och tre territorier. Trumps tanke (i den mån utfallen mot Kanada kan sägas kvalificeras som en sådan) är att slå ihop detta till en delstat.

Om det blev verklighet skulle det innebära att man blev USA:s folkrikaste delstat – marginellt större än Kalifornien och dubbelt så stor som New York. Det skulle innebära drygt femtio elektorsröster i presidentvalet och ungefär lika många ledamöter i representanthuset.

Med drygt 55 000 invånare skulle Grönland utgöra en tiondel av den idag befolkningsmässigt minsta delstaten Wyoming. Den grönländs­ka befolkningen är dessutom mindre än såväl Guams och Amerikanska Jungfruöarnas (två av USA:s territorier som inte har status som delstater).

Wyomings befolkning underskrider genomsnittet för invånarantalet i en valkrets till representanthuset, men man har ändå en kongress­ledamot (till nyligen den republikanske Trumpkritikern Liz Cheney). Grönland skulle på motsvarande sätt få en kongressledamot och två senatorer.

Det är osannolikt att Grönland och Kanada skulle bli amerikanska delstater i en normal, ordnad och demokratisk process. Det gör inte Donald Trumps utfall mindre oroväckande.