En ljusskygg individ

I den tyska tv-serien Babylon Berlin, som sänds i SVT, förekommer ett flertal verkliga historiska gestalter. Bara några av dem figurerar dock under sitt riktiga namn. En av dessa är SA-ledaren Walther Stennes, som våren 1931 iscensatte en revolt mot partiledningen i München. Som man kan se i den senaste säsongen slogs revolten snabbt ner. Vem var denne man och vad blev det av honom?

Walther Stennes föddes 1895 i Westfalen. Från sitt tionde levnadsår gick han i kadettskola först utanför Köln och sedan i Berlin-Lichtenberg, där han var klasskamrat med Hermann Göring. Stennes deltog i första världskriget och erhöll då flera militära utmärkelser. Efter krigsslutet deltog han i frikårsaktiviteter, var verksam inom säkerhetspolisen i Berlin och inom det illegala så kallade svarta riksvärnet. Stennes anslöt sig till nationalsocialismen i maj 1927 och redan samma år utnämndes han till chef för SA i östra Tyskland, som inkluderade Berlin-Brandenburg, Ostpreussen och Pommern. Detta gjorde honom, i takt med att partiets inflytande växte, till en man att räkna med.

Stennes hade emellertid svårigheter att inordna sig. Han ville inte acceptera Hitlers legalitetskurs och krävde ett större inflytande och bättre villkor för sina SA-män. Han var överhuvudtaget kritisk till vad han såg som borgerligt-liberala tendenser i partiet. Detta ledde till ett första Stennes-myteri i augusti 1930 och sedan till kuppförsöket mot partiledningen i månadsskiftet mars/april 1931 som skildras i Babylon Berlin. Det senare medförde att han uteslöts ur partiet och svartlistades inom rörelsen. Under tiden fram till det nazistiska maktövertagandet i januari 1933 eftersträvade Stennes att bygga upp en egen rörelse, och underhöll då kontakter med bland andra Otto Strasser som sommaren 1930 brutit med nationalsocialismen under parollen ”socialisterna lämnar partiet”. I maj 1933 greps Stennes och spärrades in i SS-fängelset Columbiahuset vid Tempelhoffältet i Berlin.

I en av den nationalsocialistiska säkerhetstjänsten (SD) författad rapport från juni 1933 angavs som resultatet av ”in­gående efterforskningar” att Stennes redan före kuppförsöket skall ha stått i förbindelse med den preussiska och social­demokratiska inrikesministern Carl Severing, och på dennes uppdrag verkat för att splittra eller ta kontrollen över den nationalsocialistiska rörelsen. Detta stämmer säkerligen inte men var förmodligen ett rykte som cirkulerade. Det antyddes i samma rapport även att den sovjetiska ambassaden i Berlin skall ha haft ett finger med i spelet. I vilket fall så fick den fängslade Stennes hjälp av sin gamle vän Göring. Denne såg till att Stennes frigavs mot att han skyndsamt lämnade landet. Så skedde också i september 1933. Det är knappast någon djärv gissning att Stennes, om han stannat kvar i Tyskland, inte hade överlevt ”de långa knivarnas natt” sommaren 1934.

Stennes flydde via Holland och England till Kina. Han och hans hustru anlände till Shanghai med båt i november 1933. Under de följande åren arbetade han som militär rådgivare åt Chiang Kai-shek och som chef för dennes livgarde. I Kina umgicks han i tyska diplomat- och agentkretsar trots att han uppfattade sig själv som motståndare till Hitlerregimen. I januari 1939 tog Stennes kontakt med representanter för Sovjetunionen, och från och med våren detta år verkade han som informatör åt Stalin under täcknamnet ”Drug”. Han skall bland annat i början av 1941 ha informerat sina ryska uppdragsgivare om den förestående tyska attacken mot Sovjetunionen.

Först 1949 återvände Stennes till Tyskland, där han bosatte sig i den brittiska ockupationszonen. Han kvarstod som sovjetisk spion fram till 1952 då samarbetet upphörde. Skälet skall ha varit att Stennes villkor för vidare samarbete var att hänsyn togs till Tysklands nationella intressen så som han själv uppfattade dessa. Han var även fräck nog att ansöka om att bli rättsligt erkänd som ett av nationalsocialismens offer, något som dock inte beviljades. Stennes avled först 1983.

Walther Stennes tillhör utan tvekan den kategori av ljusskygga individer vars bevekelsegrunder, förehavanden och kontakter ingen historisk forskning förmår att fullt ut genomlysa. Han delade troligen även ett vanligt förekommande karaktärsdrag bland dessa individer: överskattningen av den egna personens betydelse.