Vi behöver fler stipendier

Vistelsen var i sig utvecklande med allt vad den innebar av att lära känna nya människor och att få leva i en annan kultur. Och den fick en central betydelse för efterföljande livsval, både personliga och yrkesmässiga.

Många som fått stipendium kan vittna om hur värdefullt det varit. Forskningsstipendier som lett till banbrytande resultat, resestipendier som resulterat i livslånga samarbeten över gränserna, konstnärsstipendier som möjliggjort perioder av ostört skapande, författarstipendier som avsatt stor litteratur (eller i en del fall åtminstone helkvällar på Gyllene Freden, vilket även det har ett värde).

Trots det skulle jag vilja säga att stipendiet är relativt obesjunget som företeelse. Internet är fullt av tips om hur man söker stipendier, men jag tror aldrig jag har sett en generell argumentation kring vad det är för mening med att ge stipendier.

ändå är ett stipendium är en helt unik form av ersättning. Ett stipendium är inte en lön, för det förutsätter inte en motprestation. Det är inte en bonus eller ett pris, för det uppmärksammar och belönar inte ett redan utfört arbete. Det är inte ett lån eller en finansiell investering, för det medför inget krav från finansiären att få avkastning på sin insats. Men det är också något annat än en gåva, för det innebär ändå särskilda förväntningar på mottagaren.

Jag tror att den som inrättar ett stipendium intuitivt förstår att det skapar ett alldeles speciellt slags utrymme för förkovran och krea­tivitet. Ett stipendium säger: vi tror att du har en idé eller en talang där du kan producera eller bli något som är i linje med våra mål och förväntningar. Vi överlåter till dig att lista ut hur det bäst ska genomföras. Med dessa pengar ger vi dig ett förtroende. Kom gärna tillbaka och berätta hur det blev.

jag har ett förslag till den som råkar sitta på lite pengar och som kostnadseffektivt vill bidra till att berika samhället: inrätta en stipendiefond! Ett kapital som avkastar några miljoner om året kan möjliggöra minst ett tiotal projekt i liten skala årligen. Det kan handla om allt från resor till reportageprojekt till essäistik till bredare filosofiska ansatser. Det är mer begränsat än att inrätta en tanke­smedja med allt vad det innebär av kansli och mötesverksamhet, utan handlar helt enkelt om att gynna personer som har intresse och driv och en potential att leverera något intressant.

Knepet är att fondens arbete måste ledas av en riktigt bra nämnd. Personer som förstår stiftarens intentioner och som identifierar sådana som har potentialen att verka i den riktningen. Det kräver en kompromisslös hållning, där varje mottagares individuella kvaliteter måste tillåtas avgöra beslutet.

Sverige behöver fler stipendier. Pluralism, kreativitet och oberoende gynnas av att rätt individer stöds med begränsade krav på mätbar motprestation. I ett samhälle där debattfloden har förtvivlat svårt att ta sig ut ur sin mittfåra, och där individer alltför ofta görs till representanter för organisationer eller för grupptillhörigheter, kan stipendierna öppna intellektuella rum och skapa fri tid för att ge andra perspektiv.