Gammal teori söker lika utfall

I vilken mån handlar den nutida svenska feminismen om att slåss för att kvinnor och män ska åtnjuta samma rättigheter när de träffar viktiga livsval; och i vilken mån handlar den om utfallen av de val som män och kvinnor gör i sina liv? Svenska politiker, från nymoderater till vänsterpartister, tycks företrädesvis oroa sig över det senare, över att män och kvinnor även i modern tid envisas med att leva sina liv på ett sätt som inte ger identiska utfall i statistiken över antalet kvinnor och män på olika befattningar och områden. Fängelsekunder, cupcake- bakare, styreseproffs – överallt samma problematiska övervikt åt det ena eller andra hållet.

Om man från regeringens sida verkligen ser problemen som så allvarliga som vissa högt uppsatta politiker ger sken av, finns anledning att förvänta sig rätt omfattande styråtgärder från statligt håll för att få folk att välja ”rätt”. Styråtgärder som sannolikt kommer att fortsätta att beröra utbildningsväsendet – från lekar på dagis till forskningsprojekt vid universiteten.

Nu kan man kanske tro att frågan om lika rättigheter däremot är utagerad. Men så är dessvärre inte fallet. Bara i Sverige lever stora befolkningsgrupper under förtryck som orsakas av hederskulturer, där kvinnor till exempel inte har möjlighet att fritt välja livspartner. Märkligt nog är det dock sällan som man hör dagens svenska politiker oroa sig över detta i samma utsträckning som de har åsikter om av mäns och kvinnors livsval.

Det uppfattas inom dagens svenska feminism som att bristen på 50-50-utfall mellan män och kvinnor på exempelvis arbetsmarknaden, är ett tecken på att samhället inte är helt jämställt utan fortfarande dras med förtryckande strukturer. De senare anses i sin tur vidmakthållas av att vissa fördomar och traditionella föreställningar om könen lever kvar. Tanken är att om dessa fördomar bara skulle försvinna, så skulle vi automatiskt få 50-50-utfall – kriteriet på jämställdhet. Denna ståndpunkt förutsätter dock att det mellan könen inte finns några biologiskt betingade olikheter som gör att det ena könet, betraktat som kollektiv, väljer på ett annat sätt än det andra, när fördomarna och de kulturella betingelserna har slipats ner.

Utan att överhuvudtaget ta ställning till om det finns några biologiska skillnader mellan män och kvinnor, som gör att män och kvinnor gör olika livsval, kan jag med säkerhet säga att det ännu inte finns några vetenskapliga belägg för att det mellan män och kvinnor inte existerar några dylika biologiska skillnader.

Så länge som det inte finns några empiriska bevis för att kön är en heltigenom kulturell eller social konstruktion är det onekligen märkligt att svenska politiska partier fortsätter att framhärda i ståndpunkten, att samhället inte är jämställt när män och kvinnor inte gör exakt samma livsval, i synnerhet om det inte heller kan beläggas att 50-50-utfall är det naturliga utfallet i en population som står helt fri från fördomar och nedärvda föreställningar (vilket i sig framstår som en logisk och praktisk omöjlighet). Paradoxalt nog har det snarare visat sig att ju mer jämställt ett samhälle blir med avseende på att könen åtnjuter samma rättigheter och att fördomarna minskar, desto mer traditionellt könsbundna blir individernas livsval.

Nu kan man naturligtvis argumentera för att 50-50-utfall ändå är att föredra – vilket skulle innebära ännu mer av statlig styrning av våra liv, med politiska direktiv om hur vi bör klä oss, vad vi bör utbilda oss till och arbeta med.

Att en politik som bedrivs i syfte att skapa ett visst utfall, är ett hot mot fundamentalt liberala värderingar – det är en sak. Så mycket bättre blir det inte av att denna politik i just genusfrågan kan härledas tillbaks till filosofiska föreställningar om den mänskliga naturen, som har förblivit lika omöjliga att bevisa som de har visat sig destruktiva i historien. Psykologiprofessorn Steven Pinker utreder detta i sin bok Ett oskrivet blad från 2002, där han skriver om de tankeströmningar som ligger bakom idéerna om att våra könsidentiteter är sociala konstruktioner utan grund i biologin:

”Tron att människors smak och preferenser bara är resultatet av kulturell påverkan, har gett samhällsplanerare och arkitekter fria händer att strunta i människors behov av sköna ting, utsmyckningar, naturliga ljuskällor och småskalighet och istället tvingat miljontals människor att leva i dystra hyreskaserner. (…) Och övertygelsen att man med massiv social ingenjörskonst kan dana en ny och bättre människa har slutat i några av historiens allra mest fasansfulla illdåd.”

Dessa frågor fördjupar vi oss i ytterligare i temadelen av föreliggande nummer av Axess, vilket också – som vanligt – rymmer en fyllig Dossier, där vi behandlar de utmaningar som demokratin tycks stå inför med tilltagande expertvälden och populistiska rörelser. Med 2012 års första nummer går vi även upp ytterligare i format. Recensionsdelen utökas med åtta sidor, vilket kan betraktas som ett led i Axess målsättning att stärka fackbokens ställning i svensk offentlighet.