I mästarnas sällskap

Nyligen avled regissören Peter Bogdanovich (1939–2022). Han hade en stor framgång med sin andra film, Den sista föreställningen (1971). Där fick också Cybill Shepard och Jeff Bridges sina genombrott. De skulle senare göra oförglömliga insatser i filmer som Taxi Driver respektive The Big Lebowski.

Den sista föreställningen skildrar en småstad i Texas under ett år 1951–52. Bland invånarnas få nöjen finns att gå på bio. Men i slutet av filmen kommer beskedet att biografen skall stängas. Ägaren, den karismatiske Sam ”The Lion”, har oväntat dött och folk ägnar allt mer tid åt att titta på tv. Ynglingarna Sonny och Duane,­ som tidigare har varit bästa vänner men hamnat i slagsmål om en flicka, återförenas och ser biografens sista föreställning. Det är Howard Hawks västernfilm Red River (1948), med John Wayne. Morgonen efter reser Duane bort för tjänstgöring i Koreakriget.

”Filmen innehåller å andra sidan en del nakenscener som hade varit otänkbara på 1950-talet.”

Bogdanovich älskade de gamla mästarna Hawks, Orson Welles, Alfred Hitchcock och John Ford. Han intervjuade dem och de blev hans vänner. Han ansåg att Ford var USA:s största regissör genom tiderna, hans absoluta favorit var fransmannen Jean Renoir. Ford hjälpte honom att rekrytera en av skådespelarna i Den sista föreställningen. Bogdanovich gjorde den i svartvitt, efter att Orson Welles hade rekommenderat det. Filmen innehåller å andra sidan en del nakenscener som hade varit otänkbara på 1950-talet.

Hans beundran för Hawks blev även tydlig i nästa film, komedin Go’dag yxskaft? (1972), som påminner om Ingen fara på taket (1938). Barbra Streisand spelar en roll som liknar den Katharine Hepburn har i Hawks film, och i rollen som den tankspridde forskaren har Cary Grant ersatts av Ryan O’Neal.

Peter Bogdanovich fick aldrig mer samma framgångar som regissör som han haft i början på 1970-talet. Men i ett antal böcker och dokumentärer visade han sina stora kunskaper om filmhistoria. Den tjocka boken Who the Devil Made It (1997) innehåller intervjuer med bland andra Hawks, Hitchcock, Fritz Lang och George Cukor. I inledningen hyllar Bogdanovich de äldre regissörerna, som hade växt upp med stumfilmen och därför lärt sig berätta med bilder. Och som hade en livserfarenhet som dagens regissörer ofta saknar