Kanonkommittén missade det svenskaste av allt

Finns det något som saknas i den statliga kanonkommiténs omtvistade betänkande (SOU 2025:92) så är det Gustaf Frödings Gråbergssång från 1914 (se till vänster). Att expertgrupperna förbisett den är en sak, men inte ens i den annars så rejäla Folkets kanon finns dikten omnämnd.

Frågan är om det finns något stycke text som fångar Sveriges innersta väsen bättre än Gråbergssång? Vid det här laget har det väl framgått på andra sätt att Fröding var ett geni, men om någon fortfarande skulle tvivla avgör denna dikt slutgiltigt saken.

Blågult används ofta som symbol för det svenska, men grågrått vore mer adekvat.

Först och förstås: i den svenska demokratins centrum hänger den, över talmanspodiet i riksdagens kammare, Elisabet Hasselberg Olssons enorma väv Minnet av ett landskap. 200 nyanser av grått – en perfekt sammanfattning av svensk politik, som någon lustigkurre sagt. Till och med stora riksvapnet och de elektroniska voteringstavlorna hamnar i skuggan.

Eller ta infrastrukturens kärna: postverksamheten. Det är förstås ingen tillfällighet att Postnord försökt smussla in så mycket grått det går i de offentliga brevlådor som en gång var helt och hållet postgula, på den tiden då Sverige (likt många andra civiliserade länder) höll sig med postkontor.

I den mån aktiebolaget Postnord känner en frustration över att postlådorna trots allt fortfarande är så pass gula, kan de vända blicken mot sina postboxar, de där tingestarna där vi invånare kan hämta våra paket. Postboxskåpen står numera längs var och varannan vacker husfasad i landet, till begränsad prydnad kanske man vågar säga. Alla spår av gult är utraderade. Här regerar det helgrå.

Man skulle kunna tro att det är danskarnas hämnd för freden i Roskilde. Om det vore så väl. Det är få platser i världen där det grå verkar så välkommet som i Sverige.

Sverige, hugget i granit! som Stig Helmer proklamerar i Lars von Triers Riket. Granit är ofta grått, granitgrått. Liksom väderleken (inte minst från och med nu). Gatorna är grå. Husen är grå. Vardagen är grå. Diskbänkarna är grå. Ingmar Bergmans filmer är grå (frånsett Fanny och Alexanders julkalas och Viskningar och rop, men de drunknar i den övriga mängden). Inredningsbutikernas reklammaterial är grått, med färgklickar i gråbeige, gråbrunt och grå­rosa. Svenskarnas mest älskade möbel, Yngve Ekströms Lamino, är klädd i grått fårskinn.

Sedan några år kan vi även glädjas åt något som är gråare än grått, nämligen de extremgrå bilar som numera fyller trafiklandskapet.

Man är förstås ingen Bengt Grive, men om jag ändå skulle våga mig på att beskriva den här grå färgen vore det som kompaktgrå. Detta, mina damer och herrar, är grått utan tillstymmelse till skiftning.

Färg kännetecknas ju annars av att det rymmer just skiftningar. Något sådant som rakt igenom vit snö finns inte, det vet varenda konstnär. Nej, snö är blå, gul, svart, grön, ibland vit och – ja – rentav grå. Den gulaste citron snuddar vid grönt. Och även en klarblå himmel rymmer en aning om att något döljer sig bakom det blå. Det är ljuset som tränger igenom, och med det hela färgskalan. Men genom dessa kompaktgrå bilar kommer inget ljus fram. Grådensiteten är så hög att de framstår som svarta hål, eller grå hål, snarare. Fantastiskt vad modern teknik kan åstadkomma.

I den allmänna symbolvärlden förknippas grått ofta med tristess, och historiskt även med fattigdom; färg var överklassens lyx. I vår tid är det tvärtom. I en värld där alla har råd med färg blir det grå exklusivt. Murar av gråskalor är ett säkert sätt att hålla den dåliga smaken på avstånd. Naturgrå kläder förmedlar elegans, svartvita foton förfining. Till och med en falukorv framstår som sofistikerad och intressant i svartvitt (eller grått då). Egentligen borde det heta grå foton eftersom det svartvita i långa stycken är just grått.

Så nog är det en miss allt att inte ha med Gråbergssång i en kanon för Sverige. Man får trösta sig med omslaget. Det är jättegrått.

För säkerhets skull med en svartvitgrå bild föreställande ett kullager: Garanterat grått i alla väder.