Överlevaren

På stationen stod en godsvagn, redan fullpackad av människor: en läkare och hans familj, en advokat, en lärare. Mormor och hennes föräldrar pressades in, dörrarna stängdes och reglar drogs för. De var instängda.

Där stod vagnen i tre dagar. Fångarna fick ingen mat. Det fanns naturligtvis inget badrum, bara en stinkande hink i ett hörn. När de klagade på törst fick de faktiskt dricka – men på grund av sällan skådad sadism fick de bara dricka lag från konserverad sill. Stanken från hinken blev värre.

”Fångarna hade inte sett dagsljus och knappt rört sig på den här tiden”

På tredje dagen började vagnen rulla. Ingen visste vart den skulle. Efter åtta dagar stannade den på en perrong. Fångarna hade inte sett dagsljus och knappt rört sig på den här tiden. De schasades under hugg och slag ut på en perrong där de möttes av en officer som sa till dem:

”Nu ska ni glömma vilka ni är. Nu är ni arbetare, och arbetare är det enda ni kommer att vara.”

Låter den här historien bekant? Tyska nazister som hämtar judar mitt i natten? Men det var inte nazister. Min mormors familj flydde tidigt från Polen när andra världskriget bröt ut, och hann ta sig till Ukraina. Soldaterna som hämtade dem mitt i natten var ryska soldater, lägret hon fördes till var inte Auschwitz, utan Gulag.

Gulag var på många sätt inte bättre än Auschwitz. Å ena sidan var vädret betydligt sämre med minusgrader ned mot femtio­strecket. Å andra sidan hade de ingen gaskammare. Många judar flydde till Sovjetunionen under kriget och överlevde på något sätt.

Historien har dock behandlat före detta Sovjetunionen, numera Ryssland, och Tyskland väldigt olika. Av Tyskland har vi med rätta krävt ursäkter, bot och bättring. Av Ryssland har vi inte krävt något alls. Minsta tecken på demokratisk impuls från Moskva har genom åren fått väst att hoppa högt av glädje och man har tänkt att här går det utan tvekan åt rätt håll.

Men Ryssland har fortsatt som det alltid ha gjort. Ättlingarna till soldaterna som höll min mormor inspärrad i ett arbetsläger befinner sig i Ukraina idag.

Hur gick det för min mormor? Hon överlevde Gulag. Överlevde smutsen, kylan, det olidligt tunga arbetet och svälten. På mitt kylskåp hänger ett foto på henne, taget underifrån medan hon är upptagen med att bestiga ett berg. Hon hade träffat min morfar, gift sig och hade två döttrar. På fotot är hon lycklig. Det nazistiska monstret var besegrat, på samma sätt som jag hoppas att det ryska ska bli.