Schori lever öliv

Reser man till Seychellerna ska man nämligen komma till insikt om varför Sverige kandiderar till ”den enda församling i världen som har legitimitet för att verka för global fred och säkerhet”. Den senare rollen tillskriver Pierre Schori exklusivt FN:s säkerhetsråd.

För att ge sin historia färg tar Schori avstamp i en middag han och hans blivande hustru hade på midsommaraftonen 1973. En ung advokat hade kommit till Stockholm för att tala om Seychellernas självständighetssträvanden från den brittiska kolonialmakten. Tidsandan var ”het”, konstaterar Schori och hänvisar bland annat till något som han beskriver som ”adrenalinframkallande solidaritetsarbete”.

Frances Albert René var utbildad i Storbritannien, men hade efter (enligt uppgift) en kort karriär i finansbranschen engagerat sig i seychellisk exilpolitik. 1962 bildade han det socialistiska Seychelles People’s United Party (SPUP). Få saker kan därmed ha varit mer naturliga än att fira midsommar med Pierre Schori.

Ett av de kanske mer framträdande dragen i Pierre Schoris gärning som diplomat och politiker är ju som bekant en inte obetydlig entusiasm för ledare i socialistiska enpartistater på tropiska öar. Seychellerna och Frances Albert René är inget undantag. Schori skriver – möjligen påverkad av det adrenalinskapande solidaritetsarbetet – att ”SPUP förde landet till självständighet 1976 och René blev president”. I verkligheten passade René i juni 1977 på att med stöd från det socialistiska Tanzania genomföra en statskupp när den folkvalde presidenten James Mancham var på samväldeskonferens i London.

Under drygt femton år skulle René vara president i en enpartistat. Som sådan kallade han sig ”Indian Ocean Socialist” och upprätthöll inte minst en imponerande flora av utrikes relationer. Och nu talar jag inte främst med Pierre Schori. Seychellerna kom under denna tid att inte bara motta bistånd från Nordkorea. Kim Il Sung bistod dessutom med ett drygt hundratal militärrådgivare. Bland presidentens livvakter och andra rådgivare märktes östtyskar och kubaner. Den sovjetiska flottan var en vanlig gäst i hamnen.

I kalla krigets 1980-tal var Seychellerna strategiskt viktigt placerat och det amerikanska flygvapnet hade sedan den brittiska tiden en flygledningsstation som René tillät vara kvar, uppenbart mot ett rundnätt bistånd från USA. Renés alliansfrihet verkar i hög grad ha gått ut på att spela ut stormakterna mot varandra. För ett land med 90 000 invånare hade Seychellerna på 1980-talet alltså en högst spännande samling utländska gäster. Den diplomatiska kåren sägs ha varit något ur en roman av Somerset Maugham. Om man lägger till några kuppförsök, varav ett under täckmantel av en ”drinking club”, är det nog inte helt fel att också beskriva det hela som något ur en robust kioskdeckare.

Utöver att inte tillåta någon opposition anses René ha gått tämligen hårt fram. Allt är relativt, inte minst i denna del av världen vid denna tid, men han har anklagats för tortyr, brott mot mänskliga rättigheter, korruption och att ha legat bakom ett spektakulärt mord på en oppositionspolitiker i exil i London.

För att vara en marxistisk enpartistat kom Seychellerna att utveckla en betydande finansiell industri, vars främsta konkurrensfördel var diskretion och obefintliga skatter. Seychellerna var helt enkelt världens första socialistiska skatteparadis. När den dåvarande amerikanske ambassadören David Fischer kom till huvudstaden Victoria* 1982 räknade han till åtta internationella storbanker. I en stad med 20 000 invånare. Ambassadören mötte en högst dynamisk internationell närvaro på Seychellerna i början av 1980-talet. Med kopplingar till såväl den New Jersey-baserade maffian som den skandalomsusade Vatikanägda banken Banco Ambrosiano. Ambassadör Fischer ska också av presidentens hustru ha blivit hotad att bli ”begravd till sjöss” när presidentparet fått läsa det amerikanska utrikesdepartementets årliga rapport över mänskliga rättigheter på Seychellerna.

Sannolikt högst adrenalinframkallande.

”Så får gångna tiders solidaritet konkret betydelse och skapar nutida fördelar”, menar Pierre Schori efter att ha återsett den åldrige Frances René på Seychellerna. Man får nog säga att juryn är ute i den frågan. Däremot lockar Schoris uppmaning att resa till Seychellerna. Just den period då han var där – mars-april – ska ju vara bra vädermässigt.

*Seychellernas huvudstad heter alltså Victoria och inget annat. Författaren beklagar en sammanblandning i den ursprungliga texten.